Hej och välkomna tillbaka till Tommies frågelåda. Denna gång handlar det om mystiska krafter i tvättmaskiner och strumpors märkliga egenskaper.

Hej Tommie.
Idag fick jag ett ryck o bestämde mig för att tvätta. Jag tvättade några strumpor. Sedan när jag skulle sortera dem så plockade jag upp en strumpa som hade någon klump i sig. Jag vart lite rädd o fundersam, men nyfiken som jag är så kollade jag vad det var. Det var en identisk strumpa som låg som en boll längst in i strumpan. Hmm nu har jag 3 st av den strumpsorten. Och jag vet att jag tidigare bara hade ett par strumpor av den sorten. Så min fråga är, kan strumpor föda barn i tvättmaskinen?

Mvh Johan

Hej Johan och tack för ditt brev!

Det här är en fråga som många har funderat på länge. Du är inte ensam om att vara med om detta. Enligt mina empiriska undersökningar så har bara i Sverige 587 människor varit med om samma fenomen. Det är en stor siffra, även om det inte utgör en så värst stor andel av befolkningen i landet.

Hur kommer sig då detta? Hur kan två strumpor bli tre? Jag tog kontakt med ett par forskare som är experter på strumpologi och förklaringen är ganska enkel. När strumporna bärs på fötterna så utsöndras sekret (svett m.m.) från fötterna som i sin tur sätter sig fast i tyget på strumporna. Om strumporna inte tvättas omedelbart har detta sekret en förmåga att mögla och dra till sig en hel flora av bakterier och annat kul. När sedan den här floran av bakterier uppnår en viss temperatur och fuktighetsgrad så startas en kemisk process där de lyckas dela celler hos den entitet de är fastsatta hos. Detta förutsätter dock att floran av bakterier har blivit erforderligt välbefolkad. Dessutom är temperaturen och fuktighetsgraden kritisk och får endast variera inom ett visst snävt intervall inom en viss bestämd tid. Tiden är ungefär lika lång tid som en tvätt tar. Det har även visat sig att hos vissa tvättmaskiner uppnår man exakt den fuktighetsgrad (genomdränkt) och den temperatur som krävs för att processen ska få maximal effekt.

När processen blir helt lyckad blir resultatet, som du har sett, en ny strumpa. Oftast dock så misslyckas processen med att dela precis alla celler – det blir då bara så kallade “noppor” på strumporna. Dessa noppor är en del av denna process som ej hann fulländas helt.

Jag hoppas du är nöjd med ditt svar nu och kan börja sova om nätterna igen istället för att grubbla på detta svåra problem.

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du hur många strumpor jag har? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet “Tommies frågelåda”. I jakten på information är ingen fråga för liten!)

Efter ett uppehåll på grund av internationella konflikter och nukleära hot, så är Tommies frågelåda tillbaka. Denna gång är det en fråga om strategi på global skala.

Hej Tommie.
Jag lider av ett grovt maktbegär. Så min fråga är, hur tar jag över välrden [sic!] smidigast?
//LillStalin

Hej LillStalin!
Tack för din fråga. För det första måste jag gratulera dig till ditt maktbegär. Det är en förutsättning för att komma någonstans här i livet. Utan maktbegär så är chanserna att avancera här i världen (i rätt riktning) otroligt små.

Med detta vill jag säga att du har bra förutsättningar för att lyckas. För att sedan ta över världen finns det ett par knep. Jag kan dock av förklarliga skäl inte dela med mig av de bästa, ty det skulle vara ett stort misstag att avslöja min egen taktik och ge mig själv stora nackdelar.

Många påstår att man tar över världen genom politik och bra argumentationsteknik. Det är bullshit. Det räcker att du är bra på att kicka ass och har tillräckligt mycket pengar för att ta över världen. Eller att du är en utomjording med feta vapen, som till exempel laservapen som vaporiserar sina mål.

Ett bra exempel på detta är Arnold Schwarzenegger. Han är ganska bra på att kicka ass. Eller var det åtminstone. Och nu har han pengar. Dessutom är han en utomjording (tror jag) – han saknar bara sina laservapen. Beskåda, han har nu tagit över Kalifornien! Det är bara hans första steg i hans planer på att ta över världen. Nästa del i hans plan blir att ta över USA. Därefter Kanada (som antagligen inte kommer göra så hårt motstånd), och sen är det bara för honom att knalla in och ta över resten av världen. Lätt som en plätt.

Vad har vi då att lära, LillStalin? Jo, vägen till att ta över världen är att vara en jävel på att slåss och skaffa sig grymt mycket pengar. Med pengar kommer makt, och av makt följer (med lite arbete och korrumption) världsherravälde.

Den här beskrivningen är på en ganska abstrakt nivå. Givetvis kan man utveckla detaljer över hur man ska gå till väga etcetera, men tänker inte göra ett större utlägg här. Det bör nämnas att redskap som kan vara bra att ha är tändstickor, ostbågar, en tryckpress, uran, U.S.S Eisenhower, en kalashnikov samt en F-22 Raptor. Till att börja med.

Lycka till i din jakt på makt och världsherravälde LillStalin! Du får skynda på om du vill uppnå ditt mål. För jag kommer ta över världen. Och om du inte är tillräckligt snabb så kommer jag tyvärr ta över tronen innan du ens hunnit dit. Är du snabb nog, så kommer du få äran att störtas av en revolution ledd av mig.

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du vad en F-22 Raptor kostar? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet “Tommies frågelåda”. I jakten på information är ingen fråga för liten!)

Dags för inlägg nummer sex i Tommies frågelåda. Den här gången från min sedan länge trogna läsare, Johan:

Goddag informationsbanken!
Åt en kebab idag och efter att ha tuggat i mig nästan hela kebaben så kom jag till det återkommande problemet. Du vet vilket. Så frågan är hur gör jag för att äta sista delen av kebabeb (sic!) utan att grisa ned mig själv och min omgivning? (Bortse från bestick, för vem vill äta en rulle med bestick.)

Mvh Johan

Hej Johan!
Tack för ditt brev! Det du beskriver i ditt brev är ett problem som många har. De flesta brukar ge upp inför den stora utmaningen och således lämna den sista stumpen av kebabrullen som blivit kvar, för att de inte vill “grisa ned”. Detta tycker jag är ett stort brott mot de etiklagar som de facto existerar i samhället idag. Man lämnar inte en delikatess som en kebabrulle ouppäten av sådana banala skäl. Ett godtagligt skäl att lämna en bit kebab är om man skulle vara väldigt mätt och inte orka äta upp sista biten. Det betyder dock inte att man slänger den – man sparar undan den heliga stumpen till ett senare tillfälle.

Sedan måste det även påpekas att den sista biten av kebaben kan vara bland de mest smakintensiva bitarna på rullen. Där har all sås tack vare (på grund av?) gravitationen samlats och brödet där har då hunnit med att suga upp såsen. Även salladen och köttet som är längst ned är belamrade av såsen. Således är detta den saftigaste biten av rullen. Men denna gastronomiska förträfflighet medför även ett problem, som du beskriver i ditt brev. I och med all den kondens som samlats i botten så bidrar det även till att hållfastheten för brödet har försämrats, vilket medför att det kan brista och således låta innehållet läcka ut. Dessutom är det inte alltid skaparen av kebaben täpper till den så bra i botten; så även om brödet håller, kan innehållet ändå trilla ut.

Vad gör man då åt detta? Det finns flera metoder att ta till, varav jag kommer lista de vanligaste. Som du nämner i ditt brev är metoden med bestick att anse som ett helgerån. Man gör det inte bara. Så, de vanligaste sätten som finns är:

1. Brödknycklartekniken.
   Denna teknik går ut på att man manipulerar brödet till att klara av att hålla inne innehållet. Man börjar med att först försiktigt ta bort det aluminiumfolie som finns kvar. Därefter, så parallellt med att du skalar bort smörpappret som sitter ganska tight inpå brödet så trycker du ihop brödets kanter när smörpappret lämnar dem. När du kommer till undersidan på kebabrullen så ser du till att ta de sammanpressade kanterna och rikta dessa uppåt för att förhindra att innehållet faller ut. Var försiktig när du hanterar brödet, ty brödet är väldigt kondenserat (och därmed flexibelt) men går även sönder lätt.

2. Anakondatekniken
   Denna teknik är uppkallad efter anakondans mäktiga gap. Som du säkert har sett klarar anakondan att sätta sina käkar ur led för att svälja ett riktigt stort byte. Nu behöver man själv inte vara så dramatisk att man sätter sina käkar ur led, utan man gör följande istället: Först så äter du så mycket du kan av kebaben (med det yttre höljet, aluminiumfolien, kvar). Skala sedan ned aluminiumfolien och smörpappret så att en del av brödet står upp utanför dessa, på två motsatta sidor av kebabrullen. Sedan tar du ett stadigt grepp om dessa brödkanter som står upp, öppnar munnen rejält (har du ätit ner kebabrullen tillräckligt mycket så behöver du inte sätta käken ur led), för kebabrullen nära munnen, lyfter sedan upp den ur både det inre och yttre höljet och pressar sedan in hela sista biten i munnen varefter du tuggar och sedan sväljer. (Hela processen lät nästan lite smått erotiskt). Detta kräver att du minimerar det euklidiska avståndet mellan kebabrullen och munnen innan lyftningsprocessen tar vid. Detta för att minimera risken av såsdroppar som har för vana att efter en stokastisk process (normalfördelat) ställa till med besvär.
3. Underläggsmetoden.
   Här använder du smörpappret och aluminiumfoliet (hädanefter refereras konjunktionen av dessa som “höljet”) som ett underlägg eller tallrik till sista delen av kebabrullen. Metoden går ut på att du viker ned höljet från ena sidan av kebabrullen men behåller det på alla andra. Du kan se det som att du öppnar ett paket, och öppnar bara paketet från ett håll. Det kvarvarande höljet ser du till att hålla på undersidan (du får nu rotera kebaben 90 grader så att höljet faktiskt riktas nedåt) så att gravitationen trycker kebabrullen mot höljet. Därefter använder du höljet som ett “underlägg” eller en tallrik och äter rakt av. Du kan till exempel hålla “underlägget” med ena handen och med andra handen styra det nu kondenserade, flexibla brödet till en form som passar att pressa in i munnen för att sedan digestera.
4. Jet Li-metoden.
   Denna metod kräver lite mer akrobatiska färdigheter. Det du gör är att du tar sista stumpen som är kvar (inklusive höljet), kastar upp den ca 1.25 meter i luften, varefter du hoppar upp, dropkickar den in i väggen där kraften i sparken måste ge kebabrullen en velocitet på 20 m/s. Med rätt infallsvinkel så kommer kebabrullen att träffa väggen, explodera i flera bitar, varefter dessa bitar kommer följa en projektilbana tillbaka mot din mun. Det gäller då att du är beredd att ta emot dessa kommande bitar. Detta ställer ganska höga krav på hur pass snabbt du kan få ner maten in i strupen. Glöm inte att du måste se riktigt hård ut när du gör det här. Det hjälper om du är asiat. Snygg, men avancerad metod.

Där har du de fyra vanligaste metoderna för hur man handskas med detta ofta förekommande problem. Det finns en del lyxigare och mer avancerade metoder som involverar lite fler verktyg (dock ej bestick), men vid avsaknad av dessa så fungerar de ovan nämnda tre metoderna. Jag hoppas detta kommer hjälpa dig i att bli en effektivare kebabätare, Johan!

//Tommie

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du varför den där tjejen på andra sidan gatan sitter på gatan? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet “Tommies frågelåda”. I jakten på information är ingen fråga för liten!)

Tillbaka igen, snabbare än blixt-Gordon är Tommies frågelåda. Denna gång handlar det om en fundering över vad som egentligen definierar en oskuld. Brevet:

Tommie…
Jag undrar vart gränsen för att vara oskuld går. Jag menar, om någon (en kille iofs) bara varit in EN gång (ett juck så att säga) är man fortfarande oskuld då? Eller måste det vara fullbordat så att säga?

/Steve

Hej Steve!

Tack för ditt brev. Jag har två svar på din fråga; ett kort svar och ett analyserande långt svar.

Det korta svaret:

Nej. Du är inte längre oskuld.

Det långa analyserande svaret:

För att hitta definitionen på en oskuld så måste man först gå till ordets ursprung och se vad det betyder. Oskuld är ett relativt modernt begrepp, och jämförs lättast med jungfru, från engelskans virgin (eller medellågtyskans junkvro(u)we. Whatever). Med en jungfru menade man en sexuellt orörd kvinna, virgo intacta. Eftersom jag har svårt från ditt brev att tyda om frågan syftar på en kvinna eller en man, så gör jag mitt eget antagande och antar att du frågar om en kvinna fortfarande är oskuld. Dock kan nog samma sak appliceras på bi-/homosexuella män.

Detta betyder, som sagt, att så länge som kvinnan inte har fått någon sexuell beröring av annan part, så har hon inte ingått i något sexuellt umgänge (coitus), och således är hon fortfarande en oskuld. Så fort hon ingår i ett sexuellt umgänge så är hon inte längre någon oskuld. Vad man menar med sexuellt umgänge är lite vagt. Enligt de flesta definitioner (och allmämhetens syn på det hela i senaste Gallupundersökningen) betyder det inte endast penetration, utan kan även innebära petting. Sexuellt umgänge innebär enligt min fältstudie i 98% av fallen samlag, och av dessa 98% så blir 87% fullbordade, därav utlösning (Haag, Tommie: Fälstudie om definitionen av sexuellt umgänge, Norrköping 2006). Som tidigare nämnt är detta ett möjligt sätt att förlora sin oskuld för en kvinna, men inte ett krav. Det räcker som sagt med ett sexuellt umgänge som inte innehåller penetration.

Och ärligt talat, vi går till själva ordet “oskuld” och försöker tyda dess mening. En oskuld, en jungfru, en orörd, oskyldig kvinna. Hur pass oskyldig är en kvinna som låter en man penetrera henne? Inte så oskyldig längre, eller hur? Inte någonstans. Så finns det ju dessa som tar det en nivå högre och låter sig bli penetrerad av ett stort antal män (kanske samtidigt, kanske inte). Dessa brukar gå under benämningen “slampa” eller “lössläppt luder” eller liknande smickrande synonymer. Dessa är i allra högsta grad ej längre oskulder. De är snarare skulder. De bär (i de flesta fall) på fler könssjukdomar (kan tolkas som skulder) än det finns veckodagar att det säkraste vore att spärra in dem i ett reservat för att förhindra en pandemi.

En annan intressant sak som fältstudien visade mig var hur pass lögnaktiga kvinnor är med denna del av sin självdefintion. Medan kvinnor försöker dölja sin förlust av sin oskuld för att inte stämplas som slampa, så kan de ta till de allra märkligaste lögner. Motsatsen gäller för män. De är mer benägna att prata om överdrivna sexuella bedrifter, för att faktiskt stämplas som manhora. Anledningen till detta är att oskuld är ett önskvärt attribut för en kvinna, men ett oönskat attribut för en man. Vidare, så kan det faktum att mitt förslag till inspärrning har läckt ut till kvinnor, och för att förhindra dem från att spärras in far de med osanning. Detta är fortfarande ett öppet forskningsområde, då det inte finns något entydigt svar.

Där har du din definition på en oskuld, Steve. Och även dess motsats. Har du vidare funderingar om detta är du välkommen att höra av dig.

//Tommie

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du varför du inte vet svaret på de frågor jag vet svaret på? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet “Tommies frågelåda”. I jakten på information är ingen fråga för liten!)

Dags för Tommies frågelåda igen, denna gång om moral och pornografi. Ett alltid lika hett ämne. Brevet som skramlade ner i postlådan innehöll detta:

En man uppskattar en bra kommersiell porrfilm då och då. Denna man ingår i ett parförhållande (man/kvinna förhållande). Mannen skulle aldrig ingå ett förhållande med en kvinna som agerar i någon sådan film, han skulle även avsluta ett förhållande om hans kvinna efter en tid skulle börja med något sådant. Fråga: Är detta dubbelmoral från hans sida ?

/Orolig kristdemokrat

Hej Orolig kristdemokrat! (anm: hädanefter refererad till som OK)
Tack för ditt brev. Det här är en ofta ganska känslig fråga, som har sitt ursprung i att pornografi skulle vara något omoraliskt. Utifrån detta så sker det sedan en del förväxlingar med vad man egentligen menar med moral och dubbelmoral.

Först och främst måste man definiera vad man menar med moral och den dubbla entiteten av densamme. Man måste även också ta ställning till om pornografi är något omoraliskt eller inte. Jag personligen ser inte problemet i pornografi, det är en underhållande och upphetsande konstform. Det finns inga globala moraliska värderingar som är applicerbara på domänen jordens befolkning här som säger att denna konstform är förkastlig på något sätt. Vad moral är varierar från person till person (bygger på värderingar och övertygelser), och eftersom det handlar om din fråga nu, OK, så får vi utgå från din prekära situation.

Om vi först antar att denne man har moraliska värderingar inpräntade att pornografi är något omoraliskt och “fel”, så betyder det att mannen inte visar på dubbelmoral; mannen visar på moral. Detta förklaras enkelt med en kort deduktion och härledning:

Mannen tittar på porr, och är således omoralisk i sitt agerande enligt sina egna värderingar. Mannen ingår ett förhållande med en kvinna och bryter sedan detta på grund av att kvinnan engagerar sig som huvudrollsinnehavare i filmen “Dude, where’s my dildo” och “Big trouble in little vagina“. Detta är då ett starkt moraliskt ställningstagande som mannen gör. Därav, i enlighet med simpel deduktion, är summan av de båda delarna att mannen utgör först en omoralisk gärning och kompletterar sedan med en moralisk gärning ==> mannen visar varken på dubbelmoral eller moral (-1 + 1 = 0). Status quo. Samma sak skulle givetvis gälla om mannen vägrade inleda förhållande från början. Det moraliska ställningstagandet görs då redan innan förhållandet har inletts.

Om vi då antar istället att mannen inte alls anser att porr är något omoraliskt, utan att det är något helt naturligt, så gör han för det första inget moraliskt ställningstagande när han ser på porrfilm. Däremot gör han ett moraliskt ställningstagande när han vägrar inleda/bryter förhållandet med tjejen som var med i filmerna “Backdoor lambada” och “May the foreskin be with you“. Vilket, enligt enkel deduktion och aritmetik, leder oss fram till slutsatsen att mannen har moral (0+1=1, enkelmoral), inte dubbelmoral (som här även kan skrivas 2 x moral). Även om man inte skulle tolka hans vägran att inleda ett förhållande med en porrstjärna som något moraliskt ställningstagande, så skulle det inte vara en dubbelmoral han visar ändå. Det skulle vara en voidmoral, en icke existerande moral (dock ej samma sak som omoral, kom ihåg att skilja på dessa! NULL och noll är inte samma sak) (0 + 0 = 0).

Således har vi täckt upp båda fallen ur mannens perspektiv, vilket var det som efterfrågades. Huruvida kvinnan anser detta är dubbelmoral är omöjligt att avgöra, då kvinnan inte följer rationell logik (se fråga #1 som publicerades här). Hon kan uppfatta det som dubbelmoral, enkelmoral, eller ingetdera. Det är en stokastisk process och omöjlig att förutspå.

Det finns även ytterligare ett perspektiv på det hela, och det är att man måste skilja på person och aktivitet. Att studera pornografi är en sak, att ha ett förhållande med någon som utför aktiviteten är något annat. Det gäller alla områden. Man kan tycka om att studera djurens mångfald och deras beteende; men att vara tillsammans med ett djur (eller någon som beter sig som ett sådant) är inte likvärdigt, och det visar absolut inte på någon dubbelmoral eftersom det är två helt skilda entiteter. Eller, om man gillar att studera matematik, så kan man för det vägra att vara tillsammans med en trippelintegral eller inleda ett förhållande med Gauss’ sats – utan att för det visa på dubbelmoral. Att studera (aktiviteten) är inte samma sak som att ha ett förhållande med objektet som studeras (personen), således går det ej att koppla samman dessa och dra slutsatser om moral om dessa entiteter ihop.

Jag hoppas du har fått svar på din fråga, OK. Om inte annat har du fått lite att läsa. Har du fler funderingar angående detta är du hjärtligt välkommen att återkomma med ytterligare diskussion!

//Tommie

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller funderar du på varför du egentligen borde gå på premiären av Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan)? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet “Tommies frågelåda”. I jakten på information är ingen fråga för liten!)

Välkomna återigen till Tommies frågelåda! Denna gång har ett tämligen djuplodande brev ramlat ner i min inkorg. Det lyder:

Oh, almighty!
Jag har en fråga som retat mig väldigt länge nu; Pavlos hungriga hundar biter förvirrat skinner (sic!) i benet när han är på väg nerför Maslows rangliga behovstrappa. Social Darwinism eller Sociobiologi?
/ Porky

Tack för ditt brev Porky!

Först och främst, jag tack dig för hur du adresserade mig. Mycket uppskattat. Låt oss med detta gå till din fråga. Ivan Pavlov, den gamla rackarn. Även känd som Иван Петрович Павлов. Han var en slug jäkel. Det som han kallade för psykologiskt experiment skulle jag hellre kalla djurplågeri. De påstod att han var en pionjär inom psykologin, speciellt för den tidiga behaviorismen. Jag säger att han var sinnessjuk och led av psykotiska problem. Han var ingen psykolog. Han var psykopat. Han fick även nobelpris för sina upptäckter. Jag ställer mig frågande till hur Nobeljuryn använda sina med droger tungt belastade sinnen. Jag kan också lura djur att tro att de ska få mat utan att de får det. Klassisk betingning är inget märkvärdigt. Det handlar ju bara om vårat logiska tänkande och vår (icke-sunda och icke-kompletta) preferens för abduktion av logiska resultat hellre än deduktion av logiska resultat, á la modus ponens.

Sedan har vi ju såklart stackars herr Skinner. Den amerikanska hobbypsykologen. Alla psykologer är förresten hobbypsykologer – det måste vara yrket med världens minsta raison d’ etre. Tillsammans med meterorologer då. Hursomhelst, tillbaka till herr Burrhus Frederic Skinner. Han fick egentligen skylla sig själv med sina experiment – det kan faktiskt gå så illa att man blir biten i benet. Av hungriga hundar. Som man utför experiment på. The hunter gets hunted, ungefär.

Vad gjorde då Skinner på Maslows trappa från första början? Var han inbjuden över huvud taget? Herr Abraham Maslow hade, enligt mina efterforskningar jag har gjort, inte skickat någon som helst inbjudan till Skinner den dagen. Skinner gick bestämt in i huset, upp för Maslows trappa till övervåningen (och därmed gå förbi sitt behov av självförverkligande, uppskattning, gemenskap, tillgivenhet och trygghet) för att tillfredsställa sina kroppsliga behov. Skinner behövde helt enkelt gå på dass.

Det hela förklaras ytterligare av att herr Maslow hade bjudit in Pavlov denna dagen, och eftersom Pavlovs hundar inte hade fått någon mat på väldigt länge, och Skinner kom ganska lägligt, passade de på att ta sig ett litet snack av hans ben. Det hela slutade med att Skinner fick åka till sjukhuset och vaccineras akut mot rabies (tro det, så mycket som Pavlovs hundar saliverade efter allt ringande i klockor) och åtalades sedan för intrång i Maslows hus. Skinner fick villkorligt på 5 månader och dagsböter. Pavlovs hundar fick avlivas då de ansågs vara en samhällsfara. Maslow, däremot, gick skadefri från det hela.

Så, vad kan man dra för slutsats om detta? Är det social darwinism eller är det sociobiologi? Svaret, Porky, är att det är ingetdera. Det är galenskap.

Jag hoppas du är nöjd med svaret på din fråga. Har du mer funderingar angående detta är du hjärtligt välkommen att skicka ytterligare frågor.

//Tommie

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du varför du inte har några kärnvapen när lilla Kim får leka med dem? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet “Tommies frågelåda”. I jakten på information är ingen fråga för liten!)

Välkomna återigen till Tommies frågelåda. Idag ska vi behandla en fråga som sysselsatt många filosofer under många århundraden. Till och med årtusenden. Det inkomna brevet löd:

Tjena Tommie.
Trodde din mest hänginve läsare skulle få ställe första frågan. Men icke!
men iaf min fråga är Vad är meningen med livet?

Mvh Johan

Hej Johan!

Tack för din fråga. Den här frågan har egentligen ett ganska kort och koncist svar. Den är inte så svår som det verkar, eller som många försöker framställa den som. Många menar att meningen med livet är till exempel “det var hopp om livet“, “med livet som insats“, “jag kunde rädda livet på honom om jag hade velat” eller någon annan mening med livet (i). Så är dock inte fallet. Meningen med livet är att ge livet en mening. Svårare än så är det inte. Sedan kan man flumma på ganska mycket om hur man ger livet en mening. En del skulle säga att det är individuellt. Bullshit, säger jag. Det är inte individuellt. Det finns ett rätt sätt att ge livet en mening. Mitt sätt. Följ mina råd, och du kommer att lyckas.

Råd #1: Erövra kvinnor och för statistik varje månad. Det här är ett bra sätt att ge sig själv en utmaning. Sätt mål på ett visst medelvärde att landa på för ett verksamhetsår. Försök sedan att öka medelväret genom att erövra fler kvinnor efterföljande månader. Det är bra för självkänslan och det bejakar dina naturliga instinkter. Dessutom är det kul.

Råd #2: Studera. Den här punkten handlar inte om att studera för att få ett bra jobb. Den här punkten handlar om att studera för att utnyttja det demokratiska systemet till fullo för att ge sig själv så mycket makt som möjligt. Jag tänker inte avslöja de bästa tipsen inom detta område, för det skulle nog komma i konflikt med mina planer på att bli en totalitär härskande diktator över hela världen. Så var inte för angelägen om att studera – då måste jag se dig som ett hot och likvidera dig. Ungefär som Kim Jong-Il.

Råd #3: Följ råd #1 och råd #2.

Så, Johan, svaret på din fråga vad meningen med livet är, är helt enkelt att ge livet en mening. Och tillvägagångssättet uppnås lättast genom att följa mina råd ovan. Jag hoppas detta har hjälpt dig!

//Tommie

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du helt enkelt varför tanten du såg på stan igår hade en grå jacka på sig istället för en grön? Och varför hon inte pratade med dig när du frågade henne om hon visste varför bananer inte smakar som äpplen? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet “Tommies frågelåda”. I jakten på information är ingen fråga för liten!)

Dags för premiären på Tommies frågelåda! Första frågan har ramlat in, och den är som följer:

Hej Bullen. Jag är en kille på 22 år och jag har ett
problem ………….
Så min fråga är Hur fungerar Kvinnan?

Mvh anonym

Hej Anonym!

Tack för din fråga, det är någonting många av oss länge har gått och funderat på. Frågan är dock lite felformulerad. Rätt formulering av frågan skulle till exempel vara “Varför fungerar inte Kvinnan?” eller “Min kvinna är trasig, hur reparerar jag henne?”

För om sanningen ska fram – kvinnor fungerar inte. De existerar, men fungerar inte. Jag har dock tagit mig tid att göra en snabb analys av din fråga genom en fältstudie och försökt utröna de karakteristiska dragen som kännetecknar det kvinnliga könet.

Resultaten var ganska intressanta. Med hjälp av olika typer av stimulans reagerar de på väldigt olika sätt. Man kan tänka sig att de ska agera rationellt (som att omtanke bemöts av ömsesidig omtanke etcetera), men kvinnan är mer komplex än så och vill inte erkänna sig tillhöra den rationella delen av mänskligheten. Kvinnan består av en hel del komplexa funktioner som tar vissa inparametrar och returnerar, statistiskt sett, irrationella returvärden. Exempel på detta är som följer:

Ge som ingående parametrar till en kvinna kärlek, omtanke och omsorg. Det kvinnan kommer returnera är en sekvens av returvärden. Dessa börjar med att ge tillbaka en vördnad och respekt, som sedan allt mer övergör i en otacksamhet och arrogans. Det går dock att ändra sekvensen på returvärden genom att ändra sina inparametrar. Att istället ge stryk, vara elak och agera som en skitstövel har (alltid efter inledande “goda” inparametrar) den effekten att kvinnan returnerar mer omsorg. Det är en välkänd taktik bland de rationella människorna (männen) att utnyttja detta för att snärja dessa irrationella varelser. Det är inte för intet man hör uttrycket att “elaka killar får knulla, snälla killar blir utan“.

Fältstudien visade även något annat intressant. Det är inte i alla situationer som kvinnan är irrationell. När det handlar om finansiella aspekter är hon, då hon spelar en mottagande roll, väldigt rationell. Det går oftast att locka fram en stor kärlek och omtanke som returvärde ur en kvinna med hjälp av stora inparametrar i form av SEK, EUR, USD eller annan giltig valuta. Monopolpengar fungerar inte lika bra.

Dock, detta beteende kopplat till finanser är inte lika rationellt kopplat om kvinnan byter roll till den spenderande rollen istället. Efter noggranna undersökningar har jag kunnat konstatera att kvinnor spenderar pengar på de mest lustiga saker för de mest ohyggliga summor som man inte trodde var möjliga. Medan vi män är förnuftiga och klipper våra naglar när de blir för långa, så kan kvinnor (i många fall) spendera avsevärda finansiella tillgångar på att göra konstverk på sina naglar (!). Dessutom har även noterats att kvinnor gör av med stora monetära tillgångar på utrustning för att måla sig i ansiktet. Summor som inte är att leka med, riktigt.

Fältstudien har även visat att kvinnor nyttjar ett helt annat informationsutbytessätt än oss män. De kallar det vid namnet “skvaller” och består mest av att prata osammanhängande om oviktiga saker som relaterar till någons personlighet. Helst pratar man om andra individer som ej är närvarande. Det består till 97.56% (källa: Haag, Tommie, Fältstudie av kvinnan, Norrköping 2006) av negativa åsikter om väninnor eller expartners. Något mer som kännetecknar kvinnans informationskanaler är överdimensionerade telefonsamtal. Det är en otroligt magnifik egenskap kvinnan besitter. Medan män normalt sett endast kan prestera ett telefonsamtal på ett par minuter kan kvinnan faktiskt avlägga ett telefonsamtal som varar i flera timmar. Bakgrunden bakom denna häpnadsväckande egenskapen är fortfarande okänd. Troligtvis har det att göra med deras stora behov av detta så kallade “skvaller”.

Det finns mycket mer som fältstudien visade, men detta bör vara tillräckligt för att ge svar på din fråga. Gåtan till hur kvinnan fungerar (eller rättare sagt: varför kvinnan inte fungerar) är fortfarande inte löst till hundra procent, eftersom det är en paradox. Det går inte att lösa den. Man kan inte få ett svar på hur dessa varelser fungerar förrän man har accepterat att de är irrationella och inte följer de beteendemönster som är att förvänta. Det bör även nämnas att det finns kvinnor som utgör undantag till de beteenden jag nämnt i denna artikel. Dessa utgjorde dock en så pass liten minoritet att de klassades som statistiskt bortfall.

Hoppas detta hjälper dig, Anonym, i din jakt på förståelse för hur kvinnan fungerar.

//Tommie

(Undrar du över något? Finns det olösta mysterium i din vardag som du vill ha förklaring på? Eller undrar du helt enkelt vad du åt till lunch igår? Skicka ett frankerat mail till technologen(at)yahoo.se, där du skriver ned ditt namn och din fråga. Märk kuvertet “Tommies frågelåda”. I jakten på information är ingen fråga för liten!)

En del förundras över att jag kan så mycket, så jag tänkte; what the hell, kan väl lika gärna dela med mig av min analytiska förmåga och hjälpa till att lösa alla Edra världsproblem! Varför slösa bort förmågan när man kan hjälpa människor? Så jag tänkte börja med Tommies frågelåda. Ni får skicka in era frågor till mig på technologen(at)yahoo.se, så kommer jag publicera svar på frågan här på bloggen.

Jag förväntar mig att det kommer att bli en dundersuccé. På tal om dundersuccé, min blog har blivit en dundersuccé. Jag såg nyss att 100-sträcket på besökarräknaren har sprängts. Och det är sedan tredje oktober. Det betyder att jag har haft ca 10 besökare per dag. Inte illa pinkat, om jag får säga det själv. Men jag väntar mig en anstormning av besökare när frågelådan drar igång.

Så vad väntar du på? Jag vet att du sitter och trycker på någonting som du undrat länge över. Skicka in din fråga och få svar på den, direkt här på bloggen! Det är även en chans för dig att bli omnämnd i min blog – det är inte alla förunnat. Så, skicka ett frankerat mail till mig på technologen(at)yahoo.se. Märk kuvertet “Tommies frågelåda“. De bästa frågorna kanske belönas med någonting – om jag är på humör.

Skriv!