Okay, so this movie had a lot of hype and naturally I gave into that and finally watched it. Kinda disappointed, but it was kinda good too.

I think you all know what the movie is about. Will Smith plays the role as Robert Neville, almost the only survivor in New York (accompanied by his trustful dog Sam) after a cure for cancer went amok and killed everyone ever tried that virus for cure.

So now there are a bunch of zombie-like creatures roaming the street looking for some fresh meat (a.k.a Robert) to feed upon. The movie centers around Roberts struggle for survival and his search to find other survivors (haven’t we seen this before somewhere?) – and finally finding a cure for the zombie-disease

Anyway, I won’t babble too much about the story. It’s kinda straight-forward. The thing that struck me was that the movie itself is kinda boring. There are some fancy action scenes where Robert is hunted by these zombie creatures, but they’re not as near as intense as the hunts in e.g. 28 days later or 28 weeks later.

In the end I enjoyed the movie, but I think they could’ve done it a hell of a lot more interesting. It was not a waste of time, but it was not as scary as I had thought. Since I was expecting a horror movie I got a bit disappointed on that part – but if you’re watching this and expecting an action movie, you’ll get plenty.

Note though that there are two endings to this movie. I don’t want to spoil either of them for you, but if you’re going to watch this movie make sure you see both of them. They’re both worth watching.

Give it a shot, just don’t expect to be scared.

I’m seriously thinking about writing in English instead of Swedish, since so many of my international friends have expressed that they are interested in reading what I am writing – but they understand jack shit since it is in Swedish. So from now on I’ll give it a try and write as much as I can in English, although I’m sure I will deviate from this direction sometimes and jump back to writing in Swedish occiassionally.

Please feel free to comment what you think about this.

Vi börjar i en postapokalyptisk värld (redan nu gillar jag det!). Det som tog kål på mänskligheten var att soppan tog slut. Bokstavligen. Vi får följa ett gäng överlevare, som kallar sig själva Foragers. De planerar att bygga upp civilisationen igen från deras högkvarter på ett tomt sjukhus (klart det är tomt – typ hela mänskligheten har ju kolat vippen) i Philadelphia.

Naturligtvis är de inte de enda som har överlevt denna apokalyps. De tvingas gå ut i krig mot Rovers som är ett annat gäng överlevare (samt kannibaler). Vem vinner slutstriden? Titta på filmen så får du se. Hela filmen blir i princip en kamp för Foragers att överleva mot Rovers killing spree.

Lite smådetaljer som är roliga att notera angående filmen: Det är ballt att en snubbe i Foragers kallar sig för Viper – ännu coolare att det visar sig att han är typ den enda med lite cojones i detta gäng av pussies. Vinnie Jones spelar en av huvudrollerna också. Samt Michael Madsen. Självklart tillhör dessa två herrar gänget kannibaler. Rovers hade varit ett skitcoolt gäng om det inte för det faktum att de ser ut som några rock-reliker från 80-talet. Se bilden nedan.

Vinnie Jones och sina två underhuggare – och nej, det är faktiskt inte tre bandmedlemmar från något 80-talsrockband. Hur gärna man än vill tro det.

Hursomhelst, det blir ett massa dödande, en jäkla massa blod och skrik och halvsmarta vändningar i filmen. Du vet, de vanliga ingredienserna. Det är inget som sticker ut extra mycket, men det är inget som är riktigt uselt genomfört heller. En medioker film, fast som höjer sitt underhållningsvärde i mina ögon tack vare all gore.

Det är egentligen bara en sak jag undrar. What The Fuck is the deal med krigsmålning på slutet? For fuck sake, sluta försöka se ut som Darth Maul och döda dina fiender istället. Fucktard. (Se bilden nedan).

Darth Maul’s syrra.

Slutet var också det relativt tillfredsställande, om de bara hade skippat Vinne Jones skratt… det förstörde typ precis allting. Om ni ser filmen eller har sett den så förstår ni vad jag menar. Precis som med [Rec] så var allting toppen tills en enda pytteliten detalj i slutet ruinerade hela stämningen totalt. Bra jobbat, tack!

Anyways, helt klart sevärd film. Go for it!

[Rec]. En spansk skräckis som går i samma anda som Blair Witch Project (tack Joar för tipset!). Vi får följa en ung kvinnlig reporter (Manuela Velasco) och hennes kameraman när de ska göra ett inslag om livet på den lilla lokala brandstationen i staden de lever i. Under tiden de gör reportaget så tvingas brandmännen rycka ut för att rädda en äldre kvinna som har fastnat i sin lägenhet. Reportrarna följer med, och det är i huset de anländer till som huvuddelen av filmern utspelar sig. De möts av hemska skrik, och underliga saker börjar hända i huset. Till att börja med så har tydligen “socialstyrelsen beslutat att stänga byggnaden”. Mitt under ett nödläge där brandmännen (och polis) hade ryckt ut? Yeah right, hitta på en bättre anledning till nästa film. Snälla. för det här var inte trovärdigt någonstans. Speciellt inte när de har en POLIS som håller på att förblöda mitt i allting. Det visar sig dock senare i filmen (och man kan gissa det i början också) att det är ett virus som började sitt liv på ett djur har spridit sig till människorna. Det gör dem aggressiva, blodtörstiga och får dem att återuppstå från döden eller nåt sånt.

Resident Evil ringde och ville ha tillbaka sin story.

Någonstans där började jag tappa hoppet. Men sedan kastas en kropp ned för trapphuset, SPLAFF rakt ned på marken (kroppen var en utav brandmännen). Det får mig att hoppa till, och själva grejen att det är filmat med reporterns (kameramannens) POV gör det hela mycket mer påtagligt.

Polisen som är med (och överlever det första anfallet) är en maktgalen skitstövel som man väldigt gärna sparkar skiten ur. Tyvärr är han den enda med pistol. Självklart har han svagast psyke av alla och flippar snabbast. En asslicking motherfucker (och skådespelaren gör en sjukt bra övertygande roll – annars hade man inte lyckats ogilla honom så pass mycket).

Huvudrollsinnehavaren, den kvinnliga reportern, är riktigt snygg (och samtidigt söt). Det är pluspoäng i min bok, för kvinnorna i filmerna bör alltid vara fina att vila ögonen på. Hennes mun går så inåthelvete dock, så man hade väl förblött ur öronen efter 10 minuters umgänge med henne om det hade varit på riktigt.

Nästan genom hela filmen så kände mig ganska kluven om jag gillade den eller inte. För att det… händer inte så mycket. Men när det väl händer… O.. M.. G! Vissa partier är riktigt tradiga, men det ordnar upp sig då och då vilket gör att man sitter på helspänn och känner sig riktigt obekväm. Det är inte ofta jag får den känslan längre när jag tittar på skräckisar (Japanska horrormovies samt Blair Witch Project är i princip de enda som har haft den effekten på mig). När det lilla barnet (Jennifer) visar sig vara infekterat och går amok (eller bara står blodig och kritvit i ansiktet med skitläskiga ögon) är det sjukt creepy.

Det är ingen dålig action heller när det väl händer något. Jag tycker till exempel lite synd om den infekterade tanten de stöter på i början. Först blir hon nedbrottad. Senare i filmen blir hon skjuten tre gånger. Därefter blir hon stämplad i ansiktet av en slägga. En episk scen är även den när de tittar ner i trapphuset och det de ser är en sjuhelvetes massa zombies. Den scenen glömmer man inte i första taget.

Som vanligt har vi dock ett par logiska och/eller rationella missar. Till exempel; varför fortsätter Pablo (kameramannen) filma när han egentligen borde hjälpa till att kämpa för deras (inklusive sitt eget) liv ?

När ni ser den sista infekterade personen, som våra två huvudpersoner slåss mot – så kommer ni ställa er samma fråga som jag: Varför i helvete kickade de inte bara den där fucktardens ass? Han var ju spinkigare än en svältande ryss i Sibirien! Hur svårt kan det vara, egentligen? Se bilden nedan.

A scary motherfucker! Men inte hade det varit svårt att spöa skiten ur det här missbildade kräket?

Ljudmixen i filmen är även den värd all beröm. Som tidigare nämnt angående den lilla flickan Jennifer – hennes skrik gav mig gåshud. Dock, WHAT THE FUCK is the deal med att lägga nån rockig låtjävel i creditsrollen? Ett typiskt, evil slut, och sedan rock and roll musik i creditsen? What the fuck, det tog bort stämningen helt.

Så, mitt tips: Se filmen, men stäng av precis innan eftertexterna börjar rulla. (Och förlåt för en rörig recension).