Archive for November, 2017

One Punch Man (2015) + OAV

November 26th, 2017 | Category: Series Reviews

One Punch Man. Saitama. Den enda snubben som behövs för att rädda världen. Han är hjälte “for fun” och det finns nog inte en latare mäniska på denna planet. Men han kan å andra sidan besegra alla sina motståndare (hur stora och monstruösa de än är) med en enda smocka.

Därav namnet på serien.

Humor, självdistansen och det faktum att det bara är 12 avsnitt  + en OAV på 6 avsnitt (+1 extra-avsnitt) är perfekt. Till skillnad från Bleach, Naruto eller One Piece som aldrig tar slut.

Jag älskar attityden i serien, och One Punch Man har med det kommit upp på min topplista över bästa animes ever. Ever.

No comments

Kill List (2011)

November 26th, 2017 | Category: Movie Reviews

Warcraft (2016)

November 26th, 2017 | Category: Movie Reviews

Just Before Dawn (1981)

November 26th, 2017 | Category: Movie Reviews

Los ojos de Julia (2010)

November 25th, 2017 | Category: Movie Reviews

Incident at Loch Ness (2004)

November 25th, 2017 | Category: Movie Reviews

Idle Hands (1999)

November 25th, 2017 | Category: Movie Reviews

Filmrecensioner flyttar till Letterboxd

November 25th, 2017 | Category: Uncategorized

Jag har mindre och mindre tid att lägga på den här bloggen. Annat i mitt liv, som min familj, har alltid haft och kommer alltid att ha företräde. Den tiden jag hade förut att lägga på utförliga recensioner av framförallt filmer kommer jag inte längre kunna att lägga. Därför kommer jag från och med det här inlägget att skriva mina filmrecensioner endast på Letterboxd. Jag vet inte ens längre om det är någon som läser mina recensioner, så tiden jag lägger ner är kanske bara bortslösad.

Hur som helst, jag kommer fortfarande att skriva lite om de böcker jag läser (även om jag är på god väg att gå helt över till Goodreads), och serier.

Är du en av dem som läser recensionerna jag skriver här? Tycker du att du har nytta av dem? Skulle du vilja fortsätta läsa dem här? Hör av dig i sådana fall. Jag kanske ändrar mig.

No comments

Kidou Senshi Gundam: Tekketsu no Orphans (2015-2017)

November 17th, 2017 | Category: Series Reviews

Jag är svag för Gundam. Det är fantastiska modeller att bygga, och ända sedan jag fick min första Gundam (som egentligen bara var en plastbit – inget byggbart) när jag var alldeles för liten så har jag alltid varit fascinerad av dessa stora meccha-robotar. Designen på dem är för det mesta helt fantastisk.

Även om animen från tidigt 80-tal inte riktigt håller måttet idag, så kom det ett par bra Gundam-serier under 2000-talet. Gundam Seed och Gundam Seed Destiny bland annat.

Så det var kul när det äntligen kom lite nytt och fräscht. Mobile Suit Gundam – Iron-Blooded Orphan är ett mycket trevligt tillskott till universumet, där det är föräldralösa, lösdrivande barn som får spela huvudrollen i ett politiskt krig. Storyn är som vanligt lite svår att gräva sig in i, och egenskaperna hos organisationerna som slåss mot varandra växer så sakta fram. Från att gå från ganska svårförståeliga och helt ärligt ganska oengagerande första avsnitt, så fastnar karaktärerna till slut och så gör även engagemanget hos mig. När vi när avsnitt 40 (av 50) så är det på topp, och avslutas i ett slags anti-klimax – men resan dit har varit värd besväret. Det blir kanske lite väl melodramatiskt ibland, men vilken anime är inte så?

Mobile Suit Gundam: Iron-Blooded Orphans är lätt värt att se. Ge det en chans!

No comments

Hotel (2004)

November 03rd, 2017 | Category: Movie Reviews

Så vacker. Cinematografin i Hotel är helt fantastisk. Allt är minutiöst planerat och filmat. Ljudbilden, färger, kompositioner, de långa, utdragna scenerna får mig hela tiden att tänka på David Lynch och den olustighet han lyckas skapa av det okända. Det är precis det som händer i Hotel av Jessica Hausner.

“When Irene gets a job as a hotel maid she soon finds out that the previous girl disappeared in mysterious circumstances.”

Man kan se Hotel på två sätt. Antingen gå på autopilot och låta dig förväntas bli matad av vad filmen ger dig, alltså skriven på näsan som i de flesta filmer idag. Då kommer du nog inte tycka om den. För det händer inte mycket i Hotel.

Men om du istället låter din fantasi flöda och börjar fundera lite kring vad som faktiskt händer, vad Irene ser, vad hon tänker, vad de övriga stödjande karaktärerna gör och ser – ja, då börjar det hända saker. Och det börjar bli riktigt läskigt.

Stämningen och atmosfären man lyckats fånga här är helt otrolig, och jag är imponerad över verket som helhet. En olustkänsla växer i mig ju längre jag tittar på den, och även om inga svar blir serverade så blir min fantasi matad – och lämnar mig med mardrömslika funderingar som är fantastiska att ha med sig.

No comments

Grabbers (2012)

November 03rd, 2017 | Category: Movie Reviews

Grabbers. En irländsk skräckkomedi. Och vad kan man vänta sig av irländare? Jo, en jävla massa fylla. Och det är precis vad du får här. På en liten ö nånstans där runt Irland så landar något från rymden. Visar sig vara några gigantiska jävla facehuggers/bläckfiskliknande saker som är ute efter mänskligt blod (och vatten).

Invånarna kommer på ett sätt att skydda sig – genom att supa sig jävligt fulla. Varför är det ett skydd? Jo, för alkoholen i blodet förgiftar de här små bestarna och de vill inte ha “smittad mat”. Clever.

I vilken som helst vanlig skräckfilm som följer standardmallen så hade det här varit momentet som man kommit på mot slutet och använt som hemligt vapen mot ondskan. Men här är spriten näst intill huvudpersonen. Det är det som gör det så fantastiskt. Man vågar driva med både genren och irländares dryckesvanor (som säkert är mer än bara hörsägen. Jag lovar).

Grabbers fick mig att skratta. Och inte på det taffliga sättet som många parodier är gjorda på. Det var riktig komedi, och riktigt bra gjorda monster. Det “blodiga” var riktigt blodigt. Det roliga var riktigt roligt.

Grabbers är ett guldkorn som legat gömd och som inte många har sett. Missa den inte!

No comments

Excision (2012)

November 03rd, 2017 | Category: Movie Reviews

“A disturbed and delusional high school student with aspirations of a career in medicine goes to extremes to earn the approval of her controlling mother.”

Excision öppnar imponerande med en surrealistisk, blodig sekvens. Sedan börjar det “normala” livet och vi får följa en tonåringstjej med… ja, vad ska vi säga, lite antisocialt beteende. Det kulminerar mot slutet när hon ska rädda sin syrra, och hitta något sätt att “överleva” sin mamma.

Jag vet inte vad jag tycker om det hela när eftertexterna rullar. Dels uppskattar jag Richard Bates Jr.’s försök att göra något annorlunda. Jag uppskattar att han vågar ta ut svängarna, ta upp tabubelagda ämnen, och svänga handlingen mot något som inte är så förutsägbart.

Å andra sidan luktar det lite för mycket sensationssökande. Det är kul att se Ray Wise (hej Leland Palmer!) och Traci Lords, men det räcker inte för att dra över mig till den helt positiva sidan. Lite för osammanhängande fast med stundvis fantastiskt foto blir på det hela inte ett jättebra resultat. Det är inget fel att vara osammanhängande, men det väcks varken några starka känslor eller funderingar kring syfte hos mig, så det blir mer eller mindre bara “konstig för att vara konstig”.

 

No comments

Blade Runner 2049 (2017)

November 03rd, 2017 | Category: Movie Reviews

Såhär är det. Blade Runner är kickass. Jag och Rickard passade på att se Blade Runner 2049 på bio. Den var värd att se på bio. Ljudet var magnifikt. Det visuella var från en annan värld. Jag kom tillbaka till cyberpunken med besked. Det var en fantastisk upplevelse.

Men. Är det verkligen en bra film? Jag vet inte vad jag tycker.  Jag var oerhört lättköpt av den stora skärmen och det fantastiska ljudet. Ryan Gosling verkar alla hysa något form av agg mot, men det förstår jag inte. Jag tyckte han gjorde ett bra jobb i sin roll här. Harrison Ford var mer onödig. Kanske hela filmen är onödig egentligen. Men, hur sjukt coolt är det inte att ha Rachel återskapad till näst intill en exakt kopia, såhär 35 år senare? Det var sjukt imponerande.

Jared Leto spelade en spännande karaktär som gärna hade fått tagit lite mer plats. Men då skulle något annat behövt ryka, för filmen är redan som den är idag för lång (närmare 3 timmar). Det finns väldigt många långa passager som med fördel hade kunnat klippts ner. De tillförde inte så mycket stämning som andra regissörer brukar kunna åstadkomma med utdragna scener.

Av skådespelarensemblen så blev jag överraskat besviken av Robin Wright. Hon är helt makalös i House of Cards, och gör sig fantastiskt bra där. Men i den här rollen, speciellt i de scener då hon är lite uppjagad, så känns utförandet helt off. Det förstör illusionen. Vet inte om det är skådespeleriet i sig eller regisserandet, men något är det som skapar en dissonans som skaver.

Hur som helst så var Blade Runner 2049 definitivt värd att se på bio. Och jag är svag för cyberpunk. Så den får ett högt betyg. Men den kan tyvärr inte mäta sig med originalet.

No comments