Archive for November 3rd, 2017

Hotel (2004)

November 03rd, 2017 | Category: Movie Reviews

Så vacker. Cinematografin i Hotel är helt fantastisk. Allt är minutiöst planerat och filmat. Ljudbilden, färger, kompositioner, de långa, utdragna scenerna får mig hela tiden att tänka på David Lynch och den olustighet han lyckas skapa av det okända. Det är precis det som händer i Hotel av Jessica Hausner.

“When Irene gets a job as a hotel maid she soon finds out that the previous girl disappeared in mysterious circumstances.”

Man kan se Hotel på två sätt. Antingen gå på autopilot och låta dig förväntas bli matad av vad filmen ger dig, alltså skriven på näsan som i de flesta filmer idag. Då kommer du nog inte tycka om den. För det händer inte mycket i Hotel.

Men om du istället låter din fantasi flöda och börjar fundera lite kring vad som faktiskt händer, vad Irene ser, vad hon tänker, vad de övriga stödjande karaktärerna gör och ser – ja, då börjar det hända saker. Och det börjar bli riktigt läskigt.

Stämningen och atmosfären man lyckats fånga här är helt otrolig, och jag är imponerad över verket som helhet. En olustkänsla växer i mig ju längre jag tittar på den, och även om inga svar blir serverade så blir min fantasi matad – och lämnar mig med mardrömslika funderingar som är fantastiska att ha med sig.

No comments

Grabbers (2012)

November 03rd, 2017 | Category: Movie Reviews

Grabbers. En irländsk skräckkomedi. Och vad kan man vänta sig av irländare? Jo, en jävla massa fylla. Och det är precis vad du får här. På en liten ö nånstans där runt Irland så landar något från rymden. Visar sig vara några gigantiska jävla facehuggers/bläckfiskliknande saker som är ute efter mänskligt blod (och vatten).

Invånarna kommer på ett sätt att skydda sig – genom att supa sig jävligt fulla. Varför är det ett skydd? Jo, för alkoholen i blodet förgiftar de här små bestarna och de vill inte ha “smittad mat”. Clever.

I vilken som helst vanlig skräckfilm som följer standardmallen så hade det här varit momentet som man kommit på mot slutet och använt som hemligt vapen mot ondskan. Men här är spriten näst intill huvudpersonen. Det är det som gör det så fantastiskt. Man vågar driva med både genren och irländares dryckesvanor (som säkert är mer än bara hörsägen. Jag lovar).

Grabbers fick mig att skratta. Och inte på det taffliga sättet som många parodier är gjorda på. Det var riktig komedi, och riktigt bra gjorda monster. Det “blodiga” var riktigt blodigt. Det roliga var riktigt roligt.

Grabbers är ett guldkorn som legat gömd och som inte många har sett. Missa den inte!

No comments

Excision (2012)

November 03rd, 2017 | Category: Movie Reviews

“A disturbed and delusional high school student with aspirations of a career in medicine goes to extremes to earn the approval of her controlling mother.”

Excision öppnar imponerande med en surrealistisk, blodig sekvens. Sedan börjar det “normala” livet och vi får följa en tonåringstjej med… ja, vad ska vi säga, lite antisocialt beteende. Det kulminerar mot slutet när hon ska rädda sin syrra, och hitta något sätt att “överleva” sin mamma.

Jag vet inte vad jag tycker om det hela när eftertexterna rullar. Dels uppskattar jag Richard Bates Jr.’s försök att göra något annorlunda. Jag uppskattar att han vågar ta ut svängarna, ta upp tabubelagda ämnen, och svänga handlingen mot något som inte är så förutsägbart.

Å andra sidan luktar det lite för mycket sensationssökande. Det är kul att se Ray Wise (hej Leland Palmer!) och Traci Lords, men det räcker inte för att dra över mig till den helt positiva sidan. Lite för osammanhängande fast med stundvis fantastiskt foto blir på det hela inte ett jättebra resultat. Det är inget fel att vara osammanhängande, men det väcks varken några starka känslor eller funderingar kring syfte hos mig, så det blir mer eller mindre bara “konstig för att vara konstig”.

 

No comments

Blade Runner 2049 (2017)

November 03rd, 2017 | Category: Movie Reviews

Såhär är det. Blade Runner är kickass. Jag och Rickard passade på att se Blade Runner 2049 på bio. Den var värd att se på bio. Ljudet var magnifikt. Det visuella var från en annan värld. Jag kom tillbaka till cyberpunken med besked. Det var en fantastisk upplevelse.

Men. Är det verkligen en bra film? Jag vet inte vad jag tycker.  Jag var oerhört lättköpt av den stora skärmen och det fantastiska ljudet. Ryan Gosling verkar alla hysa något form av agg mot, men det förstår jag inte. Jag tyckte han gjorde ett bra jobb i sin roll här. Harrison Ford var mer onödig. Kanske hela filmen är onödig egentligen. Men, hur sjukt coolt är det inte att ha Rachel återskapad till näst intill en exakt kopia, såhär 35 år senare? Det var sjukt imponerande.

Jared Leto spelade en spännande karaktär som gärna hade fått tagit lite mer plats. Men då skulle något annat behövt ryka, för filmen är redan som den är idag för lång (närmare 3 timmar). Det finns väldigt många långa passager som med fördel hade kunnat klippts ner. De tillförde inte så mycket stämning som andra regissörer brukar kunna åstadkomma med utdragna scener.

Av skådespelarensemblen så blev jag överraskat besviken av Robin Wright. Hon är helt makalös i House of Cards, och gör sig fantastiskt bra där. Men i den här rollen, speciellt i de scener då hon är lite uppjagad, så känns utförandet helt off. Det förstör illusionen. Vet inte om det är skådespeleriet i sig eller regisserandet, men något är det som skapar en dissonans som skaver.

Hur som helst så var Blade Runner 2049 definitivt värd att se på bio. Och jag är svag för cyberpunk. Så den får ett högt betyg. Men den kan tyvärr inte mäta sig med originalet.

No comments