Aug 13

Sven Wernström – Bränna barn (1998)

Category: Book Reviews |

4878691_1 61 sidor av mestadels löst ryckta tankar från Wernströms uppväxt, mycket centrerat kring familjen, syn på sexualitet och barn. Jag vet inte riktigt vad Sven försöker förmedla med boken, förutom att det är någon form av personlig katharsis för honom där han häver ur sig saker som jag tror han gått och hållt inne under lång tid.

Delvis humoristisk, delvis sorglig, men inget som fastnar i mitt minne.

ISBN: 9189222059

Something to say? Press here |

Aug 9

Dick Sundevall – Peter Rätz: Nio år som undercoveragent (2009)

Category: Book Reviews |

12265164 För ett par år sedan så hörde jag en P3 dokumentär om just Peter Rätz, som under nio år jobbat som infiltratör åt polisen och lyckats ta sig upp i topparna i både HA och Bandidos bland annat. Dokumentären var väldigt gripande, och Sundevalls bok är inte sämre.

Vi får en väldigt bra inblick i hur allting har gått till, och hur bränd Peter egentligen blev av Polisen efter att hans identitet hade avslöjats. Boken blandar intervju med Peter och Sundevalls egna politiska åsikter om verksamheten (vilket han starkt tycker ska läggas ned).

Boken blir ibland mer politisk prosa än fokus på Peters öde, och ibland känns Dicks dialog med Peter lite väl tillrättalagd. Men jag förstår att Dick breder ut texten för att man som läsare ska kunna följa med i vissa kanske klurigare begrepp som inte ligger i toppen på allas allmänbildning.

Oavsett vad så är det en väldigt intressant och samtidigt hemsk historia. Jag blir arg och förbannad samtidigt som jag blir imponerad över modet som har uppvisats.

Idag lever Peter och familj på hemlig ort på okänd kontinent, och kommer nog få fortsätta göra det till livets slut. Missa inte att ta del av den här boken och den samhälleliga debatten om polisens användning av infiltratörer.

Vad tycker du om det efter att ha läst boken? Egentligen?

ISBN: 9789174291117

Something to say? Press here |

Aug 9

David Batra – Den som inte tar bort luddet ska dö! (2008)

Category: Book Reviews |

den-som-inte-tar-bort-luddet-ska-do En samling av tvättstugelappar (och dylikt) som Batra har samlat på sig genom åren (mycket med hjälp från allmänheten som fått skicka in sina bästa). Boken är tematiskt indelat i olika delar och innehåller korta reflektioner kring näst intill varje lapp (och såklart ett ganska humoristiskt intro till varje kapitel).

Kul läsning på 128 sidor som tar slut lika snabbt som man börjat. En del känner man igen sedan tidigare, medan andra är nya. Låna den, bläddra, och lämna tillbaka.

ISBN: 9789185865079

Something to say? Press here |

Aug 6

Fritt vilt (2006)

Category: Movie Reviews |

MV5BMjA1NDcwOTA1MV5BMl5BanBnXkFtZTcwMzE4NjkzMQ@@._V1_ Internationell titel: Cold Prey. Norsk skräckis som utspelar sig i de norska fjällen (gör inte alla norska skräckfilmer det?). Tyvärr inte alls i närheten så kickass som Trolljegeren.

Ett gäng är ute och åker snowboard offpist. En av dem bryter benet. De hittar ett övergivet hotell uppe i bergen där de bryter sig in och slår läger. Tyvärr verkar det som att det finns någon som redan bor där. Och är en fena på att svänga loss med en hacka. Genom människor.

Fritt Vilt är trots allt ändå en ganska okej skräckfilm. Roar Uthaug som regisserat filmen gillar att följa standardreceptet där jumpscares och typiska berättelseutvecklingar går hand i hand på exakt det sätt som en modern skräckfilm ska göra. Färgskalan är nedtonad, filmen är näst intill svartvit ibland och huvudpersonerna dör såklart en efter en. Det dröjer länge innan vi får en bra blick på mördaren, och adrenalinet ligger alltid och pumpar på en hyfsat hög nivå.

Jag såg filmen utan undertexter, och kan väl ärligt säga att jag inte hängde med i all norska. Men det gick skapligt ändå. Det är svårt att säga att Fritt vilt står ut på något speciellt sätt. Den följer som sagt mallen, och gör det bra. Men jag hade kanske väntat mig att få något mer, något annorlunda.

Tyvärr stannar den i mediokerlandet, och även om jag vill ge våra grannar i väst bättre betyg bara för att det är dem, så kan jag inte det.

Såklart gjordes även uppföljare (tvåan och trean, vilken jag tror är en prequel. Det ska tydligen också göras en amerikansk remake. Behövs det verkligen?).

Something to say? Press here |

Aug 6

Clownhouse (1989)

Category: Movie Reviews |

MV5BOGI5Mjc1MDgtM2I5NC00NjAwLWI5NjAtZWVhOWEwY2UwMWFhXkEyXkFqcGdeQXVyMTQxNzMzNDI@._V1_SY1000_CR0,0,673,1000_AL_ Det här är ingen lätt film att veta vad man ska tycka om. Regissören Victor Salva har fått sona sitt straff för övergrepp på barn, bland annat huvudrollsinnehavaren i den här filmen. Med hans perversioner i åtanke så är det inte så konstigt att det är så mycket unga-killar-halv-och-helnakna i början på filmen. Det gör att jag i det här fallet har ganska svårt att skilja konsten från konstnären.

Men. För att fokusera på filmen. Då Salva har gjort bra filmer i sin karriär (Jeepers Creepers, åtminstone första filmen) så förvånar Clownhouse mig något. Det är inte alls så bra.

Alla vet vi att clowner är läskiga, men lägg till ett gäng brorsor (3 st) som överdriver syskonrivalitet till max, mentalpatienter som klär ut sig till clowner och dödar (bara för att man är patient på mentalsjukhus är man inte homocidal, vilket verkar vara ett axiom i filmvärlden jag har svårt att greppa), och vi har en film som bäst har en Nightmare on Elm Street-vibe, men som sämst har en lågbudget slasher-feeling av den sämre sorten.

Protagonisterna är grymt störiga, och även om ledarclownen Cheezo är lite läskig, så saknas den där galenskapen hos de andra två. Det blir aldrig riktigt så läskigt som jag hade önskat.

Det är bitvis underhållande, men idiotin och beteendet hos protagonisterna förstör.

Something to say? Press here |

Aug 4

Burnt Offerings (1976)

Category: Movie Reviews |

MV5BMjEzNzYzNTc3Nl5BMl5BanBnXkFtZTgwMDUwNTkyMTE@._V1_ Skräckfilmer som daterar så långt bak som innan 80-talet brukar inte alls kunna leverera den typ av underhållning och fasa som jag törstar efter när jag ser en film.

Burnt Offerings var annorlunda. Historien om familjen (med den pålagda brittiska dialekten jag aldrig förstod) som flyttar till det där huset på Amerikanska landsbygden för en sommar börjar idylliskt som det brukar, men redan från start vet vi som betraktare att något är fel. Precis som i Stephen King’s The Shining så spelar huset en stor roll här. Huset, som påverkar de som bor där åt det dystrare hållet. Jag undrar åt vilket håll inspirationen gick egentligen. Robert Marasco’s novell som filmen bygger på kom ut före The Shining, och King har tydligen sagt att Burnt Offerings är en av hans favoritskräckfilmer.

Nåväl. Förutom att skådespelarna kanske inte är världens bästa och att mamman i familjen kanske går in i det hela lite för mycket, så har vi här en utmärkt berättelse som gjorde sig hyfsat bra på film. Det blir lite störigt när saker och ting går överstyr, men den passiva aggressionen som ständigt ökar är underhållande att betrakta.

Man kan nästan se redan när den börjar hur den ska sluta, men det är resan dit som är underhållningen. Missa inte.

P.s) Taxichauffören från tillbakablicken som ler åt vår protagonist – det blir inte mycket läskigare än sådär. Mardrömmar, here we come.

MV5BZjE4MWI2MDAtNjBhYi00MTYxLTk3YTMtYmNkNDMzMGY0OThhXkEyXkFqcGdeQXVyNDU1NjM3Mg@@._V1_

Something to say? Press here |

Aug 2

Brain Damage (1988)

Category: Movie Reviews |

MV5BYjIxOTJiM2UtMTFjYS00ZjMyLTg3MDQtNDc3M2Q3ZmI4NDQyXkEyXkFqcGdeQXVyMTQxNzMzNDI@._V1_SY1000_CR0,0,648,1000_AL_ “One morning, a young man wakes to find that a small, disgusting creature has attached itself to the base of his brain stem. The creature gives him a euphoric state of happiness but demands human victims in return.”

Brain Damage är en kult-skräckis från sent åttiotal. Den har en särskild charm, eftersom varelsen som invaderar protagonistens hjärna faktiskt har begåvats med både röst och ett par hyfsat sympatiska ögon. Det gör att man (nästan) kan relatera till “monstret”. Vad gäller specialeffekter och gore är de faktiskt helt okej, med tanke på vilken typ av film det är som vi talar om.

Det är svårt att påstå att filmen är läskig, men den är underhållande och bitvis rolig. De psykadeliska scenerna är dock lite väl konstlade, och det är svårt att inse varför protagonisten tycker att effekterna han får av monstrets “juice” är så bra. Det ska föreställa att vara lika “bra” som att skjuta heroin, men jag tycker inte riktigt att man lyckas förmedla det till publiken.

Hur som helst, slutscenen är oförglömlig och det är många “what the actual fuck” som yttras på resan från början till slutet, ibland åtföljt av ett leende och kanske till och med ett litet skratt.

Something to say? Press here |

Aug 2

Blue Ruin (2013)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTY4NTM2MDg5OV5BMl5BanBnXkFtZTgwMDA3OTAwMTE@._V1_SY1000_CR0,0,676,1000_AL_ “A mysterious outsider’s quiet life is turned upside down when he returns to his childhood home to carry out an act of vengeance. Proving himself an amateur assassin, he winds up in a brutal fight to protect his estranged family.”

Blue Ruin kan vara den film som bäst – sedan många år tillbaka – har lyckats få adrenalinet att rusa i kroppen på mig. Just det faktum att vår protagonist inte är någon skicklig yrkesmördare men ändå ger sig in i ett sådant läskigt territorium är vad som gör den bra. Han är liksom ingen Jason Statham. Han är snarare en Bilbo Baggins som har tur och otur, och skulle kunna vara vem som helst av oss.

Blue Ruin tar konceptet om hämnd till en intressant plats och gör det mestadels bra. Jag har inga klagomål här. Kanske till och med att jag har fått en till film på min topplista of all times. Missa inte!

Something to say? Press here |

Aug 2

Sara Rees Brennan – Outtalat (2014)

Category: Book Reviews |

outtalat Del 1 av Lynburn Legacy-trilogin som jag aldrig hade hört talats om innan jag såg den här boken. Det är en tonårs-goth-trollkarl-i-verkliga-livet-nästan-som-Veronica-Mars berättelse på dryga 330 sidor som är humoristiskt skriven, men även lyckas innehålla en del intressanta karaktärsporträtt.

Jag hade svårt att hålla intresset uppe av berättelsen i sig ( intressant är den inte), men humorn som jobbar in sig i dialogen då protagonisten Kami är involverad är fantastisk.

Tyvärr så får man inget avslut i boken, utan berättelsen går helt ogenerat in i bok nummer 2 (som jag inte har läst och kommer nog inte att läsa heller). Men som sagt. Storyn är inte det som är det bästa med boken, så det känns inte som att jag går miste om något stort.

Gillar man genren, vilket stereotypt vore målgruppen äldre tonåringar av det kvinnliga könet (läs: Twilight-fans, hur konstigt de två orden än låter ihop), så är det här bra skit. Men jag tror inte att jag kommer fördjupa mig mer i serien.

ISBN: 9789174995862

Something to say? Press here |

Aug 2

Brooke Davis – Millie Birds bok om döda saker (2015)

Category: Book Reviews |

millie-birds-bok-om-doda-saker Denna bok som utspelar sig i Australien har väldigt mycket gemensamt med Hundraåringen som var populär för några år sedan. Millie är en liten tjej vars pappa dör och vars mamma överger henne i ett shoppingcentrum. Genom hennes ögon får vi se hur hon möter Maskinskrivaren Karl och Agatha Pantha, två oberoende äldre människor som slår följe med Millie genom hennes resa genom Australien på jakt efter sin mamma. Följande kapitel får vi även läsa ur Agatha och Karl’s synvinklar.

Brooke Davis har en säregen författarstil där hon lyckas i skrivsättet spegla dessa tre protagonisters olika personligheter. Från att spegla det lilla barnets tankebanor till den gamla tantens hjärnspår, så får vi ett väl återgivet porträtt av de här personerna.

Det är lite feelgood-känsla blandad med tragi, men det skrivs inte på näsan och man måste läsa lite mellan raderna för att ibland förstå vad som egentligen händer. Jag gillar det. För det är ju ofta känslan som man vill förmedla, inte alltid faktan.

ISBN: 9789175034966

Antal sidor: 250

Something to say? Press here |

Aug 2

Chained (2012)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTBlOGZjOTktZjg0Ny00ZmI1LTg3NWYtZGIwODhiODhhOGI4XkEyXkFqcGdeQXVyMTQxNzMzNDI@._V1_SY1000_SX750_AL_ Chained är regisserad av Jennifer Lynch, dotter till David Lynch och protagonisten spelas av Eamon Farren som vi också ser i senaste (tredje) säsongen av Twin Peaks. Jag blev positivt överraskad av filmen. Jag hade inga som helst förväntningar, men får här serverad en hemsk berättelse iscensatt av fantastiska skådespelare och ett manus som fängslar mig.

Taxichaufför kidnappar mamma och son. Mamman möter slutet på sitt liv. Sonen hålls fängslad av taxichauffören i hans hem (kedjad, därav titeln…). Taxichauffören fortsätter sitt mördarstråk. Hur påverkar det här sonen? Kommer han kunna ta sig loss? Går det att bryta ned en människa helt och skapa honom på nytt?

Intressant iakttagelse: “ondskan” i filmen (taxichauffören) heter Bob. “The evil that men do” i Twin Peaks a.k.a demonen heter ju också Bob. Finns det en koppling till Jennifers pappas verk, eller är det bara en omständighet alternativt en enkel homage?

Missa inte den här filmen. Den följer inte det vanliga receptet (inget revolutionerande, men klyschor undviks allt som oftast) och erbjuder en hemsk (alltså bra!) upplevelse. Eamon Farren gör en fantastisk insats, och det är nästan lite skumt att se honom som han är här, när han i mitt medvetande endast är skithögen Richard Horne i Twin Peaks.

Missa inte.

Something to say? Press here |

Aug 2

Case 39 (2009)

Category: Movie Reviews |

MV5BNTA4NDUyOTE5NV5BMl5BanBnXkFtZTcwOTQ3NzY3Mw@@._V1_SY1000_CR0,0,671,1000_AL_ Den där lilla tjejen från Silent Hill spelar här en väldigt speciell roll. Det är svårt att se Renée Zellweger och Bradley Cooper spela roller i en skräckfilm, men det är precis det som sker här. Case 39 anspelar på fall nummer 39 som landar på socialarbetaren Emilys bord. Där handlar det om en tjej som nog inte har det så bra hos sina föräldrar. Föräldrarna försöker döda sitt barn, och Emily får efter viss fightande till slut rätt till vårdnaden om barnet.

Något som hon kommer ångra grymt mycket.

Regissören Christian Alvart har en riktigt bra känsla för detaljer, och förutom att storyn är någorlunda originell (nåja, inte hela vägen igenom) så är den stora behållningen Jodelle Ferland som spelar den lilla tjejen. Det går inte att skriva för mycket utan att spoila (tips: se inga trailers! De förstör hela filmen, på riktigt), men hennes insats är fenomenal och får mig att känna mig illa till mods. På det bra sättet.

Case 39 levererar kvalitet mycket mer än vad jag hade vågat hoppas på. Se den!

Something to say? Press here |

Jul 28

Dean Koontz – Broder Odd (2007)

Category: Book Reviews |

228363876_17862ea7-1333-4ce2-bae9-5873b59da22b Dean Koontz är i min värld en något mindre vass variant av Stephen King, även om han faktiskt har skrivit en hel del bra verk. Bokserien om Odd Thomas verkar vara en av de bättre. Det här är första boken om Odd Thomas som jag läser, men håller de övriga samma klass så kommer jag definitivt vilja sluka dem också.

Koontz har här lyckats få till en novell som blandar övernaturligt och skräck med humor och action. Odd Thomas, vår protagonist, har förmågan att se de döda som inte ännu vandrat över till andra sidan. Hans gåva (eller förbannelse) är att hjälpa dem att komma över till andra sidan. Han kan också se när det vankas död eller olycka, och på så sätt har tagit på sig att försöka förhindra detta när så kan ske.

I denna bok bor han i ett kloster som gäst / kock, och tecken om att något illa ska hända börjar uppenbara sig. Med rappare käft än en auktionsförsäljare så försöker Odd göra vad han kan för att rädda munkarna och de inneboende föräldralösa barnen.

Jag gillar tonen i boken, och jag gillar rappheten i texten och dialogerna. Koontz hanterar det här med sarkasm, humor och snabba vändningar riktigt bra. Det blir aldrig ostigt eller larvigt, utan håller sig på en riktigt bra nivå. Det blir aldrig riktigt läskigt, men det känns det heller inte som att det är meningen att det ska vara. Inte heller så pass löjligt att det känns som en bok riktad till yngre tonåringar.

Broder Odd var en härlig ~320 sidor lång läsupplevelse som jag är glad för att jag hade. Rekommenderas.

ISBN: 978-91-7002-574-7 (finns även som pocket).

Something to say? Press here |

Jul 28

Nathan Filer – Chocken Efter Fallet (2014)

Category: Book Reviews |

chocken_efter_fallet ISBN: 978-91-87648-27-4

Filer berättar en story ur förstapersonsperspektiv som både är sorglig och humoristisk. I ett fall där ett barn råkar ta livet av sitt syskon, så får vi här färdas både innan och efter händelsen för att förstå psyket bättre på den människa som det levande syskonet senare blev. Typografin i boken är intressant, då det blandas bilder, olika typsnitt och andra stilistiska grepp i brödtexten. Boken är blott ca 330 sidor lång, och går snabbt att ta sig igenom.

Från början tyckte jag att författarstilen var något pretentiös och kanske rentav pseudointellektuell, men jag kom att gilla stilen ju mer jag läste. Linda Skugge har recenserat boken och insinuerar att det skulle komma tårar. Så mycket berör den mig inte. Men visst är det en fascinerande berättelse som berättas på ett smart och kreativt sätt.

Tummen upp för Filer.

Something to say? Press here |

Jul 28

Liza Marklund – Studio Sex (1999)

Category: Book Reviews |

studiosex_inb_low Jag är inte ett fan av deckare, mest för att de är så förutsägbara och oftast följer samma mall. Kreativiteten är inte stor inom de normer som ska finnas i en deckare. Men min mor älskar dem, och många andra människor också såklart.

Det här är första novellen av Liza Marklund som jag läser. Annika Bengtzon (yep, med Z, precis som Liza själv stavar sitt namn) är protagonisten här, och vi får följa hur hon som vikarierande reporter på den påhittade tidningen Kvällspressen gräver sig djupare i fallet med en död flicka som hittats på en judisk kyrkogård. Är det pojkvännen som mördade henne? Är det en minister? Och har det någon koppling till IB-affären?

Överlag tycker jag nog att boken är bra, för – som i alla mordmysterier – drivs jag av lusten att få reda på vem som gjorde det. Tyvärr tycker jag inte att Marklund lyckas överraska så mycket. Motivet och gärningsmannen var given ganska tidigt in i novellen. På plussidan så finns det dagboksutdrag i novellen som jag åtminstone kopplade ihop med helt fel person ända fram till slutet. Det var en positiv överraskning. Det blir lite banal action mot slutet som nog hade kunnat skippats, och ibland känns vissa förklaringsmodeller för det politiska spelet lite väl tillrättalagda. Men Liza håller mig kvar som läsare, och det måste betyda att jag på något sätt tyckte om boken.

Jag kommer knappast självmant att leta upp fler böcker av Marklund (kom ihåg: Jag är ingen deckar-kille), men om en annan av hennes böcker korsar min väg i livet så kommer jag säkerligen att ge den en chans också.

ISBN: 91-973380-8-7 (pocket-version här). (För övrigt så filmatiserades den här boken 2012. Trailer här)

Something to say? Press here |

Jul 17

Beyond the Black Rainbow (2010)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTc1MjQyODcxM15BMl5BanBnXkFtZTcwNDU1MjE0Nw@@._V1_SY1000_CR0,0,674,1000_AL_ Tron möter Tarkovskij (Stalker) möter Kubrick (2001) möter Lynch (allt…) möter Stranger Things möter Gaspar Noé (Enter the Void) möter It Follows möter … Ja, det finns nog mycket mer artsy och trippiga filmer att lägga till i listan här. Det som går att säga om det kanadensiska guldkornet Beyond the Black Rainbow är att det är en audiovisuell upplevelse som kräver sin konsument.

Soundtracket är fantastiskt. Det korta skärpedjupet när vi får se alla detaljer är gudomligt snyggt. Färgerna, sättet att berätta storyn på utan att skriva oss på näsan är grymt bra gjort. Man måste, precis som med Lynch, ha tålamod med den här filmen. Det är inte mycket action, men det som sker på skärmen är både skrämmande och vackert på en och samma gång. Handlingen? Räcker med att säga att en “doktor” (snarare psykopat) håller en flicka med psykiska krafter instängd på ett institut, och hon försöker hitta sin väg ut därifrån. Det räcker. Resten berättar sig självt.

Det är den första och enda filmen av Panos Cosmatos som jag har sett (han har inte gjort så mycket mer, vilket förklarar saken…), och jag är sjukt imponerad. Michael Rogers och Eva Borne som spelar vår antagonist och protagonist gör ett utmärkt jobb – castingen var verkligen lyckad här.

MV5BYzlmYmEzOGYtMTZkMS00ZDZlLTk0YzMtZmMxNzNkNmJiM2YyXkEyXkFqcGdeQXVyNTAyODkwOQ@@._V1_

MV5BYjE3ODQ0YWQtZTcxYS00MzY3LWEwM2MtNTI2ZDUzOTM5MmNiXkEyXkFqcGdeQXVyNTAyODkwOQ@@._V1_

MV5BNjUyNDc2MjM2MF5BMl5BanBnXkFtZTcwODQ4NzE5NA@@._V1_SX1777_CR0,0,1777,735_AL_

Something to say? Press here |

Jul 16

Banshee Chapter (2013)

Category: Movie Reviews |

MV5BODUwNTU2MzIwMl5BMl5BanBnXkFtZTgwNTE5NzIzMDE@._V1_ MK Ultra, DMT och förmågan att kunna skilja på hallucinogena syner och verklighet blir tillsammans ett hopkok av dokumentärt foto och en storyline där en kvinna undersöker försvinnandet av sin vän som grävde lite för djupt i CIA’s lite mörkare historia.

Banshee Chapter är överlag en riktigt bra skräckfilm, som är blandad mockumentary med sedvanlig cinematografi. Ljuset har det jobbats mycket med, och man lyckas göra några riktigt snygga scener. Ibland är det lite för mycket jump scares för min smak, och det faktum att man avslöjar en del av slutet på filmens affisch (yep, Blackburn, a.k.a så-lik-Hunter-S.-Thompson-att-det-inte-går-att-ta-miste-på dör, 15 minuter från slutet) är väl det som man kan räkna på dess minuskonto.

Uppfriskande film som tar oss tillbaka till MK Ultra som det har gjorts så många andra filmer om redan, men den här gången så görs det bra. Kortradiovågssändningar och den amerikanska öknen är återigen läskig.

Rekommenderas.

Something to say? Press here |

Jul 14

Bait (2012)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTYzNjU4NTc5MV5BMl5BanBnXkFtZTcwNDE0NzAzOA@@._V1_ Australiensisk lågbudgetskräckis där ett gäng pajasar blir strandsatta i ett varuhus på grund av en tsunami som slår till i Australien. På köpet kommer en skitstor vithaj som simmar runt där. Hur ska de ta sig ut? Ja, det är de de ska lösa på 1,5h.

Det ÄR en stor hög av skit med plattityder överallt, platta karaktärer, taskigt skådespeleri (kanske förutom Sharni Vinson som spelar Tina, också känd från You’re Next som jag har skrivit om tidigare här). Vilket slöseri på talang, för hon har exakt noll att jobba med här.

Och då har vi inte ens pratat om den malplacerade musiken som kommer då och då. Vad gäller specialeffekter är de okej, men hajen känns väldigt plastig.

Bait skulle kunna vara en The Asylum-produktion, men det är det inte. Den beskrivningen är nog den bästa jag kan ge.

Du kan tryggt hoppa över den här skitfilmen utan att missa något. Ta dig hellre tid att se om Jaws. (Okej, att mörda en haj med en boomstick är i och för sig coolt. Men det räddar inte filmen).

Something to say? Press here |

Jul 14

Bad Taste (1987)

Category: Movie Reviews |

MV5BZjI5ZDY5OWYtOTIwMy00MzQ3LWFlM2EtYjMzODIzZGU0NGUxXkEyXkFqcGdeQXVyMTQxNzMzNDI@._V1_ Jag vet inte hur många gånger som jag har sett Bad Taste egentligen. När jag växte upp i mina tonår så gick filmen varm. Jag kan den nästan utantill. Och häromnatten så såg jag om den.

Att en film efter så många år fortfarande får mig att vilja se den, att skratta till den, att roas av den – det är näst intill unikt.

Den låga budgeten i Peter Jacksons guldkorn från tiden innan Sagan om Ringen-filmerna gör mig inget. Jackson lyckas skapa ett mästerverk med begränsade pengar och utrustning. Den mänskliga motståndskraften mot de besökande utomjordingarna är en fantastisk bunt av odd-jobs. De otroligt komiska replikerna som kommer titt som tätt tillsammans med all välgjord gore, och självdistansen som finns där från början till slut gör filmen till något som man aldrig tröttnar på. Långfingret som vapen, bazookan, ihopklistrning av tappad hjärnsubstans, maskingevärsljudet från munnen när man har slut på ammunition – ja, de roliga inslagen tar liksom aldrig slut.

Jag älskar Bad Taste. Det borde du göra också.

Something to say? Press here |

Jul 14

Sylvia Day – Synda (2012)

Category: Book Reviews |

9789187173592_200x_synda_haftad Jag gillar att plocka upp överraskningar. De böcker som kommer i min väg brukar jag läsa utan att värdera dem innan. På så sätt så kan man upptäcka andra författare, genrer eller vad som helst som man kanske annars skulle missa.

Det här var ett sådant försök. Kan konstatera att tantsnusk inte riktigt är min kopp av te. Det spelar ingen roll att det på boken står  att den är “unik och oförglömlig” (nej det är den inte) eller har “sympatiska karaktärer” (nej de finns inte). Det är näst intill exakt 300 sidor fyllda av dynga som jag inte förstår hur man kan tycka om. Jag har inget emot intimt beskrivna sexscener. Men att ursäkta det med en ramhandling utspelat på 1800-talet där de är på ett skepp och knullar skiten ur varandra – nej, det går helt enkelt inte hem. Ge mig hellre en porrfilm med en Göteborsk ordvits som titel och porr”skådisar” som försöker agera framför kameran. Det har mer verkshöjd än den här smörjan.

Something to say? Press here |

Jul 7

Baby Blood (1990)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTM5MjYzNzQ1OF5BMl5BanBnXkFtZTcwNzgxNjYzMQ@@._V1_ Vad är grejen med fransmän och glesa tänder samt krulligt hår? Alla skådespelare i den här “skräckfilmen” av Alain Robak verkar dela dessa attribut.

Story: En tjej som jobbar på en cirkus blir bokstavligt tagen på sängen av en krypande tingest som verkar vara någon uråldrig ondska (men i ärlighetens namn mest ser ut som en sladdrig orm). Hon går omkring med den här varelsen som “vill födas” och pratar med den i sitt huvud. Varelsen vill ha blod, så hon måste mörda för att tillgodose sitt “foster”.

Filmen har viss charm, det franska språket till trots. Och när man mot slutet kanske börjar fundera på om det hela är något hon har inbillat sig, att det handlar om graviditetsdepression och att hon egentligen har blivit våldtagen av sin man och nu bär på ett barn hon inte vill ha – ja, då splittras illusionen helt i en gore-fest utan dess like och all form av substans vad gäller en djupare tolkning försvinner ut med fostervattnet.

Baby Blood är ingen vidare film, mest för att idén är sjukt jävla löjeväckande. Specialeffekterna varierar från dråpliga till skapliga, men till syvene och sist så är det för många omständigheter som gör att jag inte köper illusionen. Varför är det till exempel ingen som misstänker henne? Varför är det ingen som ifrågasätter att hon har blod över hela kroppen?

Nåväl. Ni kan nog skippa den här med gott samvete.

MV5BZTAyOTFiZDUtNDUxZS00YmVmLTlmYTEtYWMyMzA0YWRhMmZkXkEyXkFqcGdeQXVyMzU4ODM5Nw@@._V1_Ungefär såhär smärtsamt var det att se filmen.

 

Something to say? Press here |

Jul 5

All the Boys Love Mandy Lane (2006)

Category: Movie Reviews |

MV5BMzM0MjU1MzUzMF5BMl5BanBnXkFtZTcwMjcwNDQyOQ@@._V1_ Jag har sett fram mot att se den här filmen väldigt länge. Dels för att den har en titel som bådar för kaos, dels för att det är ingen mindre än Amber Heard som spelar huvudrollen. Snyggare kvinna finns (fanns?) inte.

Tyvärr visar det sig ganska snabbt att Heard’s utseende är den enda styrka som finns att hitta i filmen. I princip går det ut på att Mandy Lane är snyggast i hela världen, och alla vill ligga med henne. Av någon anledning går hon med på att hänga ute på en ranch hos en klasskompis och några av “vännerna”, men medan alla försöker komma in under kjolen på henne så verkar det som att det finns någon där ute som vill mörda dem, en efter en.

Det krävs inte mycket hjärna för att inse att det är Mandy Lane’s “bästis” som ligger bakom våldet (och jag upplever det inte som det var syftat att hålla det hemligt för publiken heller). Det som blir tröttsamt är den otroligt ytliga och tråkiga sexismen samt macho-kulturen som känns så sjukt främmande att jag ryser när jag ser och hör hur karaktärerna beter sig. Det finns bara yta här. Ingenting annat. Inte ens den mer sympatiska av karaktärerna visar sig ha något större djup eller komplexitet.

All the Boys Love Mandy Lane blir till sist en ganska tråkig slasher som har turen att ha Amber Heard i huvudrollen. Hade filmen inte haft det, så hade den varit lika värdelös som de kåta tonårskillarnas försök att få fröken Lane på rygg.

Something to say? Press here |

Jul 5

All About Evil (2010)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTY0MzMzMjkwMl5BMl5BanBnXkFtZTcwMzc1MjU1Mw@@._V1_SY1000_CR0,0,658,1000_AL_ En harmlös bibliotekarie ärver sin fars älskade men inte så framgångsrika biosalong. För att rädda familjeföretaget så väcker hon sin inre psykopatiska seriemördare till liv. Och tillsammans med ett par rabiata gore-fans och ett par ännu mer vrickade gestalter så börjar hon göra sina egna kortfilmer, där morden som sker ligger lite för nära verkligheten.

All About Evil är inte läskig, och även om den är klassad Horror så är dess andra klassning – Comedy – ett mycket starkare epitet här.

Joshua Grannell har gjort ett utmärkt jobb med filmen, och medan skådespeleriet och specialeffekterna är på den nivå som kan väntas för en nästan grindhouse-aktig film som det här är, så är berättelsen och själva konceptet så fantastiskt underhållande att jag inte kan låta bli att hänföras. Jag bryr mig aldrig om karaktärerna, och de flesta av dem är dels för absurda för att ta på allvar, dels överspelade så det blir löjligt. Men tar man filmen för vad det är så blir det här löjliga ganska snabbt omvandlat till ren och skär underhållning.

Ta det inte så allvarligt, utan koppla av och låt dig ryckas med istället. Undermåliga dialoger till trots.

Something to say? Press here |

Jul 5

After Midnight (1989)

Category: Movie Reviews |

MV5BYjZiOWYxMDUtMDNmNi00MTBmLWIxYWEtMjVhNmI5N2ZjMDkyXkEyXkFqcGdeQXVyMTQxNzMzNDI@._V1_SY1000_CR0,0,676,1000_AL_ After Midnight har en ramberättelse där en excentrisk lärare i psykologi iscensätter skräckscenarior för sina elever för att påvisa vad “äkta rädsla” är. Själva innehållet blir att vi får höra tre berättelser som eleverna berättar, och på så sätt får vi 3 historier berättade till priset av en. Lite som Creepshow. Fast inte lika bra.

Ramy Zada gör rollen som läraren riktigt bra, och visst – en av berättelserna står ut som ganska makaber och intressant, men speciellt läskigt blir det aldrig (trots den Schyamalalalamanska twisten mot slutet).

Upplägget är dock friskt för att vara 1989, och trots taffliga “fightscener” så håller filmen totalt sett bättre kvalitet än vad jag hade vågat hoppats på. After Midnight blev något av en kultfilm, och det med rätta. Filmen har inte och kommer inte hamna på topplistorna, men i den dammiga gamla kistan anno 1900-århundradet, så har vi här om inte ett guldkorn så åtminstone en liten bit silver.

Se den.

Something to say? Press here |

Jun 29

Harriet Beecher Stowe – Onkel Toms Stuga (1852)

Category: Book Reviews |

10469 Det jag läste var en svensköversatt version som gavs ut 1933. Originaltitel: Uncle Tom’s Cabin; or, Life Among the Lowly). Boken är en roman som beskriver slaveriet i USA ur slavarnas perspektiv, och det var en viktig bok som bidrog starkt till att slaveriet avskaffades efter amerikanska inbördeskriget.

En intressant aspekt med boken läst med ögon anno 2017 är förekomsten av nedsättande terminologi. De svarta omnämns som negrer och den stereotypa bilden av den fastställs utan några krusiduller. Detta trots att Stowe var en abolitionist av rang, och ser man vilken effekt boken hade och även förstår det bakomliggande budskapet (omöjligt att missa; var en bra kristen, låt människorna vara fria, och slaveriet är förkastligt) så kan man inte göra annat än att stämma in i kören. Trots att terminologin skär sig.

Boken är relativt kort, och även om vi får följa några olika livsöden så är deras “story archs” ganska förutsägbara, och sensmoralen som väntar i slutet kan man dofta sig till redan från början. Man skrivs på näsan ovanligt mycket, men så var det väl i litteraturen från förr. En intressant iakttagelse: Alla kapitel är namngivna, så som akter i en teater. Det är nästan som att vi har en ciceron med oss i texten.

Onkel Toms stuga är en historiskt viktig bok, och den som någon gång ens har varit så korkad att man tyckt att slaveriet är av godo, borde ta sig tiden att läsa den.

Something to say? Press here |

Jun 29

Gitta Sereny – Ohörda rop : Historien om Mary Bell (2001)

Category: Book Reviews |

9789173247320_200x_ohorda-rop-historien-om-mary-bell_pocket Boken fördjupar sig i den sanna berättelsen om Mary Bell som var blott elva år gammal när hon dödade två yngre pojkar i England. Det är utdrag ur intervjuer och berättelser om främst Marys eget minne av händelserna och hur hon har behandlats på de fängelser och institutioner där hon spenderade tid innan hon blev frisläppt som vuxen människa. Författaren vågar sig också på en analys och eget tyckande i slutet av boken där kommentarer om det (framförallt brittiska) rättssystemet lyfts.

Boken är dock rörig i mångt och mycket och det är svårt att hålla sig kvar i den röda tråd som finns där. Det känns som att det är ett krav att ha läst Sereny’s tidigare bok (Fallet Mary Bellinnan man ger sig på den här. Men med det sagt så är det fortfarande ett intressant fall att läsa om, men tyvärr dribblas jag bort allt för ofta i långa utläggningar som likt Trump har svårt att avsluta sig själva utan att falla in i nya eller andra delar.

Kan inte riktigt rekommendera boken, men att sätta sig in i fallet och skapa sig en egen åsikt är nog nyttigt. Vill man fördjupa sig så är säkert den här rätt.

Something to say? Press here |

Jun 25

Twin Peaks: The Missing Pieces (2014)

Category: Movie Reviews |

MV5BM2E4NjgyOWQtMGQyMS00ZWViLTlhNTAtODZjNTliOWM4NzE1XkEyXkFqcGdeQXVyMjc2NTc3NDA@._V1_SY1000_CR0,0,867,1000_AL_ Från början så var Fire Walk With Me över 3 timmar lång. Men Lynch var tvungen att klippa ned filmen till det mer humana 90 minuter. Här, i The Missing Pieces, får vi bland annat delar som fick stryka från foten från hans första version av FWWM, men även andra scener som ändrades till något annat i slutprodukten.

Det är en speciell filmupplevelse. Det är lösryckta scener som är svåra att förstå om man inte har sett FWWM innan. Men de är å andra sidan sjukt jävla roligt att se om man faktiskt har sett filmen. Jag hade faktiskt ingen aning om att de här ca 90 minutrarna av guld existerade. Nu i efterhand när jag har fått njuta av dem så ångrar jag inte en sekund tiden jag spenderat här i Lynch-landet. Jag är inte helt säker på att FWWM hade varit en bättre film om de här delarna var med. Men det är så mycket extragodis som ingjuter en ännu bättre förståelse för mythoset och händelserna kring vår favoritstad i nordvästra USA.

Är du, som mig, halvt besatt av Twin Peaks så vill du för allt i världen inte missa The Missing Pieces. Men det kräver sin fanboy för att tycka om det.

You have been warned.

Something to say? Press here |

Jun 25

Rabbits (2002)

Category: Movie Reviews |

MV5BNTYyNDFiZWItYWFlOC00MGJmLWI3YzktNjk4ZDVjM2JmNmQ2XkEyXkFqcGdeQXVyMjQwMjk0NjI@._V1_ Rabbits är en film i tre delar av David Lynch som – enligt vad jag lyckas uttolka – är en parodisering eller bara en twistad version av en sitcom. Vi får följa ett par människor i kanindräkter i ett vardagsrum som håller en väldigt, väldigt konstig dialog (som med mening är omkullkastad i sin ordning och svår att förstå), med instuckna publikskratt på helt konstiga ställen, med karaktärer som rör sig onaturligt och har en timing som är helt off. Det är som att Lynch har tagit elementen från en standard-sitcom och slängt in dem i en torktumlare och lappat ihop vad som kommit ut efter det.

Ni kan se hela filmen här (43 minuter lång). Det finns många tolkningar av filmen och vad som Lynch vill förmedla med den, men jag ska inte våga mig på någon ytterligare djupare analys här. Sedd som ett experiment med elementen från klassisk sitcom så är det kul att se. Sedd som en sedvanlig film med en handlingsdriven takt så är den omöjlig att se.

Rabbits är definitivt en annorlunda upplevelse.

Something to say? Press here |

Jun 9

Hotel Room (1993)

Category: Series Reviews |

MV5BMzAwNTlkNjYtNDM1Zi00NGMxLWEwMTMtNGVhN2U4YWY4MTYwXkEyXkFqcGdeQXVyNjExODE1MDc@._V1_ Hotel Room är en miniserie i tre delar av David Lynch och Monty Montgomery. Jag blev tipsad om den här eftersom jag i och med Twin Peaks säsong 3 har snöat in i Lynch-landet och vill passa på att navigera mig runt bland hans övriga verk samtidigt.

Det är tre berättelser som utspelar sig i olika tider men i samma hotellrum (603). Det enda som är beständigt är portiern och städerskan, som inte åldras. Händelserna och skådespelarna/karaktärerna i episoderna skiljer sig åt.

Tyvärr är det här inget bra. Trots att jag vill tycka om det så kan jag inte sträcka mig till att ens se vad det är som man försöker säga här. En hämndhistoria följt av ett svartsjukedrama följt av en väldigt förvirrad dialog mellan man och fru som försöker komma över att deras 2-åring har dött – ja, det ger mig inget i slutändan. Inte ens i dialogerna spånar jag något större tema. Visserligen kan tavlorna som alla innehåller tåg, och ljudet av tågtutan ha någon form av signifikans som jag inte riktigt ser här, men det är väl det som är problemet. Jag skulle nog behöva en tolk. För att bara se avsnitten för deras “face value” är bortkastad tid.

Du kan se hela filmen/serien (1h 40 minuter) här, om du vill ge den ett försök.

Something to say? Press here |

Jun 9

Pirates of the Caribbean: Salazar’s Revenge (2017)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTYyMTcxNzc5M15BMl5BanBnXkFtZTgwOTg2ODE2MTI@._V1_SY1000_CR0,0,674,1000_AL_ Also known as: Pirates of the Caribbean: Dead Men Tell No Tales. Det här är – vad kan det vara – femte filmen baserad på en karusell på Disneyland där vi får följa med i Jack Sparrow’s äventyr i Västindien.

Denna gång har Jack den levande döda kapten Salazar (spelad av Javier Bardem) med sitt vackra skepp och mindre vackra besättning i hälarna. Med hjälp av Poseidon’s trident så ska Jack kunna bryta alla förtrollningar till sjöss – inklusive den som drabbat Salazar och som gör att de är efter honom.

Filmen följer det vanliga receptet som vi är vana med i filmserien, och det bjuds på mycket skratt och dråpliga situationer, mixtrat med flertalet storslagna bataljer där man börjar undra hur mycket tur en enda människa (Jack) egentligen kan ha.

Underhållande är det i alla fall, och vore det inte för att det var lite för varmt i biosalongen (trots trevligt sällskap med min käresta) samt att många scener kändes alldeles för mörka (bokstavligt talat – det var svårt att se vad som hände) så hade filmen fått ännu högre betyg av mig. Det finns en del fanservice inkluderat, och dramaturgin är – norska regissörer till trots – inget som helst fel på. Stabila skådespelarinsatser och allt är snyggt visuellt (trots användandet av CGI), och gåshud kommer ibland – mycket tack vare igenkänningsfaktor och stämningsfullheten i musiken.

Det var en helt okej film, som landar lite bättre än snittet. Frågan är väl bara när man känner att man har berättat allt som finns att berätta om vår älskade kapten? Antagligen finns det mer, det avslöjar i alla fall sekvensen som kommer efter eftertexterna (missa den inte).

Something to say? Press here |

« Previous PageNext Page »