Vilket tantdravel. Varför läste jag ens boken? För att den landade i mitt knä. Och jag tror på att ge saker en chans. Alltid. Kortfattat: En alldeles för bortskämd dam (Roberta) får reda på att hennes douchebag till man är otrogen. Dagen efter så dör han i en trafikolycka. Vad som följer är boken på närmare 400 sidor där hon tampas med perfekta män som vill gifta sig med henne (oh så jobbigt!) och relationen till sina barn, våndan med att ta hand om sin egen ekonomi och skapa sin egen lycka, och andra typer av ångest som verkar drabba en när man ställs inför svåra val i livet.

Givetvis är den happy-go-lucky och allt ordnar sig till slut, med ett lyckligt slut värdigt vilken rom-com som helst. Det känns som om författaren i jakten på den perfekta dagdrömmen i bokform blir lite för bekväm med hur hon ska lösa hur det ska gå för de olika karaktärerna. Alla får verkligen vad de förtjänar, och ingen lämnas i sticket eller blir olycklig (om karaktären i fråga inte är en skitstövel). Det problematiseras för lite, utan är mer som en fluffig dröm där man vill allas väl.

Det är sliskigt, tråkigt, och ibland även frustrerande att i textform uppleva den beslutsvånda och självdestruktiva beteende som verkar driva protagonisten framåt. Det här är en bok som jag snabbt kommer att glömma.

ISBN: 91-37-09250-2

Nyckeln till ljuset är första delen i en trilogi av böcker (Nyckeln till…) skriven av Nora Roberts. Det är första boken som hon har skrivit som jag läser, och jag blir ganska omgående både fascinerad och irriterad. Fascinerad över den rapphet i dialog och formuleringar som hon lyckas förmedla, och irriterad över layouten i texten som är alldeles för kompakt och gör det tröttsamt att läsa.

Handlingen: Tre precis arbetslösa damer blir kallade till ett mystiskt hus och sätts på uppdrag att hitta tre stycken nycklar, som verkar vara mytologiska (uppdragsgivarna likaså).  Det blir mest en hel del kärleksdravel men även lite övernaturlig mystik också som krydda, vilket känns uppfriskande men ingalunda läskigt eller särskilt spännande.

Roberts målar upp karaktärer som får chans att utvecklas genom romanens gång, och medan jag å ena sidan kan tycka att vissa passager känns väldigt banala (och ärligt talat onödiga), så finns det ändå ett mysterium i botten som pockar på intresset att läsa vidare. När det tangerar fantasyhållet dock så svalnar intresset något, men då har man kommit så pass långt så det är lika bra att kötta igenom till slutet.

För att få ut mesta möjliga bör man väl läsa de andra två böckerna i trilogin. Jag är tveksam till att det kommer att hända.

ISBN: 91-0-010730-1

Sidney Sheldon känner väl i princip hela världen till. Men jag har aldrig läst något som han har skrivit. Förrän nu.

Lucias Flykt (originaltitel: The Sands of Time) är en actionnovell som utspelar sig under 70-talet i Spanien, där ETA förde sin kamp mot den Spanska regeringen. Lucia, vår protagonist av flera, är en nunna som bor i ett kloster som kommer in korselden i konflikten mellan ETA och regeringen. Lucia och 3 av hennes nunne-kompisar tvingas fly, och hamnar i fel (rätt?) sällskap. Under bokens gång får vi lära oss lite mer om karaktärerna och varifrån de kommer, samtidigt som handlingen fortskrider i bästa actionfilmsmanér.

Det här är heller inte riktigt min typ av bok, och Sheldon skriver visserligen bra, men det är väldigt ytligt. Det är inte svårt att förutse vad som kommer hända, och bakgrundsberättelserna som ska bygga upp karaktärerna känns tunna; de blir alla väldigt endimensionella. En del saker känns dessutom som nödlösningar för att få ett skifte i tempo (som inblandningen av Scott Industries – var det ens ett nödvändigt element för att driva storyn vidare?)

Man har gjort film av det här också, men den har ingen bra rating – 5,8 i skrivande stund (av 10). Det är ungefär någonstans där jag skulle vilja klassificera in den här boken också.

Jenny Jägerfeld är uppvuxen i Skärblacka, så en nästan lokal författare är ju kul att spana in. Det är en slump att boken hamnade i mina händer (vilket nästan är det bästa sättet – gillar överraskningar, trots att man ibland blir besviken). Hål i huvudet handlar kort och gott om ett uppbrott mellan Minou (vår protagonist) och hennes pojkvän Isak. Hon blir dumpad. Och faller ihop mer eller mindre, så hon beger sig till Spanien för att rensa tankarna.

Vi får följa hennes mentala sorgeprocess och de olika eskapader hon utsätter sig för, för att hantera “sorgen”. Jenny har en författarstil som jag först irriterar mig på (otroligt korta meningar, allusioner och syftningar som inte alltid är tydliga, nästan lite pseudointellektuella). Men ju mer jag läser desto mer gillar jag dem och ser finessen. Hon växlar också mellan att beskriva tankar till att lägga ut en dialog eller kanske till och med innehållet i ett brev eller vad som sägs på ett kasettband.

Återigen, dessa typer av böcker är kanske inte mitt främsta val, men för att vara ett relationsdrama är det väldigt lätt att relatera till, och det håller sig på en nivå som känns mer mänsklig än sliskig. Tummen upp.

ISBN: 9789186634094

Författare, sexrådgivare, föreläsare, journalist och samhällsdebattör. Så står det på Wikipedia om Katerina Janouch. Jag känner till hennes namn, men inte vad hon har gjort. Och epitetet Samhällsdebattör – är inte varenda kotte med ett Facebook-konto det numera?

Hur som helst. I boken Bedragen får vi följa fyrbarnsmamman tillika barnmorskan Cecilia och hennes relation till maken i familjen, John. Deras relation ställs på sin spets när Simon, ett okänt barn som John har med en tidigare flamma, plötsligt ringer på dörren.

Författarskapet är bra, och det växlar mellan att i detalj gestalta jobbet på förlossningen och “jobbet” hemma. Katerina är duktig på att beskriva känslor och tankar som jag tror att många kan identifiera sig med. Den dolda ilskan, irritationen och de outtalade förväntningarna som finns där på varandra som skulle lösas hur enkelt som helst om man bara pratade med varandra och var ärliga mot varandra. Relationer är det hon har velat gestalta, och även om det spetsas med lite noir-liknande mystik/drama som tyvärr lite för lättvindigt tar överhanden mot slutet, så är det just relationerna som hon lyckas gestalta otroligt bra och som också är den stora behållningen.

Tydligen är det här första boken i en serie av böcker med samma protagonister. Jag kommer nog inte att läsa dem. Men det var intressant att stifta bekantskap med Janouch’s författarskap. För till syvende och sist så är genren inte min. Fast kommer boken dimpandes ned så måste man ju läsa den – eller?

Ge henne en chans. Det var inte så illa som jag trodde.

ISBN: 978-91-86067-56-4

Jag visste inget om varken Toni Morrison eller boken Solomons Sång när jag fick den i handen för länge sedan. Men en snabb titt på Wikipedia ger dig en liten fingervisning om vad det är för artefakt på ca 350 sidor som det rör sig om:

Solomons sång, originaltitel Song of Solomon, är en roman av den amerikanska författaren Toni Morrison från 1977 (svensk översättning 1978). Boken följer Macon “Milkman” Dead III:s liv, en afroamerikansk man från Michigan, där han bodde från födseln tills han blev vuxen.

Boken vann National Books Critics Award, valdes in i Oprah Winfreys kända bokklubb och refererades till av Svenska Akademien när de gav Morrison 1993 års nobelpris i litteratur.

Boken rymmer många teman, inte bara en gestaltning av de svartas ställning i mitten av 1900-talet i USA, utan även betydelsen av sång, av namn, av familjehistorik och identitet, och givetvis av jämställdhet (eller snarare bristen på det).

Man kan tolka boken på många sätt. Morrison har ett speciellt sätt att skriva på som stundvis är poetiskt och inspirerande allegoriskt – och stundvis blir det lite väl långa utsvävningar som är jobbiga att ta till sig.

Solomons Sång är definitivt inte en bok jag hade plockat upp från rea-högen om den inte kommit och landat i mitt knä av andra orsaker. Jag är glad att jag fått stifta bekantskap med Toni Morrion’s författarskap, men jag vet inte om den sållar sig till mina favoriter. Det är inte riktigt min kopp av te. Men det är definitivt en läsvärd och bra bok, skriven av en skicklig författare.

ISBN: 91-7448-731-0

En liten novellsamling skriven av Fredrik Lindström där han försöker analysera den knepiga nutidsmänniskan via exempel där syftet säkerligen har varit att ha en väldigt stor igenkänningsfaktor. Tyvärr resulterar det lite allt för ofta i gubbsjuka, och även om vissa berättelser är underhållande och kanske rent av rörande, så imponerar inte boken i stort. Den är kort och den är liten (till formatet), så de blott 212 sidorna går snabbt att läsa klart.

Småtrevlig pausunderhållning, men jag trodde nog att lingvisten Lindström kunde bättre än såhär. Kanske ska ta och läsa något annat som han har skrivit istället?

ISBN: 978-91-0-012696-4

Enklaven stötte jag på tack vare en kollega (tack Klas!) som gjort omslaget till boken. Eftersom jag är Fallout-torsk och gillar det mesta när det kommer till postapokalyptiska berättelser, så passade det här som handen i handsken på mig. Jag köpte boken.

Det är en ca 400 sidor lång berättelse, som tydligen är den första delen i en serie (vet ej hur många tänkta delar det ska bli). Story? Lättast är nog om jag helt enkelt citerar baksidan på boken:

Ni känner kanske redan till fallet. Det gjorde inte jag. Så då räcker det med att säga att Natascha Kampusch är en kvinna född i Österrike, som när hon var 10 år gammal blev kidnappad på väg till sin skola. Under 8 år satt hon i fångenskap hos gärningsmannen i hans källare, varefter hon till slut lyckades fly. Det finns mycket att läsa om händelserna på nätet (till exempel här), och det har även gjorts en filmatisering.

Natascha beskriver händelserna och hennes minnen från det hela väldigt ingående, vilket bidrar till att man själv får en klaustrofobisk panikkänsla när man sväljer rad efter rad med sina ögon. Den fysiska och psykiska misshandeln hon utsätts för är omänsklig, och jag blir imponerad av den överlevnadsvilja som hon uppvisar och som till slut fick henne därifrån. Allt som hon utsattes för framkommer inte i boken – vilket nog är tur (till exempel de sexuella övergrepp hon utsattes för), men hon målar upp en nyanserad bild som inte enbart består av hat mot förövaren – hon försöker också förklara hans beteende, sätta en stämpel på det och visa att allt inte är helt svart eller vitt.

Något Natascha poängterar är just den kränkning hon känner när andra människor hänvisar till avsaknaden av totalt hat mot förövaren från hennes håll som Stockholmssyndrom. Det handlar inte om det, skriver hon – det handlar om att hitta överlevnadsstrategier.

Det är så oerhört tragiskt att denna tjej berövades hela sin ungdom. Det ligger kvar en sorg inom mig efter att ha tagit del av hennes livsöde, när man också inser att hon inte är ensam om sådana här upplevelser. Lyckligtvis så överlevde hon (“det finns de som har (hade?) det värre”, om man nu ens kan säga något sådant i sammanhanget).

Uppgivenhet, ilska, klaustrofobi – och hopp. Det är mellan dessa känslor jag som läsare pendlar. Det är svårt att lägga ifrån sig boken, och jag är glad att jag fick spana in i hennes minne och medvetande och ta del av hennes tankar.

Det enda jag önskar är att det här dramat hade slutat annorlunda. Men livet funkar ju inte så; det är varken rättvist eller poetiskt alltid.

Jag kan inte göra annat än att rekommendera den här boken. Lägg ifrån dig dina deckare och annat eskapism-strunt ett tag, och ta del av Nataschas öde. Efter 8 år i fångenskap så förtjänar hon att lyssnas på.

ISBN: 9789174292268

Slutstation Rättspsyk är en dokumentär bok som tar upp hur vi i Sverige har lyckats med att (inte) behandla kvinnor med självskadebeteende som utsätts för tvångsvård. I boken beskriver Åkerman och Eriksson (sjuksköterska och beteendevetare) hur dessa kvinnor placeras tillsammans på anstalter med människor dömda för brott. Dessa kvinnor har inte gjort en enda brottslig handling, men tvingas ändå att “behandlas” på samma ställe där våldsverkare, dömda psykopater och annat löst folk irrar omkring.

Vad som är än värre är med den nonchalans som psykiatriska vården tror ska hjälpa dem ur sin misär. Som isolering och tvångshandskar – isolering under så långa tider som det inte finns stöd för i lagen, och tvångshandskar (och annan utrustning) som heller inte är lagliga att använda. Med läkare som är där på deltid (en dag i veckan?) och driver eget vid sidan om, och således inte kan ge dessa individer den vård och uppmärksamhet de behöver. På något sätt har de fått för sig att passivitet är lösningen på alla problem. Sluta ge dessa kvinnor uppmärksamhet och de kommer läka sig själva.

Någonstans vill man ju tro att de inte är så dumma och blinda att de inte ser vad de håller på med. Men det verkar ärligt talat som att vi har att göra med skrupelfria läkare och “vårdare” som är vilseledda och inte kan se individernas behov – vilket resulterar i tortyrliknande “behandlingar”. Det är hemskt att läsa om vissa av dessa kvinnors erfarenheter och öden, och det är ännu skrämmande att det – åtminstone anno 2011 – fortfarande ser ut såhär på våra institutioner. Brister, övergrepp, negligerande, en tandlös Socialstyrelse som kommer till slutsats att metoder som används är olagliga – men vidtar inga åtgärder – får mig att fundera på om vi någonsin kom vidare i metoder från förra seklet där lobotomering ansågs som medicinskt korrekt tillvägagångssätt på “sinnessvaga”.

Jag blir förbannad. Ursinnig!

Slutstation Rättspsyk är en läsvärd dokumentär över om hur illa tvångsvården fungerar idag, och jag kan bara hoppas att vi kommer se bättringar inom det här området i vårt land. Dessa kvinnor (som idag saknar både rättssäkerhet och patientsäkerhet) förtjänar så mycket bättre. Och vi kan så mycket bättre. Det får inte gå till såhär.

ISBN:9789186969745

Jonas Trolle är kriminalkommissarie vid Länskriminalens spaningsrotel i Stockholm. Det var han i mångt och mycket som ledde arbetet med att få fast Göran Lindberg för hans sexbrott, som till syvende och sist resulterade i blott ett par års fängelse för denna varg i fårakläder.

Boken är inte lång, dryga 250 sidor, men går igenom i viss del i detalj det Göran gjorde mot sina offer, dels polisens arbete med fallet – från att de fick nys om det fram till efterspelet efter gripandet, och när Göran sedan släpptes från fängelset.

Berättelsen är faktamässig, oftast saklig, men Trolle får med några fåtal personliga reflektioner här och där. Det är inte alltid som jag tycker de är relevanta för förståelsen eller berättelsen, ibland beskriver Trolle sina tankar eller sin egen bakgrund utan att egentligen mappa mot fallet Lindberg. Det gör inte så mycket egentligen, men jag uppfattar en del av dessa utlägg mest som plattityder. Det är synd, på en annars bra redogörelse för vad som skedde – och framförallt en “häftig” insikt i polisarbetet.

Om själva fallet och Görans agerande finns inte mycket att kommentera från mitt håll. Det är självklart att det är förfärligt och avskyvärt – tycker man något annorlunda så har man en grav avsaknad av empati. Han utnyttjade svaga människor och gjorde dem till handelsvaror, för att tillfredsställa sina egna sexuella fantasier. Jag blir mer ledsen än arg när jag läser om det, då man inser hur många tjejer som han har skadat för livet.

En mer personlig insikt i det senare fås om man lyssnar på P1-dokumentären “Den fastspända flickan”. Det går att lyssna på nedan (två delar) eller på SR:s hemsida (del 1 // del 2). Läs boken först. Sedan lyssna på dokumentären. Vilket inte bara kommer göra dig förbannad på Lindbergs handlingar, utan även hur psykiatrin i det här landet (inte) alltid fungerar som den ska.

ISBN: 978-91-7579-054-1

Äntligen har jag dammat av Reinfeldts politiska biografi som samlat damm på sänggaveln lite för länge. I boken beskriver Reinfeldt sin uppväxt, varefter vi får följa hans politiska karriär. Det blir aldrig speciellt personligt efter de inledande kapitlet om uppväxten, då det mest är sakligt beskrivet hur hans karriär gick med några få reflektioner om ledarskap och politik. Man kommer nära hans värderingar, men kanske inte riktigt nära hans person.

Boken är intressant och ger en inblick i hur det är att vara en ledande politiker (och framförallt statsminister), men är delvis “tung” och lite svårläst. Flytet i texten är inte alltid den bästa, men så är det kanske med biografier allt som oftast. De saknar dialog och till viss del dramaturgi, vilket gör det lite svårare att stundvis hålla upp intresset.

Det är en ödmjuk Reinfeldt vi möter i boken, och oavsett vilket politiskt läger du kamperar i så är boken helt klart läsvärd. Jag vet inte hur den står i kontrast till andra svenska politikers biografier eller memoarer, men jag skulle tippa på att den står sig väl. De avslutande avsnittet om EU-arbetet var kanske det mest intressanta. Att även få den andra icke-mediala vinklingen av vissa händelser var också spännande att ta till sig.

Tummen upp Reinfeldt, det blev en rätt så hyfsad bok till slut.

ISBN: 9789100152475

Jag fick låna denna av en kär vän, och jag måste säga att det är ett av de bättre tips jag fått på ett tag. Stefan Spjut är en för mig okänd författare, men imponerar i sitt stora verk Stallo. Storyn utspelar sig i Lappland. En pojke blir bortrövad från sin mor av vad hon påstår är en jätte någon gång på 70-talet. En man fotograferar från ett flygplan något oförklarligt från luften, som spär på legenden som vättar, troll och skrymten i den trollska norrländska skogen.

Spola fram några decennier till nutid. Vår protagonist Susso är som besatt av detta fotografi hennes morfar tog, och bestämmer sig att ägna stor del av sitt liv åt att ta reda på vad det var hennes morfar verkligen såg den dagen. Finns troll och tomtar? Jakten på sanningen tar henne in i en värld som är farligare än vad hon hade kunnat ana.

Vi får följa historien från flera perspektiv, där varje kapitel beskriver en händelse utan att direkt avslöja vem det är som vi läser om. Det gör att man som läsare är fokuserad och väcker nyfikenheten. Allt är skrivet i tredjeperson, utom vissa stycken som rör Susso’s mamma som är skriven i förstaperson (efter ett par kapitel). Detta stör mig lite, men på det hela taget är det inget som sänker boken.

Atmosfären som målas upp av Stefan i boken är fantastisk, och den ger mig en känsla av en sammanblandning av den svenska TV-serien Jordskott och den norska filmen Trolljegeren. Mest den förra, av vilket båda verken ser ut att ha hämtat mycket inspiration från varandra. Boken är på ca 560 sidor, och egentligen min enda invändning är väl att “mysteriet” med de eventuella trollen avslöjas lite för snabbt och mynnar ut mer i en deckare än en skräcknovell, som jag hade väntat mig. Med det inte sagt att det är dåligt – bara inte vad jag trodde. Spjut behärskar verkligen språket när det kommer till att fånga omgivningar och känslor, i dialog likväl som berättande text.

Tack E för lånet. Stallo är helt klart en bok som jag kan rekommendera. Läs.

ISBN: 978-91-7503-218-4

Möten med Sverige är en antologi utgiven av kultudepartementets arbetsgrupp, där invandrare från olika epoker får berätta om sina första möten med Sverige. Bosnier, Finländare, Iranier, Ukrainare och andra nationaliteter som kom till Sverige i de stora invandrarvågorna som har varit i tidigare decennium. Syftet med boken var att lyfta medvetenheten hos Svenska folket om hur det är att vara invandrare i ett nytt land – att öka acceptans och förståelse.

Något som känns väldigt relevant just nu.

Tyvärr tycker jag inte att det helt och hållet lyckas. De ca 40 berättelserna på 160 sidor är lite för korta för att väcka den empati som eftersträvas. Motivet är beundransvärt, och det har väl varit avsiktligt att hålla boken kort. Dessvärre tycker jag att den tappar på grund av det. Det är dock en bra blandning av nationaliteter, och alla som tycker att invandringen är Sveriges största problem (och alltså avsaknar all form av empati) borde ta sig tiden att läsa denna nästan 20 år gamla bok. Som fortfarande är aktuell.

ISBN: 91-7448-992-5

Hittade den liggandes. En antologi sammanställd av Gunilla Ambjörnsson. Titeln lockade, med tanke på att jag själv är relativt nybliven pappa. Tänkte att man kanske kunde få lite perspektiv.

Det är en kort antologi, på knappa 200 sidor där Gunilla Ambjörnsson, Channa Bankier, Heidi von Born, Madeleine von Heland, Ulla Isaksson, Nina Lekander, Rita Liljeström, Ildikó Márky, Lena Persson, Margareta Strömstedt och Birgitta Ulfsson delger läsaren en varsin berättelse som på något sätt anspelar på deras pappor. Deras minnen av honom, vad han spelade för roll i deras liv, och så vidare.

Tyvärr är det ganska spretigt, och en del texter vet jag inte riktigt vad det är de vill få fram. Det är rörigt, och bara ibland beskrivs situationer som man på något sätt kan identifiera sig med.

Jag trodde att jag skulle få idéer, perspektiv, tankeställare. Det blev inte så mycket sånt, mer en medömkan till flertalet av dessa människors livsöden (inget av dem särskilt beaktansvärda, men likväl stundtals intressant berättelse).

Syftet med boken är gott. Tyvärr är den för flummig för att falla mig i smaken.

ISBN: 91-582-1147-0

Ytterligare en ungdomsbok som jag hittat liggandes och gav en chans. Det är en historia om hur två ungdomar, Siw och Simon, egentligen tycker om varandra men låter grupptryck, svaghet och annat bullshit komma i vägen för vad de egentligen känner. Med flera situationer där de hade kunnat bli ett par men istället glider längre ifrån varandra på grund av tryck från kompisar som tycker att den ena eller den andra är en “tönt”, så har vi en berättelse som kanske inte jag själv kan identifiera mig med så mycket, men säkerligen många av de unga människorna där ute.

Det är en historia om (brist på) självförtroende, självinsikt, grupptryck, hur vikten av att tillhöra en grupp kan sätta pinnar i hjulet för den egna lyckan. Författarstilen är lite för snarstucken för att verkligen hamna på min gilla-lista, men ämnet är nog så aktuellt bland människor i den åldern.

ISBN: 978-91-29-6806-1

Romandebut av Alex Haridi som är mer känd som manusförfattare till bland annat Äkta människor. Här är en berättelse som fångar i mångt och mycket samma tonårsatmosfär som fanns i Stand By Me. Joel, vår protagonist har blivit åtsagd av sin mamma att hålla sig borta från huset på andra sidan gatan. Detta är när han är 7 år gammal. Nu, sex år senare, är han 13 år och hans nyfikenhet över det här huset tar överhanden. Han måste ta reda på vem som bor där, vad som har skett. Detta i samband med kompis- och syskonrelationer som krackelerar i och med Joels framtåg blir totalt sett en spännande roman som är svår att lägga ifrån sig.

Måste erkänna att det dröjer ett bra antal sidor in, innan jag förstår att det jag väntar mig av boken inte kommer att serveras. Men när jag lägger ifrån mig boken så är jag inte besviken. Haridi valde en annan förklaringsmodell till vad som sker och skedde i huset, och den är helt okej. Det här är ingen King eller Koontz – men det är bra.

ISBN: 978-91-638-8201-2

Det här är egentligen en handbok för förskollärare. Jag undrar varför jag ens läste den. Svaret är enkelt. Den hade av någon anledning letat sig in i hemmet här hos oss. Och inte kan jag bara göra mig av med en bok utan att ge den en chans? Så jag gjorde det. Och visst, den ger för en lekman som mig lite insikt i kultur (kultur för barn och kultur av barn), metoder och språk och saker att tänka på (i förskoleundervisningen) för olika stadier. Många exempel listas upp, och författarna beskriver egenskaper av språkinlärningen på ett sätt som kräver en del förkunskaper, men de flesta skulle nog kunna tillgodogöra sig innehållet. Tyvärr vet jag inte riktigt vad jag ska göra med det efteråt.

Ibland kanske man bara ska passa böcker vidare. Den här är tveksam. Den hade ju kunnat vara en hit. Sedan har väl språkforskningen kommit många steg framåt sedan 1982 kan jag tänka mig. Mer intressanta böcker finns nog bland floran idag om man är nyfiken på språk och dess utveckling.

ISBN: 91-38-90468-3

Jag har inte läst många böcker av Koontz men C har varit snäll och köpt några åt mig på begagnatmarknaden. Det här är nog den andra boken av honom som jag läser, och jämfört med Viskningar som var först ut så håller den här en bättre kvalitet – även om det är långt ifrån mästaren King.

Vi får under dessa 276 sidor stifta bekantskap med Tommy Phan, en ung vietnamesisk författare som flytt från Vitenam med sin familj till USA. Han försöker assimilera sig i Amerika, till sin mammas stora förtret (då han till synes verkar vilja skilja sig från sitt Vietnamesiska ursprung). En kväll så hittar han en trasdocka utanför dörren. Han tar in den i huset och fortsätter skriva på sin novell. Tyvärr verkar trasdockan inte vara helt död, utan en varelse finns inuti den, som bit för bit bryter sig ut, växer, blir större och farligare – och jakten är igång. Ett mystiskt meddelande dyker upp där det står något i stil med “deadline är vid gryningen”, samt “tick tack”. Tommy flyr, och på vägen så stöter han ihop med en fantastisk kvinna vid namn Deliverance Payne (ja, ett vitsigt namn…!).

Trasdockan är en blandning av komedi och rysare, där det övernaturliga och jaktcentriska terrormomentet varvas med kvicka kommentarer och humoristiska samt äventyrliga inslag, och bjuder på en lite smårolig tvist på slutet.

Trasdockan är en helt klart njutbar bok, där man hela tiden vill läsa vidare – inte så mycket för hur man undrar hur det kommer gå med Tommy, utan för att man vill få reda på vad det där är för varelse som jagar honom, och varför just han drabbas av den.

ISBN: 91-7133-279-0. Originaltitel: Tick Tock

Helena Henschen berättar här en intressant historia om sin farmor Signe Thiel, dotter till den kanske mer kände Ernest Thiel (född i Norrköping). Vi får följa händelserna som stod i centrum under 1900-talet, och Helena utgår från sig själv som ställer frågor till sin nu avlidne farmor.

Boken är grundligt researchad, och vi får stifta bekantskap med kända historiska personer. Hur mycket som är fakta baserat på brev och dagböcker som lämnats kvar, och hur mycket Helena tagit sig konstnärlig frihet att fylla i är svårt att veta – och spelar kanske inte så stor roll heller. Boken är en fin dramatisk skildring om svårigheterna att vara kvinna och jude under det mindre bildade 1900-talet, och även om prosan svävar ut lite väl luftigt ibland så hänger man kvar i berättelsen från början till slutet.

En helt klart läsvärd bok, även om den inte är någon ny favorit.

ISBN: 9789173372008

Första boken av illustratören, konstnären och författaren Stig Claesson som jag läser. Tyvärr kan jag inte säga att jag är imponerad. Det handlar om en man, Gustav Rune Petterson som har ett kringresande “Sexorama” där en “fluktbög” (mm, känn på det ordet) får stånd inför publik, en grekiska som strippar och två tjocka lesbiska kvinnor visar upp sig i ett tält. Han är fast ute på landet i en stuga som han hyr, eftersom en viss bro har svämmat över. Där ute på landet träffar han på andra människor som har och fortsätter spela roll i hans liv. Bland annat Henrietta, som också fastnat där ute och stukat foten.

Det är halvt pretentiöst, halvt innehållslöst, och jag får liksom ingenting att ta med mig från boken.

Boken filmatiserades, men jag har inte sett den. Det ska tydligen vara en komedi. Jag vet inte om jag tyckte boken var särskilt rolig.

ISBN:  91-0-041925-7

Torsten Jansson. Kände inte till honom. Tydligen skapare av något som heter New Wave, som säljer sportkläder, köpt Kosta Boda och omsätter massa pengar varje år. Precis som Reinfeldt ger han ut sina “memoarer” och berättar om vad han tror har varit nyckeln till framgång för sitt börsbolag och sin roll som VD. Med snarlika titlar på böckerna (Reinfeldts bok heter “Halvvägs”), så tror jag dock utan att ha läst den senare (än) att denna håller en något lägre kvalitet.

Vad jag läser dock är mest 175 sidor fyllda av plattityder. Han framstår som den där otypiska VD:n med dålig klädsmak, och det kanske stämmer. Men de blandade intervjuerna med folk runtomkring honom och hans egna beskrivningar av vad som är viktigt där han jämt och ständigt måste balansera upp varje påstående med ytterligare plattityder gör det till en ganska innehållslös berättelse. Andemeningen i boken hade kunnat sammanfattats på 1 sida: Jobba hårt.

ISBN: 9789197716024.

Vilken hög av dynga. Ett förvirrat samtal mellan en kvinna som nyss blivit lämnad av sin man och hennes svärfar, dvs. mannens pappa. Allt har redan hänt, så det är genom dialogen vi får lära känna karaktärerna. Jag tappar bort mig ofta, och undrar vem som är vem i samtalet. Rörigt. Osammanhängande. Stundtals också briljant, där känslan av desperation efter att ha blivit lämnad kommer fram riktigt bra.

Men dessa stunder är alldeles för få.

I slutändan är det dock en intetsägande novell där det mest intressanta är författarstilen. Men så är den tunn också. Ca 150 sidor. Men du kan lägga din tid på 150 bättre sidor. Skippa.

ISBN: 9789100113971

Jag fick låna den här boken av min mor, då de hade haft något föredrag på deras jobb om Sprit Individ – programmet som författarna representerar. Det syftar till att ändra (förättra) motions- och kostvanor hos människor. I denna bok får vi lite basics krings energi, näringslära, kroppens uppbyggnad etc. Mycket som stämmer, och mycket som kan ifrågasättas och kanske borde nyanseras något.

Blanda detta med några “success stories” (allt baserat på Spriti Individ-programmet såklart, som kostar stora pengar), och mycket argumenterade som mer eller mindre är common sense, och du har boken i ett nötskal.

Den som är intresserad av näringslära har bättre böcker att välja på, men den som vill få en inblick i vad deras program handlar om (om de fortfarande är aktiva – jag har ingen aning!), kanske borde läsa den här. Om du nu får tag på den. (ISBN: 9153418425).

En nätt och trevlig liten bok som samlar ett par korta ordspråk och citat, kategoriserat efter ämnen; Attraktion och kärlek, Älskare och äktenskap,Uppmärksamhet och smicker, Pengar och Arbete, Konst och bildning, Självkänsla och självförtroende, Att vara ung och att bli gammal, Vänner och gemenskap,  I glädje och sorg och till sist Om livet och tiden.

Boken är bara på dryga 110 sidor och om man ska läsa den från pärm till pärm så går det otroligt snabbt. Men dess egentliga syfte är väl mer att vara en inspirationskälla till alla stackare som ska hålla ett tal och behöver något klyftigt att säga. Dessvärre är det väl inte så mycket i boken som inte redan är söndertjatat. Det var en del insiktsfulla citat, men den stora mängden är exakt de meningar du redan har hört hundratals gånger.

En mysig liten citatuppslagsbok som fungerar perfekt som lektyr när man sitter och filosoferar i porslinsrummet.

ISBN: 9155260055

Efter att ha varit på Martin Schibbye’s föreläsning i Värmekyrkan för ett par månader sedan så bestämde sig Carina för att köpa deras bok om det speciella predikament som de var utsatta för. Jag var också med på föreläsningen och blev betagen av berättelsen som Martin hade att dela med sig av. Så efter att Carina var klar med den så började jag läsa den.

I boken 438 dagar så får vi växelvis följa Johan’s & Martin’s perspektiv när de berättar om allt – från att de fick idén om att undersöka var Lundin Oil egentligen har för sig i trakterna i Etiopien, till genomförandet av resan med tillfångatagandet, diplomatiska insatserna, och såklart deras 438 dagar i fängelse som slutar med frigivning.

På de dryga 360 sidorna får vi följa kronologin och avbryts stundtals av fascinerande bilder från den här händelsen. Boken är svår att lägga ifrån sig, och läses gärna från pärm till pärm.

Det är en gripande och engagerande verklig berättelse om korruption och storpolitik som bedrivs genom att i alla försök tysta det fria ordet. Det är en bok som påvisar hur viktig oberoende journalistik är, och hur viktiga personer som Johan & Martin är för att vi ska få en sann(eller åtminstone nyanserad) bild av vad som egentligen försigår i världen. Rekommenderar den starkt, även om man blivit mättad på händelsen i svensk nyhetsmedia. Den ger ett ytterligare perspektiv, och porträtterar både Johan & Martin väl men kanske ännu viktigare – de andra politiska fångarna som finns kvar i Kalityfängelset. 438 Dagar – en viktig bok som förtjänar att läsas. Av många.

ISBN: 9789185279258

Originaltitel Whispers. ISBN: 0-399-12351-2. Gavs först ut 1980, men översattes till svenska först 1984. Det här är den första boken jag läser av Koontz, som så ofta jämförs med Stephen King. Måste säga att boken och berättelsen helt klart hade sina kvalitéer, men den fångar mig inte på samma sätt som majoriteten av Kings noveller har gjort.

Det är en blandning av mystik och deckare, och det är väl deckar-aspekten av det hela som jag inte riktigt är bekväm med. Deckare har aldrig varit min kopp av te. Jag hade önskat att storyn hade fokuserat mer på karaktärerna och det mystiska i det lilla, istället för att bli en stordragen snuthistoria.

Storyn i kort: En Halloywood-manusförfattare vid namn Hilary får kontrakt att göra en stor blockbusterfilm. Hon blir attackerad i sitt lyxiga hem av en välkänd vinodlare, stor och stark, men hon kommer undan. Polisanmälan görs, men vid en snabb undersökning visar det sig att mannen som Hilary påstått sig attackerat henne (hon känner honom) befann sig åtskilliga mil från glansiga Hollywood. Mystiken tätnar. En av snutarna bekantar sig med Hilary och de utvecklar en relation, och tillsammans – när ingen annan tror på hennes story – så försöker de gå till botten med vad som egentligen hände. Och frågan är om hon är trygg, eller om attackeraren tänker slå till igen?

Boken innehåller många väldigt fina beskrivningar av den Amerikanska västkusten, något värdigt Lynch och hans Mulholland Drive. Den har sina stunder där perspektiv växlas från antagonist till protagonist, och är – ärligt talat – ganska lättläst. Bra flyt rakt igenom. Men jag blir aldrig riktigt skrämd, jag distraheras av deckar-romantiken och den ganska taffliga romantiken som sakta blomstrar fram.

Jag har fler böcker av Koontz i läskön. Hoppas några hamnar ovanför medioker-ribban.

Om du, som mig, har sett True Detective och fastnat på det mytologiska spåret som de underhåll under seriens första säsong så vet du att det var mycket snack om The Yellow King eller The King in Yellow. Det är taget från en novellsamling av Robert W Chambers som han skrev 1895. Jag beställde en nyutgåva av boken (ISBN: 9781479408900), med bland annat förord av H.P Lovecraft och en extra kortnovell av Ambrose Bierce – An Inhabitant of Carcosa.

Tyvärr blev jag inte så mycket klokare på själva mytologin och kopplingen mellan berättelserna i boken och True Detective. Det hade jag väl kanske inte väntat mig helt och hållet heller. Hur som helst, oaktat True Detective-kopplingen så är det fortfarande en löst sammanhängande samling noveller som alla berör en viss pjäs, om just den gula kungen. Folk verkar bli galna och tokiga efter att ha läst denna pjäs, och det är mycket kring just detta som berättelserna cirkulerar kring. Vissa är bättre än andra, och den arkaiska engelskan blir inte alls så jobbig att läsa som t.ex. H.P Lovecrafts verk på originalspråk.

Det är en skräck från en annan epok. Gillar man Lovecraft gillar man detta. Är man van vid Koontz eller King så blir man kanske inte lika skrämd. Det är mycket av det makabra som i sig är det uppseendeväckande och skräckinjagande. Jag tyckte väl inte riktigt att det var “läskig läsning”, men däremot välskrivna noveller med häftiga, absurda inslag som invaggade mig i en mytologi där mörker råder.

Chambers gjorde ett bra jobb med den här samlingen. Ett sista råd innan jag avslutar recensionen: Ska du ta dig an boken, så slipa lite på din franska. Det kan behövas.

Jag är inget deckarfan. Jag har inte läst något av Elly Griffiths tidigare. Tydligen är det här tredje boken i en serie av deckare där huvudpersonen är rättsarkeologen Ruth Galloway.

Sorry för att jag komplett ignorerar de tidigare två delarna. Hur som helst.

Story: England. Norfolk. Tråkigt ställe. Litet samhälle. Men nu händer något spännande. I en klippskreva så hittar man skelettdelar av vad som ser ut vara män som varit bundna och sedan avrättats med något skjutvapen. Vilka var de här? Polisen, med Ruth’s arkeologiska kunnande till hjälp, börjar gräva i det här och nysta i en hemlighet som har legat begravd sedan andra världskriget.

Mystiken och konspirationsteorierna tätnar genom romanen, och när de som verkar veta något om denna händelse plötsligt avlider en efter en så verkar våra kära protagonister hamna i den ena efter andra livshotande situationen. Blanda detta med lite kärleksdravel och triangeldraman så har du en komplett, typisk brittisk deckare som visserligen var trevlig, lättsmält, och underhållande läsning – men inget som fastnar i minnet.

Rekommenderas för deckarfantasten. Men jag söker vidare efter annan typ av litteratur.

ISBN: 9789175030609

Av samma författare till Sawah, där styrkan i boken (likväl som denna, Djungeltagen) ligger i miljöbeskrivningarna och det faktum att det är en självbiografi.

I denna bok skildrar Lundqvist sin tid som chef för ett avverkningsföretag på Borneo under senare delen av 30-talet. Avverkningar startas, sågverk byggs, och samhällen växer fram. Personal anskaffas på alla möjliga sätt, politik och intriger beskrivs på ett väldigt övergripande, svepande men ändå personligt och anekdotiskt sätt på dessa 245 sidor. Det var även under den här tiden som Lundqvist träffade sin indonesiska hustru Sari, som beskrivs mer i andra böcker. Skogsarbetarlivet i djungeln beskrivs väl och man får en bra känsla för hur det måste ha varit – stor realism och stor sympati för sina medarbetare (sällsynt på den tiden), och något så anmärkningsvärt som en avsaknad av rasfördomar hos vår narratör Eric (också väldigt sällsynt på den tiden).

Djungeltagen är en intressant berättelse som håller måttet även såhär en 66 år senare.