Sep 18

From Beyond (1986)

Category: Movie Reviews |

H.P Lovecraft. Det är bra skit. Men den här filmatiseringen (Jeffrey “Re-Animator” Combs till trots) är tyvärr mer eller mindre en spottloska i ansiktet på den välkände arkaiska författaren. From Beyond är full av uruselt skådespeleri där Ken Foree nog tar priset. Möjligtvis var regisserandet och manuset undermåligt, men det gör nästan ont i kroppen att se honom försöka sådär lite för mycket.

Story:

“A group of scientists have developed the Resonator, a machine which allows whoever is within range to see beyond normal perceptible reality. But when the experiment succeeds, they are immediately attacked by terrible life forms.”
Tyvärr förstör skådespelandet och den undermåliga dialogen helhetsupplevelsen. Monsterdesignen varierar också från mäkta imponerande till styltigt stop-motion-dåligt eller overlay-kasst.
Det som Lovecrafts noveller i mångt och mycket bygger på är just att vi inte kan se det okända, men att vi kan föreställa oss något hemskt som lurar, en ondska som bara går att fantisera fram. Precis på samma sätt så borde From Beyond ha stannat som novell och inte adapterats till rörlig bild. Tyvärr. Trots BDSM- och stjärtscener.

 

Something to say? Press here |

Sep 18

Freeway Killer (2010)

Category: Movie Reviews |

Freeway Killer. Baserad på verkliga händelser (se här men framförallt artikeln om William Bonin). Jag har inte läst in mig så mycket på fallet, men tycker att gestaltningen de gör är riktigt bra. Hur pass bra den stämmer överens med verkligheten lämnar jag osagt.

Filmen är en dramatisering, så att se den som en dokumentär tror jag är att lägga lite för mycket realism i narrativet. Ta din genomsnittliga seriemördarpsykopat från valfri film från 2000-talet, men skala bort det övernaturliga och överdrivet dramatiska musiken och du har mer eller mindre Freeway Killer. Själva grejen att man vet hur det slutar gör det inte mindre intressant. Inblicken i en mördares psyke är aldrig ointressant. Att Bonin dessutom inte visade någon som helst ånger över det har gjort är än mer förbryllande.

Det mest hemska med filmen är kanske inte de kallsinniga och onödiga morden i sig. Utan istället den makt som den verbala men dysfunktionella mördaren lyckas influera över andra människor som befinner sig i utsatta situationer. Det var inte “svårt” för honom att hitta nya medbrottslingar. Hur kunde man låta sig själv dras in i något så hemskt som det som Bonin gjorde? Svaret på det kan man nog bara ge om man befinner sig i den situation dessa människor befann sig i då det skedde.

Hur som helst så är det en intressant film med en välspelad huvudroll, som med tanke på dess verklighetsanknytning lämnar mig berörd.

Something to say? Press here |

Sep 17

Fritt vilt II (2008)

Category: Movie Reviews |

“Jannicke wakes up in the hospital. All of her friends are dead. As she walks through the dark corridors, she thinks she is left alone. But the nightmare isn’t over yet.”

Nej. Bara nej. Varför gör man ens en uppföljare till originalet? Fritt Vilt var inte speciellt anmärkningsvärd när den kom. Den följde mall A för skräckfilm till punkt och pricka. Så gör även uppföljaren. Alla gör precis de fel som de ska göra för att en efter en ska få sätta livet till. Jag missade nog halva filmen för att jag hade mitt ansikte försjunket i handflatan mestadels av tiden. Inte för att det var läskigt att titta på. Utan för att jag var så frustrerad över karaktärernas beteenden.

Varför skjuter du inte den jävla mördaren när han ligger där på marken och du håller i pistolen? Varför ger du dig ut efter honom på hans egna trakter? Varför återupplivar ni en massmördare på sjukhuset? VARFÖR ÄR DET INGEN SOM LYSSNAR PÅ DEN ENDA ÖVERLEVAREN? Vår kära protagonist är annars  väldigt cool, och det är kul att se att en tjej får vara så pass badass som hon är i den här filmen.

Tyvärr räcker det inte när Fritt Vilt II (också känd som Cold Prey II) i övrigt är något som man helst av allt inte skulle ha gjort. Retroaktiv abort för film går ju tyvärr inte, men man kan ju undvika att se den. Förstå mig rätt: produktionsvärdet är det inget som helst fel på. Men behövde vi en återupplivad antagonist när det nu fick ett så vackert slut i första filmen? (Svaret är nej; precis som i frågan om vi verkligen behöver Friday the 13th version 85).

Something to say? Press here |

Sep 17

Father’s Day (2011)

Category: Movie Reviews |

“A murderer, a priest, and a delinquent try to bring down a father-killing madman.”

Alltså, det här är bra skit. Adam Brooks vet hur man gör en riktigt jävla schysst grindhouse-rulle. Jakten på Chris Fuckman a.k.a The Father Killer är bara hur skruvad och ball som helst. En prostituerad man, en enögd kanadensisk sirapsletare och en präst bildar tvingas gå ihop för att få stopp på mördandet.

Det är blodigt, det är roligt, det är fullt med bra oneliners och mängder med ironi och sarkasm. Filmen tar varken sig själv eller genren på allvar, och det är väldigt uppfriskande. Jag trodde att rullen skulle vara skit. Men vad det var var 99 minuter av jävligt bra skit. Missa inte det här guldkornet. Father’s Day är inte en intellektuell övning, men det är underhållning när den är som bäst.

 

Something to say? Press here |

Sep 2

Enter Nowhere (2011)

Category: Movie Reviews |

“Three strangers arrive one by one at a mysterious cabin in the middle of nowhere only to learn they’ve been brought together for a reason.”

Filmen börjar blekt med ett butiksrån och jag hinner tänka “jävlar, en ren Tarantino-ripoff” innan vi fadear ut till vitt och vi skickas in i en helt annan film, som har förvisso mediokert skådespeleri men å andra sidan en sjuhelvetes bra story att berätta.

Vi kastas fram och tillbaka i mysteriet och mer och mer av det dolda kommer fram för varje sekvens. Vi får stifta bekantskap med karaktärer som verkar ha med varandra att göra på fler sätt an vad man skulle kunna tro. Jag gillar verkligen när vi får små smulor att hugga tag i kontinuerligt. Det håller intresset uppe. Visst är filmen inte världens bästa när det kommer till specialeffekter eller att försöka gestalta tyska på ett naturligt sätt, men vafan – det gör inte så mycket i det stora hela.

Det enda som jag kanske riktigt stör mig på är marknadsföringen av filmen, där det enda viktiga de har att säga är att det är Clint Eastwoods son som spelar huvudrollen. Det är inget argument för att det är en bra film. Men han gör faktiskt en bra insats. Karaktärerna är bra skrivna dessutom, där de avvikar från stereotypen där vi tror att de ska falla in. Kanske lite väl melodramatiskt mot slutet, men äh – jag gillade det!

Something to say? Press here |

Sep 2

El espinazo del diablo (2001)

Category: Movie Reviews |

The Devil’s Backbone. Guillermo del Toro som försöker svara på frågan “vad ett spöke är”. Jag vet inte om vi blir så mycket klokare, men en vacker film är det och det väcker tankar.

“After Carlos – a 12-year-old whose father has died in the Spanish Civil War – arrives at an ominous boys’ orphanage, he discovers the school is haunted and has many dark secrets that he must uncover.”

del Toro är skicklig när det gäller att berätta klassiska spökhistorier som passar bra i gamla miljöer, gärna lantliga. Och så är det även här. Det är inte spöket/spökena i sig som är läskiga (filmen är inte särskilt ryslig när det gäller det paranormala), utan det mellanmänskliga som gestaltas på ett riktigt bra, ärligt och brutalt sätt är det som sätter sig hos dig som betraktare.

Engagemanget i karaktärerna är svalt från min sida från början, men ju mer filmen går desto mer engagerad blir jag, och i slutändan så har vi några bra karaktärsporträtt och även utvecklingar som i vissa fall kanske var förutsägbara, men likväl tillfredsställande att se.

En spökhistoria som kanske mest är en studie i (o)mänsklighet och brödraskap, som helt klart är värd att se.

Something to say? Press here |

Sep 2

End of the Line (2007)

Category: Movie Reviews |

Jag är kluven. Dels så är End of the Line en ganska mörk film med ett starkt slut, men den haltar i klichéer och ett inte helt övertygande skådespeleri. Vilket man kanske får vänta sig av en film i den här klassen. Trots många Cannes-liknande fjädrar i toppen på filmpostern. (Det brukar tyda på motsatsen, när de måste skryta med att de är “official selection” eller “winner” av någon obskyr festival/tävling som knappt går att läsa ut från texten).

Hur som helst. Tjej och några andra löst valda stereotyper åker tunnelbana sent på kvällen. Sektmedlemmar är också med på samma tåg. Pagers börjar pipa och Armageddon är här, sektmedlemmarna använder några grymt otympliga krucifix som egentligen är knivar för att “rädda själar”. Innan demonerna (som syns på postern) kommer och tar de överlevande till helvetet eller var nu fan man hamnar när en rödögdad demon viftar med fingrarna framför ens ansikte.

Det blir aldrig riktigt läskigt, förutom just grejen med religiös fundamentalism. Det blir bättre mot slutet, men filmen lider av att i mångt och mycket följa standardreceptet för skräckfilm. Det är tråkigt.

 

Something to say? Press here |

Aug 27

Dr. Jekyll and Mr. Hyde (1931)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTc1MjE3NTMxNV5BMl5BanBnXkFtZTgwMTQ0NzkxMjE@._V1_ Gamla skräckfilmer har inte samma förmåga att skrämma mig som dagens skräckfilmer. Det är inte så att de är nämnvärt sämre, det är bara att det förväntas så mycket mer av det visuella idag. Eller ja, inte bara det visuella, utan mycket mer vad gäller ljud, skådespeleri och övrig cinematografi som ska lyckas med att väcka känslor hos mig som betraktare.

Vad som förvånar mig här dock är hur nyskapande filmen var när den kom. Vi får förstapersonsperspektiv med visserligen lite synliga misstag i form av tekniker i bild, men illusionen är fantastisk! Byte av scener och övergångar är helt olikt något som hade setts tidigare, och inte för att jag har sett några andra filmatiseringar av denna kända berättelse om människans goda och onda sida, men just denna filmatisering av Dr Jekyll and Mr Hyde brukar hyllas som den bästa. Jag protesterar inte.

Helt klart sevärd film från det äldre arkivet.

Something to say? Press here |

Aug 25

Don’t Look Up (2009)

Category: Movie Reviews |

MV5BMjE1NTYwNTAyOV5BMl5BanBnXkFtZTcwNTA3NDY0Mw@@._V1_ “Evil spirits released from old celluloid causes a film crew to slowly go insane while in production on a new project.”

Don’t Look Up är en remake gjord av kinesiska regissören Fruit (!) Chan, och det japanska originalet hette Joyû-rei (1996) (som jag inte har sett än. Skriven av Hideo Nakata som är känd för Ringu-filmerna). Tyvärr är den här nyare varianten från 2009 inte alls mycket att ha, trots en mindre roll av Eli Roth i filmen. Någon gång ska jag lägga vantarna på originalet och jämföra, men det finns så mycket som är fel i Don’t Look Up.

Det är inte så att storyn är dålig. Tvärtom, den är bra. Men genomförandet är uruselt. Musiken är hämtad från något av de sämre programmen på Scifi channel, och skådespelarna har antingen en väldigt dålig regissör eller vet inte hur de ska gestalta sina roller. Det känns styltigt, ytligt, tillgjort, onaturligt. Till och med twisten i slutet håller inte ihop, och det som skulle vara chockerande eller skrämmande blir mest skrattretande löjligt. Och då har vi inte ens pratat om specialeffekterna.

Man missade målet med hästlängder i det här försöket att återuppliva ett (troligen riktigt bra) original. Tyvärr, men det blir ett bottenbetyg för Don’t Look Up.

Something to say? Press here |

Aug 25

Dog Soldiers (2002)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTUzNzAzMDgzOF5BMl5BanBnXkFtZTYwMzQ4NTk2._V1_“A routine military exercise turns into a nightmare in the Scotland wilderness.”. 

Dog Soldiers är nästan precis lika ball som Predator. Brittiska soldater ute i skotska ödemarken ställs face to face med ett pack av varulvar. Med lika mycket badass-macho-attityd som stereotypiska karaktärer och ett manus som bjuder på exakt samma överraskningar som man ska vänta sig av en sådan här film så är det 1h och 40 minuter av action, badassery och svordomar. Och också tyvärr lite för löjliga varulvar. Det är inte så kul när de pepprar dem fulla med bly och de verkar knappt berörda. Men blixtra med en kamerablixt i nyllet på dem och de får panik.

Nåja, trovärdighet är inte filmens starka sida. Det är attityd som filmen har, och där lyckas man riktigt bra. Dog Soldiers kommer aldrig att visas i de finare salongerna, men i man caves runt om i världen så kommer den platsa hur bra som helst.

Something to say? Press here |

Aug 21

The Dyatlov Pass Incident (2013)

Category: Movie Reviews |

MV5BMjMzOTMxMTA3N15BMl5BanBnXkFtZTgwNDg4MDAwMDE@._V1_SY1000_CR0,0,674,1000_AL_ Finske actionregissören Renny Harlin ger sig på skräckfilm / mockumentary.

“A group of 5 students go the location of the infamous “dyatlov pass incident“, to make a documentary but things take a turn for the worse to reveal the secrets as to what happened there.”

Ja, Dyatlov Pass Incident är en riktig historisk händelse och omgärdas av mystik, ungefär lika mycket som Bermudatriangeln. Läs mer om det på wikipedia på länken ovan. Tyvärr tycker jag inte riktigt att filmen håller måttet (filmen, som också är känd som Devils’ Pass).

Skådespelarna lämnar en del att önska, även om det inte luktar lågproduktion. Det kan också ha att göra med manuset. Dialog och script känns ibland riktigt krystat, och skriver oss som publik på näsan lite för mycket. Överförklarande, “klassiska” misstag, attraktioner som måste finnas för att skapa någon form av dynamik och liv i karaktärerna – ingenting känns speciellt äkta, utan finns bara där för att driva på ett narrativ på ett väldigt krystat sätt.

Man glömmer också ibland att det är en mockumentary. Utan att någon finns där för att hålla i kameran så sker inzoomningar. Filmen påstår ju faktiskt att det är found footage. Så varför inte hålla sig till det då?

På den positiva sidan så lyckas man ibland med att framkalla spänning och skräck. När filmen är som bäst så är den riktigt bra. Det är dock momenten beskrivna ovan som tar ner helhetsupplevelsen.

 

Something to say? Press here |

Aug 21

Detention (2011)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTk5NzMxMDA1Nl5BMl5BanBnXkFtZTcwODM3MDcxNQ@@._V1_SY1000_SX750_AL_ Detention, en komedi/slasher som imponerar stort. Den är skriven och regisserad av Joseph Kahn, som kanske mest är känd för att regissera musikvideos.

Det märks. Introt till Detention är helt fantastiskt. Hur de får med rollistan och hur den börjar i ett rasande vlog-tempo för att sedan åka in i sarkasmens förlovade land bland ångestfyllda tonåringar med blandade agendor är helt awesome.

“As a copycat killer named after movie villain Cinderhella stalks the student body at Grizzly Lake High School, a group of co-eds band together to survive while serving detention.”

Sedan älskar jag bara namnet Cinderhella. Hur bra är inte det? Filmen håller kvalitet från början till slut, och är en av de bättre humoristiska slashers som jag har sett. Mina förväntningar var noll (hur spännande låter synopsisen ovan egentligen?), men överraskade mer än vad en snöstorm i mitten av Sahara skulle göra.

Missa inte Detention. Det är bland det mest uppfriskande jag sett på länge.

 

Something to say? Press here |

Aug 21

Piper Kerman – Orange is the New Black (2014)

Category: Book Reviews |

24752116 Nej, jag har inte sett TV-serien och kommer troligtvis inte göra det. Vi får se. Carina har sett den, gillade serien, läste boken – men gillade inte den.

Vad tycker jag då, efter att ha bläddrat igenom dess 346 sidor?

Svaret är medelmåttig. Det är inte ett livsöde som jag speciellt kan sympatisera med, och även om hon för fram en bra dialog om rättsystemet och speciellt fängelsesystemet i USA, så faller det lite i skuggan av att hon ändå kom “lindrigt” undan jämfört med många av hennes medfångar. Det tar inte bort att det måste ha varit en traumatisk och jobbig upplevelse för Kerman, men efter att ha läst till exempel 438 Dagar så är det här lättmjölk.

Det är en ärlig bok (som jag uppfattar det), och ger en (hoppas jag) rättvis skildring av hur det är att vistas i ett kvinnofängelse i USA. Det är bra att boken existerar, att den skapar debatt och kan vara en opinionsbildare (som Kerman är numera också, i sitt engagemang).

Men berättelsen berör mig inte. Det har nog inte så mycket med Kermans författarskap att göra. Hon skriver bra. Upplägget i boken är bra. Men berättelsen är måhända inte stark nog för mig.

346 sidor som är mer värda att investera i än i en sedvanlig deckare, men inget som hamnar på min topplista.

ISBN: 9789113066455

Something to say? Press here |

Aug 17

Dead of Night (1974)

Category: Movie Reviews |

MV5BNmEwMDFmMjQtNzU3Yy00MmIwLWJkMzctNWEwNTM2MDQwZjA4XkEyXkFqcGdeQXVyMjUyNDk2ODc@._V1_SY1000_CR0,0,662,1000_AL_ Alltså… om man bara hade plockat bort den psykotiska mamman i filmen eller låtit någon som faktiskt kan skådespela haft rollen så hade det här varit en ganska schysst rulle. Jag tål henne inte. Det är så over-the-top och karaktären är bara irriterande irrationell.

“A young man killed in Vietnam inexplicably returns home as a zombie.”

Om vi sedan kollar på vår protagonist (antagonist?) istället, den döda sonen som återvänder från kriget, så är det en helt annan sak. Han är dock som bäst när han bara sitter still, är konstig och bara är “fel”. Det är när han börjar bli våldsam och göra saker som det inte längre går att hålla masken, det blir taffligt. Ibland får jag känslan av en dålig verison av Dougie i säsong 3 av Twin Peaks. Fast utan alla bra kvaliteter.

Jargongen i filmen är överraskande modern för att vara från 1974. Jag förvånas över vissa kommentarer som känns som om de hörde hemma på tidigt 2000-tal istället. Det imponerar.

Tyvärr blir det inte mycket mer än en skräckfilm som är bra med 70-talets mått mätt, men står inte alls emot tidens tand nu år 2017. Dead of Night är ett museiobjekt som bäst ses med rätt glasögon – eller inte alls. Är filmen en kommentar om PTSD och Vietnam-kriget? Jag tycker den tolkningen är krystad, men för all del – avgör själv.

Fun fact: Tom Savini’s första film som make-up artist.
Fun fact #2: Också känd som Deathdream.
Fun fact #3: Svensk titel: Skräckens stad eller Mannen är farlig (också vinnare av sämsta översatta titel ever…)

Something to say? Press here |

Aug 17

Jonas Gardell – Mormor gråter och andra texter (1993)

Category: Book Reviews |

10248090 En samling av texter, debattinlägg och annat från Jonas Gardell. Det är en liten samling på 222 sidor som han har tillägnat regalskeppet Wasa (syftet flyger mig dock helt över huvudet). Jag känner till Gardell väl, men aldrig läst någon som han har skrivit.

Vi möts av politiska inlägg, krönikor och även utdrag ur pjäser. Allt som oftast är det underfundigt och träffsäkert, men ibland flummar det iväg lite för långt ut i poesiträsket och jag tröttnar. Med tanke på att inslagen här är något daterade (3-årscykler på valen till riksdag fortfarande!) så är många av hans poänger i essäerna ännu aktuella. Han öppnar sig väldigt mycket vilket kräver ett stort mod. Och det beundrar jag honom för.

Det är prosa som jag uppskattar, och det är portionerat i lättsmälta bitar. Rekommenderas.

ISBN: 9119419716

Something to say? Press here |

Aug 17

Sofia Nordin – Spring så fort du kan (2014)

Category: Book Reviews |

20510511 I ett postapokalyptiskt Sverige så har vi två kvinnliga tonåringar som springer på vår protagonist – en fjortonårig kille som överlevt så gott han kan i skogen. Tjejerna tar in honom till sin gård, och de är bland de sista överlevande från en feber som har svept över landet (världen?). Det ska tydligen finnas en bok innan denna, och den har jag inte läst.

Hur som helst, triangeldrama uppstår och Nordin lyckas på ett ganska bra sätt ge uttryck för tonårskänslor och -tankar som våra huvudpersoner drabbas av. Det är en relativt kort berättelse (ca 210 sidor), men den fångar tag i mig och jag gillar den. Men om man ska ta sig tiden att läsa den bör man kanske investera mer i Nordins universum och läsa första boken och eventuellt uppföljare (om det finns någon). Det känns inte riktigt som att boken avslutas helt och hållet.

ISBN: 9789129690552

Something to say? Press here |

Aug 16

Dark Water (2005)

Category: Movie Reviews |

MV5BOTcyMDQ3MjEtNjZkOS00ZDQ0LWE1YWMtYTNkNmNiZjU0MzhhXkEyXkFqcGdeQXVyMTQxNzMzNDI@._V1_ Dark Water. Remake av det japanska originalet (Honogurai mizu no soko kara, 2002).

Mamma genomgår skilsmässa. Mamma flyttar in med dotter i en ny lägenhet. Lägenheten och byggnaden har en mörk hemlighet, som vill göra sig påmind genom paranormala fenomen.

Det japanska originalet var sjukt skrämmande. Remakes brukar sällan lyckas på samma sätt. Hur gick det då för våra amerikanska vänner? Ganska hyfsat. Jennifer Connelly gör en bra insats som mamman, och även den lilla roll som Tim Roth har görs bra. Det blir dock lite förutsägbart och inte alls lika mycket suspension som japanerna lyckas fånga i filmmediet.

Ska du välja så ta oroginalet alla dagar i veckan. Men får du inte tag på det så duger denna Dark Water utmärkt.

Something to say? Press here |

Aug 16

Dance of the Dead (2008)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTQ4Nzk4MTkxM15BMl5BanBnXkFtZTcwODYxMDgzNw@@._V1_SY1000_CR0,0,674,1000_AL_ Dance of the Dead kan vara en av de roligaste skräckfilmer/zombiefilmer som jag har sett på länge. Till och med roligare än Shaun of the Dead.

“On the night of the big High-School Prom, the dead rise to eat the living, and the only people who can stop them are the losers who couldn’t get dates to the dance.”

(Losers = den lilla Sci-Fi-klubben på skolan). Det är blodigt, det är roligt, det är sjukt dåliga one-liners, tonårsångest och framförallt mänskligt.

Perfekt bakisunderhållning en regnig söndag. Tummen upp för Dance of the Dead!

- “But I don’t know how to shoot a machete…”

Something to say? Press here |

Aug 16

Communion (1989)

Category: Movie Reviews |

MV5BODdhZTM2MmUtNmJiYy00ZmE0LWFlNmEtZDcyODVmOWJkZDMxXkEyXkFqcGdeQXVyMTQ2MjQyNDc@._V1_ Communion. Baserad på “verkliga” händelse i Whitley Strieber’s liv, som han har skrivit om i en eller flera böcker. Det handlar om interaktionen med utomjordingar och hur det har påverkat hans liv (jag har inte läst böckerna).

Storyn är crap, och jag undrar om allt verkligen står rätt till i Striebers huvud. Kanske blev han faktiskt kidnappad av utomjordingar? Hur som helst, min enda stora behållning av filmen är insatsen av Christopher Walken som är helt fantastiskt psykadeliskt bra. Snurrigheten i protagonistens hjärna kommer fram som rinnande vatten, och det blir till slut lite svårt att skilja på vad som är tankemonster och vad som är verklighet.

Communion är speciell. Den är nästan lite charmig. Men bra är att ta i.

Something to say? Press here |

Aug 15

Kjell Enhager – Tänk låsningar och lösningar (2015)

Category: Book Reviews |

9789187769184_200x_tank-lasningar-och-losningar Kjell Enhager kan ni läsa lite om på wikipedia. Jag kände inte till honom innan jag råkade stöta på den här boken. Tydligen har han varit med om ganska mycket och hjälpt några väldigt namnkunniga inom svensk idrott med mental träning.

Mental träning är liksom hans grej, och mellan alla plattityder, anekdoter och stilistiskt snygga citat plockade från diverse människor med tvetydiga källhänvisningar (Enhager går på samma nit som många andra gör – kreditera citat till fel människor, för att man inte ids att fact-checka långt nog. Men men, jag klandrar honom inte. Jag skulle säkert göra samma sak) så får vi här en fullspäckad bok med massa övningar för att öka på ditt välbefinnande, din mentala hälsa, din prestation, och helt enkelt försöka vända dig från en eventuellt negativ människa till en positiv.

Det går bra att läsa pärm-till-pärm, men tanken med boken är nog mer att använda den som material i övningar i grupp. Några av metoderna eller principerna som Kjell presenterar verkar lovande och skulle nog fungera bra om man tog dem på allvar.

Jag känner väl kanske inte riktigt behovet bara. Så därför faller den ganska platt när jag läser den där jag är i livet just nu. Men det gör det inte till en dålig bok.

Ska du läsa den så bör du nog ge övningarna en chans. Och kanske hellre ha den som referens för framtiden, då du möter på din livskris och behöver ta dig ur den. Men ett tips är kanske då hellre söka professionell hjälp.

Kul läsning, och aningen inspirerande!

ISBN: 9789187769184

Antal sidor: 216

Something to say? Press here |

Aug 13

Sven Wernström – Bränna barn (1998)

Category: Book Reviews |

4878691_1 61 sidor av mestadels löst ryckta tankar från Wernströms uppväxt, mycket centrerat kring familjen, syn på sexualitet och barn. Jag vet inte riktigt vad Sven försöker förmedla med boken, förutom att det är någon form av personlig katharsis för honom där han häver ur sig saker som jag tror han gått och hållt inne under lång tid.

Delvis humoristisk, delvis sorglig, men inget som fastnar i mitt minne.

ISBN: 9189222059

Something to say? Press here |

Aug 9

Dick Sundevall – Peter Rätz: Nio år som undercoveragent (2009)

Category: Book Reviews |

12265164 För ett par år sedan så hörde jag en P3 dokumentär om just Peter Rätz, som under nio år jobbat som infiltratör åt polisen och lyckats ta sig upp i topparna i både HA och Bandidos bland annat. Dokumentären var väldigt gripande, och Sundevalls bok är inte sämre.

Vi får en väldigt bra inblick i hur allting har gått till, och hur bränd Peter egentligen blev av Polisen efter att hans identitet hade avslöjats. Boken blandar intervju med Peter och Sundevalls egna politiska åsikter om verksamheten (vilket han starkt tycker ska läggas ned).

Boken blir ibland mer politisk prosa än fokus på Peters öde, och ibland känns Dicks dialog med Peter lite väl tillrättalagd. Men jag förstår att Dick breder ut texten för att man som läsare ska kunna följa med i vissa kanske klurigare begrepp som inte ligger i toppen på allas allmänbildning.

Oavsett vad så är det en väldigt intressant och samtidigt hemsk historia. Jag blir arg och förbannad samtidigt som jag blir imponerad över modet som har uppvisats.

Idag lever Peter och familj på hemlig ort på okänd kontinent, och kommer nog få fortsätta göra det till livets slut. Missa inte att ta del av den här boken och den samhälleliga debatten om polisens användning av infiltratörer.

Vad tycker du om det efter att ha läst boken? Egentligen?

ISBN: 9789174291117

Something to say? Press here |

Aug 9

David Batra – Den som inte tar bort luddet ska dö! (2008)

Category: Book Reviews |

den-som-inte-tar-bort-luddet-ska-do En samling av tvättstugelappar (och dylikt) som Batra har samlat på sig genom åren (mycket med hjälp från allmänheten som fått skicka in sina bästa). Boken är tematiskt indelat i olika delar och innehåller korta reflektioner kring näst intill varje lapp (och såklart ett ganska humoristiskt intro till varje kapitel).

Kul läsning på 128 sidor som tar slut lika snabbt som man börjat. En del känner man igen sedan tidigare, medan andra är nya. Låna den, bläddra, och lämna tillbaka.

ISBN: 9789185865079

Something to say? Press here |

Aug 6

Fritt vilt (2006)

Category: Movie Reviews |

MV5BMjA1NDcwOTA1MV5BMl5BanBnXkFtZTcwMzE4NjkzMQ@@._V1_ Internationell titel: Cold Prey. Norsk skräckis som utspelar sig i de norska fjällen (gör inte alla norska skräckfilmer det?). Tyvärr inte alls i närheten så kickass som Trolljegeren.

Ett gäng är ute och åker snowboard offpist. En av dem bryter benet. De hittar ett övergivet hotell uppe i bergen där de bryter sig in och slår läger. Tyvärr verkar det som att det finns någon som redan bor där. Och är en fena på att svänga loss med en hacka. Genom människor.

Fritt Vilt är trots allt ändå en ganska okej skräckfilm. Roar Uthaug som regisserat filmen gillar att följa standardreceptet där jumpscares och typiska berättelseutvecklingar går hand i hand på exakt det sätt som en modern skräckfilm ska göra. Färgskalan är nedtonad, filmen är näst intill svartvit ibland och huvudpersonerna dör såklart en efter en. Det dröjer länge innan vi får en bra blick på mördaren, och adrenalinet ligger alltid och pumpar på en hyfsat hög nivå.

Jag såg filmen utan undertexter, och kan väl ärligt säga att jag inte hängde med i all norska. Men det gick skapligt ändå. Det är svårt att säga att Fritt vilt står ut på något speciellt sätt. Den följer som sagt mallen, och gör det bra. Men jag hade kanske väntat mig att få något mer, något annorlunda.

Tyvärr stannar den i mediokerlandet, och även om jag vill ge våra grannar i väst bättre betyg bara för att det är dem, så kan jag inte det.

Såklart gjordes även uppföljare (tvåan och trean, vilken jag tror är en prequel. Det ska tydligen också göras en amerikansk remake. Behövs det verkligen?).

Something to say? Press here |

Aug 6

Clownhouse (1989)

Category: Movie Reviews |

MV5BOGI5Mjc1MDgtM2I5NC00NjAwLWI5NjAtZWVhOWEwY2UwMWFhXkEyXkFqcGdeQXVyMTQxNzMzNDI@._V1_SY1000_CR0,0,673,1000_AL_ Det här är ingen lätt film att veta vad man ska tycka om. Regissören Victor Salva har fått sona sitt straff för övergrepp på barn, bland annat huvudrollsinnehavaren i den här filmen. Med hans perversioner i åtanke så är det inte så konstigt att det är så mycket unga-killar-halv-och-helnakna i början på filmen. Det gör att jag i det här fallet har ganska svårt att skilja konsten från konstnären.

Men. För att fokusera på filmen. Då Salva har gjort bra filmer i sin karriär (Jeepers Creepers, åtminstone första filmen) så förvånar Clownhouse mig något. Det är inte alls så bra.

Alla vet vi att clowner är läskiga, men lägg till ett gäng brorsor (3 st) som överdriver syskonrivalitet till max, mentalpatienter som klär ut sig till clowner och dödar (bara för att man är patient på mentalsjukhus är man inte homocidal, vilket verkar vara ett axiom i filmvärlden jag har svårt att greppa), och vi har en film som bäst har en Nightmare on Elm Street-vibe, men som sämst har en lågbudget slasher-feeling av den sämre sorten.

Protagonisterna är grymt störiga, och även om ledarclownen Cheezo är lite läskig, så saknas den där galenskapen hos de andra två. Det blir aldrig riktigt så läskigt som jag hade önskat.

Det är bitvis underhållande, men idiotin och beteendet hos protagonisterna förstör.

Something to say? Press here |

Aug 4

Burnt Offerings (1976)

Category: Movie Reviews |

MV5BMjEzNzYzNTc3Nl5BMl5BanBnXkFtZTgwMDUwNTkyMTE@._V1_ Skräckfilmer som daterar så långt bak som innan 80-talet brukar inte alls kunna leverera den typ av underhållning och fasa som jag törstar efter när jag ser en film.

Burnt Offerings var annorlunda. Historien om familjen (med den pålagda brittiska dialekten jag aldrig förstod) som flyttar till det där huset på Amerikanska landsbygden för en sommar börjar idylliskt som det brukar, men redan från start vet vi som betraktare att något är fel. Precis som i Stephen King’s The Shining så spelar huset en stor roll här. Huset, som påverkar de som bor där åt det dystrare hållet. Jag undrar åt vilket håll inspirationen gick egentligen. Robert Marasco’s novell som filmen bygger på kom ut före The Shining, och King har tydligen sagt att Burnt Offerings är en av hans favoritskräckfilmer.

Nåväl. Förutom att skådespelarna kanske inte är världens bästa och att mamman i familjen kanske går in i det hela lite för mycket, så har vi här en utmärkt berättelse som gjorde sig hyfsat bra på film. Det blir lite störigt när saker och ting går överstyr, men den passiva aggressionen som ständigt ökar är underhållande att betrakta.

Man kan nästan se redan när den börjar hur den ska sluta, men det är resan dit som är underhållningen. Missa inte.

P.s) Taxichauffören från tillbakablicken som ler åt vår protagonist – det blir inte mycket läskigare än sådär. Mardrömmar, here we come.

MV5BZjE4MWI2MDAtNjBhYi00MTYxLTk3YTMtYmNkNDMzMGY0OThhXkEyXkFqcGdeQXVyNDU1NjM3Mg@@._V1_

Something to say? Press here |

Aug 2

Brain Damage (1988)

Category: Movie Reviews |

MV5BYjIxOTJiM2UtMTFjYS00ZjMyLTg3MDQtNDc3M2Q3ZmI4NDQyXkEyXkFqcGdeQXVyMTQxNzMzNDI@._V1_SY1000_CR0,0,648,1000_AL_ “One morning, a young man wakes to find that a small, disgusting creature has attached itself to the base of his brain stem. The creature gives him a euphoric state of happiness but demands human victims in return.”

Brain Damage är en kult-skräckis från sent åttiotal. Den har en särskild charm, eftersom varelsen som invaderar protagonistens hjärna faktiskt har begåvats med både röst och ett par hyfsat sympatiska ögon. Det gör att man (nästan) kan relatera till “monstret”. Vad gäller specialeffekter och gore är de faktiskt helt okej, med tanke på vilken typ av film det är som vi talar om.

Det är svårt att påstå att filmen är läskig, men den är underhållande och bitvis rolig. De psykadeliska scenerna är dock lite väl konstlade, och det är svårt att inse varför protagonisten tycker att effekterna han får av monstrets “juice” är så bra. Det ska föreställa att vara lika “bra” som att skjuta heroin, men jag tycker inte riktigt att man lyckas förmedla det till publiken.

Hur som helst, slutscenen är oförglömlig och det är många “what the actual fuck” som yttras på resan från början till slutet, ibland åtföljt av ett leende och kanske till och med ett litet skratt.

Something to say? Press here |

Aug 2

Blue Ruin (2013)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTY4NTM2MDg5OV5BMl5BanBnXkFtZTgwMDA3OTAwMTE@._V1_SY1000_CR0,0,676,1000_AL_ “A mysterious outsider’s quiet life is turned upside down when he returns to his childhood home to carry out an act of vengeance. Proving himself an amateur assassin, he winds up in a brutal fight to protect his estranged family.”

Blue Ruin kan vara den film som bäst – sedan många år tillbaka – har lyckats få adrenalinet att rusa i kroppen på mig. Just det faktum att vår protagonist inte är någon skicklig yrkesmördare men ändå ger sig in i ett sådant läskigt territorium är vad som gör den bra. Han är liksom ingen Jason Statham. Han är snarare en Bilbo Baggins som har tur och otur, och skulle kunna vara vem som helst av oss.

Blue Ruin tar konceptet om hämnd till en intressant plats och gör det mestadels bra. Jag har inga klagomål här. Kanske till och med att jag har fått en till film på min topplista of all times. Missa inte!

Something to say? Press here |

Aug 2

Sara Rees Brennan – Outtalat (2014)

Category: Book Reviews |

outtalat Del 1 av Lynburn Legacy-trilogin som jag aldrig hade hört talats om innan jag såg den här boken. Det är en tonårs-goth-trollkarl-i-verkliga-livet-nästan-som-Veronica-Mars berättelse på dryga 330 sidor som är humoristiskt skriven, men även lyckas innehålla en del intressanta karaktärsporträtt.

Jag hade svårt att hålla intresset uppe av berättelsen i sig ( intressant är den inte), men humorn som jobbar in sig i dialogen då protagonisten Kami är involverad är fantastisk.

Tyvärr så får man inget avslut i boken, utan berättelsen går helt ogenerat in i bok nummer 2 (som jag inte har läst och kommer nog inte att läsa heller). Men som sagt. Storyn är inte det som är det bästa med boken, så det känns inte som att jag går miste om något stort.

Gillar man genren, vilket stereotypt vore målgruppen äldre tonåringar av det kvinnliga könet (läs: Twilight-fans, hur konstigt de två orden än låter ihop), så är det här bra skit. Men jag tror inte att jag kommer fördjupa mig mer i serien.

ISBN: 9789174995862

Something to say? Press here |

Aug 2

Brooke Davis – Millie Birds bok om döda saker (2015)

Category: Book Reviews |

millie-birds-bok-om-doda-saker Denna bok som utspelar sig i Australien har väldigt mycket gemensamt med Hundraåringen som var populär för några år sedan. Millie är en liten tjej vars pappa dör och vars mamma överger henne i ett shoppingcentrum. Genom hennes ögon får vi se hur hon möter Maskinskrivaren Karl och Agatha Pantha, två oberoende äldre människor som slår följe med Millie genom hennes resa genom Australien på jakt efter sin mamma. Följande kapitel får vi även läsa ur Agatha och Karl’s synvinklar.

Brooke Davis har en säregen författarstil där hon lyckas i skrivsättet spegla dessa tre protagonisters olika personligheter. Från att spegla det lilla barnets tankebanor till den gamla tantens hjärnspår, så får vi ett väl återgivet porträtt av de här personerna.

Det är lite feelgood-känsla blandad med tragi, men det skrivs inte på näsan och man måste läsa lite mellan raderna för att ibland förstå vad som egentligen händer. Jag gillar det. För det är ju ofta känslan som man vill förmedla, inte alltid faktan.

ISBN: 9789175034966

Antal sidor: 250

Something to say? Press here |

« Previous PageNext Page »