Archive for August 2nd, 2017

Brain Damage (1988)

August 02nd, 2017 | Category: Movie Reviews

MV5BYjIxOTJiM2UtMTFjYS00ZjMyLTg3MDQtNDc3M2Q3ZmI4NDQyXkEyXkFqcGdeQXVyMTQxNzMzNDI@._V1_SY1000_CR0,0,648,1000_AL_ “One morning, a young man wakes to find that a small, disgusting creature has attached itself to the base of his brain stem. The creature gives him a euphoric state of happiness but demands human victims in return.”

Brain Damage är en kult-skräckis från sent åttiotal. Den har en särskild charm, eftersom varelsen som invaderar protagonistens hjärna faktiskt har begåvats med både röst och ett par hyfsat sympatiska ögon. Det gör att man (nästan) kan relatera till “monstret”. Vad gäller specialeffekter och gore är de faktiskt helt okej, med tanke på vilken typ av film det är som vi talar om.

Det är svårt att påstå att filmen är läskig, men den är underhållande och bitvis rolig. De psykadeliska scenerna är dock lite väl konstlade, och det är svårt att inse varför protagonisten tycker att effekterna han får av monstrets “juice” är så bra. Det ska föreställa att vara lika “bra” som att skjuta heroin, men jag tycker inte riktigt att man lyckas förmedla det till publiken.

Hur som helst, slutscenen är oförglömlig och det är många “what the actual fuck” som yttras på resan från början till slutet, ibland åtföljt av ett leende och kanske till och med ett litet skratt.

No comments

Blue Ruin (2013)

August 02nd, 2017 | Category: Movie Reviews

MV5BMTY4NTM2MDg5OV5BMl5BanBnXkFtZTgwMDA3OTAwMTE@._V1_SY1000_CR0,0,676,1000_AL_ “A mysterious outsider’s quiet life is turned upside down when he returns to his childhood home to carry out an act of vengeance. Proving himself an amateur assassin, he winds up in a brutal fight to protect his estranged family.”

Blue Ruin kan vara den film som bäst – sedan många år tillbaka – har lyckats få adrenalinet att rusa i kroppen på mig. Just det faktum att vår protagonist inte är någon skicklig yrkesmördare men ändå ger sig in i ett sådant läskigt territorium är vad som gör den bra. Han är liksom ingen Jason Statham. Han är snarare en Bilbo Baggins som har tur och otur, och skulle kunna vara vem som helst av oss.

Blue Ruin tar konceptet om hämnd till en intressant plats och gör det mestadels bra. Jag har inga klagomål här. Kanske till och med att jag har fått en till film på min topplista of all times. Missa inte!

No comments

Sara Rees Brennan – Outtalat (2014)

August 02nd, 2017 | Category: Book Reviews

outtalat Del 1 av Lynburn Legacy-trilogin som jag aldrig hade hört talats om innan jag såg den här boken. Det är en tonårs-goth-trollkarl-i-verkliga-livet-nästan-som-Veronica-Mars berättelse på dryga 330 sidor som är humoristiskt skriven, men även lyckas innehålla en del intressanta karaktärsporträtt.

Jag hade svårt att hålla intresset uppe av berättelsen i sig ( intressant är den inte), men humorn som jobbar in sig i dialogen då protagonisten Kami är involverad är fantastisk.

Tyvärr så får man inget avslut i boken, utan berättelsen går helt ogenerat in i bok nummer 2 (som jag inte har läst och kommer nog inte att läsa heller). Men som sagt. Storyn är inte det som är det bästa med boken, så det känns inte som att jag går miste om något stort.

Gillar man genren, vilket stereotypt vore målgruppen äldre tonåringar av det kvinnliga könet (läs: Twilight-fans, hur konstigt de två orden än låter ihop), så är det här bra skit. Men jag tror inte att jag kommer fördjupa mig mer i serien.

ISBN: 9789174995862

No comments

Brooke Davis – Millie Birds bok om döda saker (2015)

August 02nd, 2017 | Category: Book Reviews

millie-birds-bok-om-doda-saker Denna bok som utspelar sig i Australien har väldigt mycket gemensamt med Hundraåringen som var populär för några år sedan. Millie är en liten tjej vars pappa dör och vars mamma överger henne i ett shoppingcentrum. Genom hennes ögon får vi se hur hon möter Maskinskrivaren Karl och Agatha Pantha, två oberoende äldre människor som slår följe med Millie genom hennes resa genom Australien på jakt efter sin mamma. Följande kapitel får vi även läsa ur Agatha och Karl’s synvinklar.

Brooke Davis har en säregen författarstil där hon lyckas i skrivsättet spegla dessa tre protagonisters olika personligheter. Från att spegla det lilla barnets tankebanor till den gamla tantens hjärnspår, så får vi ett väl återgivet porträtt av de här personerna.

Det är lite feelgood-känsla blandad med tragi, men det skrivs inte på näsan och man måste läsa lite mellan raderna för att ibland förstå vad som egentligen händer. Jag gillar det. För det är ju ofta känslan som man vill förmedla, inte alltid faktan.

ISBN: 9789175034966

Antal sidor: 250

No comments

Chained (2012)

August 02nd, 2017 | Category: Movie Reviews

MV5BMTBlOGZjOTktZjg0Ny00ZmI1LTg3NWYtZGIwODhiODhhOGI4XkEyXkFqcGdeQXVyMTQxNzMzNDI@._V1_SY1000_SX750_AL_ Chained är regisserad av Jennifer Lynch, dotter till David Lynch och protagonisten spelas av Eamon Farren som vi också ser i senaste (tredje) säsongen av Twin Peaks. Jag blev positivt överraskad av filmen. Jag hade inga som helst förväntningar, men får här serverad en hemsk berättelse iscensatt av fantastiska skådespelare och ett manus som fängslar mig.

Taxichaufför kidnappar mamma och son. Mamman möter slutet på sitt liv. Sonen hålls fängslad av taxichauffören i hans hem (kedjad, därav titeln…). Taxichauffören fortsätter sitt mördarstråk. Hur påverkar det här sonen? Kommer han kunna ta sig loss? Går det att bryta ned en människa helt och skapa honom på nytt?

Intressant iakttagelse: “ondskan” i filmen (taxichauffören) heter Bob. “The evil that men do” i Twin Peaks a.k.a demonen heter ju också Bob. Finns det en koppling till Jennifers pappas verk, eller är det bara en omständighet alternativt en enkel homage?

Missa inte den här filmen. Den följer inte det vanliga receptet (inget revolutionerande, men klyschor undviks allt som oftast) och erbjuder en hemsk (alltså bra!) upplevelse. Eamon Farren gör en fantastisk insats, och det är nästan lite skumt att se honom som han är här, när han i mitt medvetande endast är skithögen Richard Horne i Twin Peaks.

Missa inte.

No comments

Case 39 (2009)

August 02nd, 2017 | Category: Movie Reviews

MV5BNTA4NDUyOTE5NV5BMl5BanBnXkFtZTcwOTQ3NzY3Mw@@._V1_SY1000_CR0,0,671,1000_AL_ Den där lilla tjejen från Silent Hill spelar här en väldigt speciell roll. Det är svårt att se Renée Zellweger och Bradley Cooper spela roller i en skräckfilm, men det är precis det som sker här. Case 39 anspelar på fall nummer 39 som landar på socialarbetaren Emilys bord. Där handlar det om en tjej som nog inte har det så bra hos sina föräldrar. Föräldrarna försöker döda sitt barn, och Emily får efter viss fightande till slut rätt till vårdnaden om barnet.

Något som hon kommer ångra grymt mycket.

Regissören Christian Alvart har en riktigt bra känsla för detaljer, och förutom att storyn är någorlunda originell (nåja, inte hela vägen igenom) så är den stora behållningen Jodelle Ferland som spelar den lilla tjejen. Det går inte att skriva för mycket utan att spoila (tips: se inga trailers! De förstör hela filmen, på riktigt), men hennes insats är fenomenal och får mig att känna mig illa till mods. På det bra sättet.

Case 39 levererar kvalitet mycket mer än vad jag hade vågat hoppas på. Se den!

No comments