Vilken god damn superbra fest det var! Kvällen började med mat och teater med föräldrarna, som du har läst om i ett tidigare inlägg. Jag anlände till Otten samtidigt med Marcus runt en halv tolv ungefär. Kom in gratis, vilket inte är helt fel (tack Albin!). Väl uppe så mötte jag upp man-horan a.k.a Latinocore a.k.a Carlos och gled in på stora dansgolvet. Dee var i slutet av sitt set, och jag stötte på typ miljoner bekanta ansikten. Vad kul det är att hälsa på allihopa man inte har sett på ett tag; alla kära hårdstilsvänner som var där för att få en underbar kväll.

Anyways, det var röj på golvet nästan non-stop ända från att Nosram gick på tills att Deepack avslutade kvällen. Här nedan har du playlisten över de filmer jag har satt ihop (som vanligt; vill du ha högupplösta versioner av dem så skrik till – de ligger här på min disk och skräpar).

Röj on the dansgolv! Arvan som tagit bilden – sjukt snygg!

Nosram spelade ett riktigt bra set tyckte jag, och det var fart på alla på golvet. Tyvärr fanns det vissa efterblivna idiotjävlar också som verkade inte göra annat än att mucka gräl. Lyckligtvis blev det aldrig något mer än några futila provokationer. Sånt förstör ganska mycket, men vad ska man göra – bara att ignorera barnsligheterna och ha kul ändå.

Nosram kör hårt.

Ljud och ljus var som vanligt på Aqua-fester superbt bra. Flera lasrar och bra utnyttjande av strobb och rök, ljudet var högt men inte för högt. Jag blev riktigt imponerad – Aqua överträffar sig själv gång på gång!

Lasern var core!

När Nosram hade spelat klart var det tur för duon Deepack att kliva upp bakom spelarna. Och oh my gawd vilket set! Helt underbart bra och bra närvarokänsla av Deepack också. De levde verkligen när de spelade, till skillnad från vissa andra man har sett. Låtvalet kändes varierat med en avvägd blandning av gammalt och nytt. Gamla rocklåtar man har gjort hardstyle-remixes på går inte riktigt hem hos mig, men vafasen kul hade man ändå när de spelades.

Drunkcore, jag och Nova. Tack guys för en otrolig kväll!

Det bästa på hela kvällen dock var avslutet. När Deepack körde igång med att levererad hardcore så trodde jag att jag skulle spricka av glädje. Herre Gud i himlen så underbart bra det var! Se bara setlistan här, och notera avslutningen:

01. D-Block & S-te-fan – Ride with uz!
02. Unknown – Take On My Bootleg
03. ID
04. 2 Best Enemies – Les Drums (Technoboy Remix)
05. G-Town Madness & The Viper – Here It Comes (D-Block & S-Te-Fan Remix)
06. Showtek – Born 4 Thiz
07. Brainkicker – Show Must Go On
08. Headhunterz – Power Of The Mind
09. Bulldozer Project – Arise (The Beholder & Zany Remix)
10. Deepack & The Prophet – Stampuhh!!
11. Brennan Heart – Revival X (Showtek Remix)
12. Deepack – ID (sjuuukt najs! )
13. Wild Motherfuckers – Fuck It Up
14. Blademasterz – One Blade
15. Headhunterz – Forever Az One
16. Dune – Hardcore Vibes (Deepack Remix?)
17. The Beholder meets Zany – Euphoria
18. Unknown – Derbus
19. Whirl & Mayer feat Sajsa F – Heaven Above (Hardstyle Mafia Remix)
20. Zany & DV8 – Nothing Else Matters
21. Showtek & Deepack – Shitzofrenic
22. Masters of Ceremony – Bottoms Up
23. The Machocist – Killing Scum (Remix?)
24. Neophyte vs Evil Activites – One Of These Days

Jag körde stenhårt på slutet när hårdkärnan spelades, det var som att vara i extas. Till er som inte kom den här kvällen: satan vad ni missade något bra, kanske den bästa Aqua-festen hittils! Det var sjuuukt kul! Ord räcker inte till för att beskriva hur bra det var. Tack ska ni ha Aqua-crew och TACK till mina kära vänner och bekanta som var där och förgyllde kvällen. Utan er så vore inte festerna så pass roliga som de är. Jag saknade er som inte hade möjlighet att komma, det hade varit så kul om ni var där också – men men, nästa fest får ni inte missa .

Deeeeeeeeepack!

Tack Arvan för några otroligt fina bilder. Du är grym med ze kamera! Se hans galleri här.

Fler av mina bilder finns på ansiktsbok här:

• Galleri #1
• Galleri #2

Nästa stopp är Endymion den 16:e januari, om man inte ska gå på MB i Stockholm nu imorgon på deras nyårsfest… det återstår att se . Anyways, Deepack-kvällen är oförglömlig!

Joar & jag

Jag & Emma. Hon went galen on ze golv som en riktig partyflicka.

Inte lätt när man har festat & gått hårdstil en hel kväll, då måste man bäras hem . Notera Andreas’ hand och Hector’s blick ^^.

Tryck-på-ryggen-is-the-shit-dot-net.

Jag & Nova tyckte det var skitkul att fotografera oss själva när man stod i kö och väntade på att hämta ut sin jacka.

Joar, jag & Hector – core to the bone all of us!

Arvid gick core emellanåt när han inte fotograferade eller klagade över att han var sjukcore.

Phanaticz fixade en fin bild på mig där det ser ut som att jag har fått en fin svett-mustasch. Phanaticz som för övrigt mobbade mig för att jag är kort, den saten!

Core on ze floor.

Eeeey, how YOU doin’ ! (Sluta peka på mig Carlos! Jag pekar tillbaka! )

Damn right I’m a maniac
You’d better watch your back
‘Cause I’m fucking up your program!

Tvättäkta britter försöker uttala Arjeplog. Tack Junior, det är humor!

Häromdagen (i torsdags) var jag ruskigt kulturell och gick på teater med mor och far. Innan teatern var vi på Carl Johan och käkade massa mat som var core. Otroligt att man kan betala så mycket pengar och få så lite substans (men gott var det). Anyways, teatern var Röda Nejlikan och den var väl cool. Har väl underskattat teater lite som underhållningsform; det har sin charm. Musiknumren var grymma med riktigt bra skådespelare (och sångare!). Men fan för att sitta still så länge. Dessutom hade jag nån tant av version Goliath med skalle som Conehead goesvattenmelon XXL-size framför mig. Typiskt o-core. Så jag missade ju typ hälften av allt som hände på scen. Nåväl.

Kul att man stötte på Marcus the KoreanCore också – länge sen man såg honom. Han jobbar med ljusjoxandet på teatern. Han var lagom trött på den efter att de har kört ett visst antal tillställningar… jag förstår honom.

Efter teatern var det bara att köra core-snabbt hem och byta om för att sedan ta sitt vackra tryne ned till Otten och rejfa loss till Deepack. Mer om det i nästa inlägg, men här nedan är lite bildcores från middagen innan teatern.

Bestickcore. Såna man äter med, du vet.

Ljus is the shit.

Om man är the designated driver får man nöja sig med alkoholfritt. Det är fan inte core, men vad gör man inte för päroncores?

Pappa har gått och skaffat mustasch. Det ser fan inte bra ut men han tycker det är core. Så han får väl hållas ett tag till tills jag rakar av honom den när han sover. Det är core.

Mamma leker skotte i sin kavaj.

Att blunda på kort är kul.

Försök nummer 2 gick lite bättre.

Finklädd å grejer, inte varje dag!

Min matcore – kyckling + grönsaker och tzatziki. Vitlöksgrejer är bra att grunda med om man ska ut senare på kvällen. Det lockar girlzzzz har jag hört.

Mamma åt fisk. Det är inte core, men tydligen var det gott.

Förstå att jag hade fått typ 5 kebabrullar för lika mycket pengar som pappas minimala pepparstek kostade.

Efterrätt, nån äppelkaka med fruktgrejer + glass. Bra skit!

Efterrätt #2.

Efterrätt #3. Bland de minsta efterrätter jag någonsin sett!

Coffeebreak

Som ni vet så är det dags för Endymion en sisådär 2 veckor+ in på det nya året (mer bestämt 16 januari). Rikard har hyrt/ska hyra en minibuss som vi ska transportera oss i. Junior har således sammanställt en stolsplacering för oss som är lite mer core än alla andra och behöver ta oss upp till kongliga hufvdstaden:

ZE EPIC LISTCORE OVER PEPPSCORE SOM SKA MED PÅ ULTRACORERAJFET I STHLMCORE!.

RIKARD AKA RAGGARN ( DRIVER,ENSURANCE AND RENTER OF ZE RAJFBUZZ ).
ARVAN AKA JUNIORCORE ( CORE 2 ZE BONE )
OLDCORE AKA TOMFURY ( CORE 2 ZE BONE )
MANWHORECORE ( CORE 2 ZE BONE )
TOTTE AKA ROOKIECORE ( ROOKIECORE 2 ZE BONE )
Zandro aka Ultracore or tattocore? ( mest core iaf )
( plats för random )
( plats för random )
( plats för random )

Listan fylls i eftersom, Inget pråmis om space till bumcore aiit!.

//juniorcore / fotografkamera / your dady!

Om du är intresserad av att åka med så hör av dig, så får vi utröna din värdighet och om du kvalificerar dig till passenger of da RajfBuzz ™.

Jag har köpt en ny mus. Nej, jag köpte den inte på Saltängen, och den har inte gett mig några könssjukdomar. Det blev en Logitech VX Revolution, efter att ha blivit tipsad av Designcore och Juniorcore. Tack ska ni ha för tipset, hittils har den fungerat perfekt!

Ja jag vet, det är nördigt att göra ett inlägg om det här, men vad väntar ni er egentligen? Här är the mus i alla fall:

Jag trodde ju att denna uppföljare skulle bli bättre än tvåan, som var typ som ettan fast oerhört mycket sämre. Så okej, den var lite bättre än tvåan, men det är marginellt. Tanten i filmen spränger fingret på en doktor och sedan pressar hon sönder hans ögon och resten av hans huvud med tankekraft. Samt att vi får lite fler huvudexplosioner som i ettan. Plus att en snubbe får sin tunga spetsad med en spruta. Det var väl grejer som var core, de där. Men filmen var ändå kass. Jag orkar inte ens redogöra för vad den handlar om eftersom den var så dålig. Tankeläsare och såna lirare som dödar varandra med sin hjärnkapacitet. Fuck it. Skippa den här.

Vilken jävla skitfilm! Helvete satans skräp. För en gångs skull så tar man sig mod att se en svensk film igen efter de traumatiska upplevelser man hade efter Repmånad. Upplevelsen var traumatisk eftersom filmen var så oerhört, megalomatiskt DÅLIG. Torr humor, tråkiga skådisar, dåligt filmat, kassa dialoger och allt var bara skräp. SKRÄP!

Kan nog säga detsamma om den här filmen. Vilket jefla skräp. Jag bajsar högaktningsfullt på den här rullen. Enligt min mening finns det bara en svensk regissör som håller klass; nämligen (som inte ens är svensk – mer rätt kanske att säga “snubbe som producerar filmer där man pratar svenska”) libanesen (hey broder!) Josef Fares. Okej, en till film kan räknas dit till bra svenska filmer; Evil Ed.

Handling, snodd från Wikipedia eftersom jag inte tycker en film som denna är värd att ta min dyrbara tid för att skriva en synopsis: Några värnpliktiga kommer på att de mot betalning kan byta en motor från en av försvarets nya bilar mot en släktings gamla, slitna motor som finns i en gammal Volvo. Motorbytet upptäcks av ett befäl som kräver del i betalningen för att vara tyst. Denna första delvis misslyckade affär blir upptakten till en allt stridare ström av stulna varor och svarta tjänster från regementet till den lilla orten. Allt eftersom tjänsterna och varorna ökar behövs en organisation för förmedlingen av varor och då det på regementet finns åtta stycken kompanier bildar gruppen det Nionde kompaniet.

Ett minnesvärt citat från filmen:

Om det hade varit så väl för mig när jag såg filmen så hade jag varit glad. Det hade varit mindre smärtsamt. Jag tror jag behöver tvätta mina ögon med thinner.

Den här filmen är riktigt slöseri med tid. Fuck it!

Okej, det var länge sedan festen var men jag har inte haft tid att skriva det här. Så jag gör det nu. Kvällen var toppen, fylld med hård musik så som man ville ha det. Dock hade jag ju såklart gärna velat ha lite mer, men man får vara glad för den knappa timme som man fick i alla fall.

Jag och Erika gled bort mot Linköping framåt kvällningen för att möta upp Claudio Designcore och knalla iväg till Fredrik på förfest (tack för att vi fick komma!). Väl där mötte vi upp resten av Claudio’s crew. Alla där skulle inte med ut, men utöver de redan nämnda så följde Jonas med också.

Den här snubben var klad-core. Jag med, trots att jag höll på att tappa brallorna där i bakgrunden.

Vi droppade in till Blue Heaven någon gång när Durand höll på att spela. Bra gung i musiken tyckte jag, även om det kanske var lite för mjukt för min smak. Nåja, vi hade det jäkligt kul ändå och träffade massa bekanta ansikten som var där.

Det var core på golvet. Till vänster ser ni delar av da crew, till exempel mig, drunkcore och lite av juniorcore.

Jag: – Psssst, junior! Det är dags att gå core snart!
Junior: – Höhöhöhö, yes! Glöm inte pacemakern, gamling!

Runt 02 någon gång var det Albins tur att glida upp bakom spelarna och börja leverera lite av de hårdare stilarna. Det blev ganska mycket hårdstil och inte så mycket hårdkärna. Hade hoppats på – men det var otroligt kul ändå!

Jag, Emmacore och juniorcore. Emma var glad för att hon var så nära baren. Junior var borta för att han hade varit för mycket vid baren. Jag var glad för att jag fick vara med på kort.

Blev lite efterfest / chillout i lägenheten jag hade i Linkan hos min moster – ganska städat faktiskt. En rolig kväll, tack ska ni ha allihopa! Nedan ser ni ett ihopsatt klipp från Albin’s spelning från den kvällen:

Här är lite fler bilder:

Jag till höger, drunkcore i gult och drygcore (a.k.a. Erika) i det nedre vänstra hörnet.

Diskotek, det var core!
Fakk me? Fakk juuu! (the crew ist in das bakgrund uppe till höger)

Core x3! (lägg kiken här på juniors publikation av min beskrivning av bilden)

Erikacore: – Hmmm wtf håller jönsarna på med? Ffs bete er som folk.

Ze combobild: Drygcore ser dryg ut och vi AMD Triple Core 9 GHz möshar loss stenhårt.

Designcore var galen. Han har förresten fått det nya namnet eyecore med tanke på hans galna ögo. Propositionen om “crazyeyecore” röstades ned för att det var för långt. Kul hade han i alla fall!

Junior visar hur det ska göras. Jag visar att alla ska se på hur junior gör det.

How YOU doin’…? Vet du hur många brudar jag fick efter den där posen? De bara flockades över mig.

…Tyvärr fick jag inte de här girlsen. Oh nooooeessss…. :’-(.

Albin kör på och vi moshar på längst fram; hardcore soldiers från Sväriiije.

Ännu mera mosh. Det var ju inte så tight dock och inga fistfights, men ändå!

Drunkcooooore! Och Erika, som kikar ner i väskan och letar efter core. Tyvärr hittade hon inget. Den var runtomkring, inte i väskan.

…men inte slutade hon leta för det. Jag passade på att fotografera fotografen istället. Det var kulcore.

Drunkcore visar ryggen, täcker junior å drygcore ser arg ut .

The moshers of the pit. Se Juniors beskrivning här.

Jag matar Drunkcore med det han behöver för kvällen. Alkohol ™.

Ze crew ist mashing ån the dääänsflår!

Cooore!

Fler bilder från kvällen hittar ni i mina album här och här.

Så vad har Clint Eastwood gjort den här gången då? Jo, han har satt Ken Watanabe spelar rollen som General Tadamichi Kuribayashi. Ken var grym i The Last Samurai och här är han också förbannat grym.

Vi får följa ett gäng i den japanska armén som förbereder inför en amerikansk invasion av ön Iwo Jima. Den står som en pelare mellan den amerikanska armén och hemlandet Japan. Man vill nu absolut inte låta ön falla i amerikanska händer, den skulle då fungera som springpunkt för amerikanska armén när de skulle invadera resten av Japan. (Men som ni alla vet som kan lite historia gick det ändå åt helvete för dem). Nåväl. Den här generalen, Tadamichi Kuribayashi, får ta kommandot över armén som befinner sig på ön. Hans approach är lite nytänkande och tas inte så väl emot av de gamla konservativa krakarna som är där. Vi får också följa ödet hos en soldat, Saigo, som helst av allt inte vill vara där och slåss utan hellre vara hemma hos sin fru och toffla och ta hand om sitt (kommande) barn. När jänkarna väl kommer sedan, så får vi se dessa karaktärer göra saker över förväntan, och vi får en jäkla massa pang-pang.

General Core.

Pluspoäng: Japaner – som faktiskt pratar japanska och ingen fejkad japs-accent amerikanska. Tack Clintan för du i alla fall hade förstånd nog att inte köra med ett sådant dåligt trick. Det är uppskattat. Och japaner by definition är core. Så därför gillar jag filmen.

Brevskrivarcore.

Som sagt så är första delen av filmen bara förberedelser. Alltså händer det inte speciellt mycket då. En knapp trevkart in i filmen börjar det faktiskt bombas och skjutas riktigt jäkla ordentligt. Då blir det core! Det är lite mer intressant att följa någon annan sida än jänkarna i en andra-världskriget-film för en gångs skull. Nu ska jag bara se Flags of our Fathers – samma skit fast från andra sidans perspektiv. Eller hur var det nu igen?

Se ljuset i slutet av tunneln core.

Anyways, filmen var grym. Clintan gjorde ett bra jobb med den här. Den kanske till och med toppar Saving Private Ryan som min bästa krigsfilm. Eller…? Se den! Annars sätter översten här nedanför en kula i huvudet på dig. Core!

Galen överstecore.

Rörig men rörig på ett bra sätt.

Slevin är en lite otursförföljd kille som anländer i New York till sin vän Nick Fishers lägenhet. Slevin är bara där för att ha kul. Tyvärr så misstas han för att vara sin kompis Nick. Nick visar sig i sin tur vara skyldig pengar till två bossar i den undre världen. Han tvingas av Bossen att döda en homosexuelle sonen till Rabbin (Ben Kingsley), som hämnd för ett mord på Bossens son. Vi har även Nicks granne Lindsay (Lucy Liu) som arbetar på bårhuset. Hon försöker hjälpa Slevin och såklart så blir de kära i varandra.

Under tiden så hjälper den kallblodiga mördaren Mr. Goodkat (Bruce Willis) båda bosarna, medan Slevin samtidigt pressas av Brikowski (en snut) som jagar Bossen och Rabbin. Låter kanske rörigt, och det är det. Lite.

Det är en actionrulle fylld med humor. Humor i stil med Indiana Jones och en liten släng av Rush Hour. Kanske inte så mycket och så tydlig humor som Rush Hour, men ändå finns den där.

Om han fick ligga med henne? Såklart!

By the way är det här andra filmen på kort tid där jag ser Morgan Freeman spela en bad guy (den första var Shooter). Josh Hartnett spelar Slevin. Han gör en jäkligt bra insats. All action till trots så är det bästa med filmen dialogerna. De är smarta, genomtänkta, och levereras perfekt av skådespelarna. Lite snatch-stuk på det hela fast utan de häftiga dialekterna. Jason Statham som skådis i den här rullen hade varit perfekt.

Pang pang!

Jag är sjuk idag och därför är det här väldigt osammanhängande. Jag ber om ursäkt. Hur som helst. Filmens tema genom hela rullen är hämnd, och hämnd är alltid häftigt på film. Och i böcker. Och på alla andra sätt. Därför får filmen många tummar upp av mig. Satans bra rulle!

The cast of the filmrulle, typ.

Blod, våld, action, biljakter, barnsoldater, avhuggna armar – den hade allt sånt. Men inga zombies. Hade det bara funnits zombies också så hade det varit en tiopoängare. Hursomhelst så är det en riktigt bra film faktiskt. Inte så smörig som jag trodde den skulle vara – det var faktiskt mer våld än vad jag trodde.

Story:

Det börjar med att vi får följa den afrikanske fiskaren Solomon Vandy gåendes med sin son till skolan – han hoppas att sonen ska växa upp och bli en doktor i framtiden. Rebeller kommer dock till hans by och börjar skjuta ihjäl allihopa – kvinnor, barn, män, grodor, allt. De tar hans son och tränar upp honom till barnsoldat, och Solomon kidnappar de och tvingar honom arbeta med att gräva fram diamanter. Och det var ju bra, eftersom Solomon hittar en skitstor rosa diamant. Han lyckas gömma den i samband med att regeringen kommer och attackerar rebellerna. Solomon hamnar upp i fängelse på något sätt, tillsammans med rebelledaren och även diamantsmugglaren/legosoldaten Danny Archer (Leonard DiCaprio). Danny lyckas bli frisläppt ur fängelset och i sin tur så befriar Danny Salomon. Han ger Salomon förslaget att i utbyte mot att Salomon visar var han har gömt den stora diamanten, så ska Danny hjälpa honom få tillbaka sin familj. Självklart har vi en brud med i bilden också. En amerikansk journalist, Maddy Bowen, blir inblandad i det hela och hjälper till så gott hon kan. Och på den vägen är det. Salomon och Danny hjälps åt med två olika mål; att hitta sin son samt att hitta diamanten. Finns säkert nåt djupare perspektiv också, men orka bry sig om sånt – jag ville se all cool action.

När han vaknade på morgonen så undrade han varför han hade ett gäng hip-hop gangstas bakom sig som dessutom satte en machete mot hans hals. Han kom aldrig på varför.

Nu har jag nog gjort den längsta beskrivningen av en film någonsin i min recensionshistoria. Så därför orkar jag inte skriva så mycket mer om filmen. Den var bra, det var mycket action och blod och våld, många blodtörstiga soldater som dödade ursinningslöst. Skådespelarinsatser var bra, och det blev aldrig sådär för smörigt som det annars kan ha en tendens att bli. Speciellt när DiCaprio är med i bilden. Tack gode Gud för att det inte blev så.

Get dauuuuuuwwwwnnnn!

Se filmen, jag tror du kommer bli positivt överraskad. Kan ha varit för att jag väntade mig så mycket melodramatisk dravel med massa känslor och grejer – och istället blev serverad en fullmatad halv-Rambo film som gjorde att jag gillade filmen så mycket. Dessutom, det är ju Zwick som regisserat filmen – samma lirare som gjorde Den Sista Samuraien, som är bland de bästa filmerna någonsin. Ge den en chans.

Damn, det är snart jul! Ikväll ska man mosa ner en massa mat, och imorn också. Jag kommer att väga närmare 500 kg när den här helgen är över. Mys!

King Kong. 2 år gammal film, som är en remake på en ännu äldre film. 2 år skulle det ta innan jag såg den, medan i princip alla mina vänner redan hade sett den när den kom på bio. Lyckligtvis hittade jag en stackare som inte redan hade sett den, så vi kikade på den ihop. Vi kom över en HD-version i 720p, vilket nog gjorde ganska mycket för den totala upplevelsen av filmen.

Ni vet storyn. Ett gäng dudes och dudettes sticker iväg till en ö för att göra en film, där de möter på den gigantiska apan som fraktas med tillbaka till New York (det var väl New York? Aja, stad i USA i alla fall om det nu inte var nya jårken). Apa klättrar upp på skyskrapa, slåss med ett par flygplan, blir skjuten och faller ner ett par hundra meter och dör. Buhu, sorgligt, alla gråter och tycker det är tragiskt.

Jag har inte sett originalet, eller om jag har det så var det väldigt länge sedan. Så jag tänker inte göra några jämförelser mellan de olika versionerna i den här recensionen. De kan du hitta överallt annars på nätet, där folk som vill skryta om sina filmkunskaper och hur hardcore de är för att de har sett alla skräpfilmer som någonsin har utgetts i svartvitt. What’s the deal med att tycka såna filmer är bra? Här är en sanning; gamla filmer suger till 99% av fallen kamelavföring! Nosferatu är väl den enda som gav någon sorts behållning. Har aldrig förstått grejen med varförman ges kudoz om man gillar skitfilmer. Som sjunge inseglet, till exempel. Var i helvete är den där skräphögen till film bra någonstans? Ingenstans, I tell ya. Men ändå så ska alla “kulturvetare” hylla den till skyarna. Antingen är de blinda, eller så trippade de på LSD när de såg filmen. Någonting är allvarligt fel i alla fall. En bra grej med de gamla filmerna är att de är korta. Vilket återför oss till ämnet för inlägget; King Kong. Den är så sjukt jäfla lång!

On the upptäcktsfärd in the djungel.

- Okej okej, jag lovar att jag inte ska bitcha mer!

Om jag hade varit Junior så hade jag sagt att den var miljarder ljusår lång, men då hade raketforskaren (jag) påpekat att det är en längdenhet och inte en tidsenhet. 3 timmar lång är filmjefeln! Varför måste Peter Jackson envisas med att göra så satans långa filmer? Det var knappt att jag hade tålamod att titta igenom den. Tack gode Gud dock för att den faktiskt var bra.

Filmen är, vad du än hör andra säga, riktigt häftig. Lite smårolig, sådär lagom matiné-aktig ni vet. Jack Black som spelar huvudrollen är grann som skådis, som alltid. Även de andra tycker jag gör en bra insats. Första gången man får se King Kong så blir man lite imponerad. Han är stor. Väldigt stor. Men sedan får man se dinosaurier, och det är ännu häftigare. Speciellt när Tyrannosaurus Rex (eller nån ödle-rackare som är lik den saten) kommer fram. T-Rex is the shit. Och King Kong vs. T-Rex is the shit of the shit. King Kong som vrider upp och bryter av underkäken på en T-Rex is the shit of the shit of the shit. Ja, ni förstår. Det är grymma fighter när två kolosser går lös på varandra. Jurassic Park? Fuck off!

Round 1. Fight!

T-Rex: Graaawwwrrr monkey-man, I’m gonna rock you in ya face stab your brain with yer nosebone!
King Kong: Rofl stfu u d4mn dino-mofo, gonna rip ya to pieces!

Domarrösten: King Kong wins. Fatality!
King Kong: I’m 1337.
T-Rex: Fcuk!
(Gaawwd, nu blev jag sugen på att spela Mortal Kombat).

Effekterna är påkostade och otroligt snygga. Även om effekterna inte alltid ser ut att vara så verkliga, så är det stiliserat så det ser ruskigt vackert ut istället. Jag vet inte vad som är att föredra, men när det gäller den här filmen så tror jag att det senare alternativet är att föredra. Se på bilderna som ligger lite spridda i den här posten och avgör själv.

Ödlan: Wazzzzaaaa! Skaru med på fest?

Det enda negativa egentligen (förutom att filmen är så satans lång), om det nu ska klassas som negativt, är att det är svårt att ta Jack Black på allvar bara när han ska hålla sina emotionella tal. Karaktären är delvis skriven så att han ska vara lite av en pajas. Och Jack Black är ju en pajas. Så det passar ju jättebra. Men det gör det svårt för mig som tittare att veta om karaktären någonsin är allvarlig med det han säger. Ska man skratta eller är han seriös? Jag blir förvirrad.

En scen i filmen har satt sina spår i mig. Och det är när alla dessa förvuxna, förbannade, äckliga, ruskiga insektshelveten (ursäkta franskan) kommer fram och tar kål på halva teamet som befinner sig på ön. Vi har någon form av maskar/iglar som käkar upp en kille från huvudet och nedåt. Sedan har vi getingar eller nåt sånt som är stora som en halv man. Tusenfotingar som är gigantiska och äckliga (se bilder nedan), med mera.

Hmm… jag undrar om det går att äta den här?

Oh noes, den försöker ta på mina bröst. Perv!

Alla dessa förvuxna insekter är jävligt äckliga. Jag tycker redan att insekter av vanlig storlek är tillräckligt äckliga. Det är ett innerligt hat hos mig mot insekter. Så det blir inte speciellt mycket bättre när dessa förvuxna grejer kommer in i bilden och äcklar ut mig. Scenen är inte kort heller! Den fortsätter plåga mig minut efter minut efter minut. Här är jag inte tacksam över att effekterna är så pass bra. Seriöst. Alla småkryp (haha! små?) creepade mig ut totalt.

I told ya to shut yer mouth, biatch! Be quiet or I’ll drop ya to the ground!

Men i alla fall. King Kong är core i varje hårstrå i hans päls, både när han är i sin hood i djungeln och när han är i storstaden. Kärlekstjafset som uppstår mellan bruden och King Core är väl obligatorisk I guess. För så var det tydligen i originalet, och det ska väl funka som nån emotionell grejja. Och ja, man blir rörd på slutet när han dör. Även jag. Men jag hade nog hellre velat se honom kicka ass och kanske sedan i slutändan ta över hela världen eller något i den stilen. Får hoppas de gör en “alternative retelling” av filmen. Och då vill jag se Kong gå core på allihopa och visa vem det är som är kung.

Jävligt taskigt sätt för en apa att dö. Bli pepprad av flygplan och sedan bli mos på asfalten. Synd att man inte fick se the time of impact i närbild. Det hade varit core.

Oavsett vad så är det en ruskigt bra film som alla bör se. Den var mycket bättre än vad jag trodde.

Den här filmen är sjuk, riktigt jävla sjuk. Därför är det svårt för mig att beskriva vad den handlar om. Så jag går den enkla vägen och stjäl sammanfattningen av handlingen från IMDB (går att läsa lite längre ned).

Så vad händer då? Den första typ femtedelen av filmen eller nåt får vi se en kille ha sex med en prostituerad japansk tjej, som ni såg ovan. Det ser ganska så roligt ut. Jag börjar undra om jag inte stött på en amatörporr-rulle istället för en vanlig film. Så jag kollade upp den på IMDB, och då hittade jag också varför jag ville se den; den var regisserad av Takashi Miike. Ni vet, han som gjort Ichi the Killer bland annat. Och japanskt skit är alltid bra skit!

Efter sexscenen mellan den äldre mannen och den prostituerade japanska tjejen så var det dags att ta reda på vad fan filmen handlade om egentligen. Såhär står det på IMDB:

“A father, who is a failed former television reporter tries to mount a documentary about violence and sex among youths. He proceeds to have sex with his daughter who is now a prostitute and films his son being humiliated and hit by classmates. “Q”, a perfect stranger somehow gets involved and enter the bizzare family who’s son beats his mom, who in turn is also a prostitute and a heroin addict..”

Soooo…..det är alltså en far som ligger med en dotter? Sick, men det är ju japanskt också så man är inte förvånad.

Såga skallar is the shit! Här är det den dokumentärfilmande pappan som tar kål på de som mobbar hans son (som i sin tur är minst sagt psykiskt störd).

Varje ny scen inleds också tydligen med en fråga. Som den första scenen beskriven ovan inleds med texten “Har du någonsin haft sex med din far“, medan den andra scenen inleds med texten “Har du någonsin blivit slagen i huvudet?” Varefter vi får se en kille slå en annan snubbe i huvudet med en fet sten. Utan någon som helst anledning.

“Have you ever hit your mom?” – En snorunge som misshandlar sin morsa med en hel uppsättning av mattpiskor mer än vad en svart kille skulle blivit behandlad på NSF’s årsmöte.

Det hela urartar i en BDSM-fest där modern blir besatt av att klämma mjölk ur sina bröst, pappan stryper en tjej till döds och dokumenterar hur han skär upp henne (efter att han har utövat nekrofili såklart), och allt är bara så fucked up som det kan bli. Japanskt, med andra ord.

Om den var bra? Allt naket, blod och våld till trots så var filmen bara konstig. Jag fastnade inte för den. Man smålog lite under vissa bisarra scener, men det var lite för mycket konstigheter för att platsa på min topplista över bästa filmer jag sett. Dock så hamnar den lätt bland de översta posterna på de konstigaste rullarna. Någonsin.

Även mamman prostituerar sig själv. Här tillsammans med en snubbe som tänder på att hon haltar. Och vill att hon ska spöa honom med ett bälte på hans rygg. Riiiight….

Tre ord, ofta representerade som en förkortning, kan beskriva den här filmen. Samma tre ord beskriver ganska väl precis vad jag tänkte när filmen var slut:

Se den om du är sugen på något riktigt bisarrt. Men då antar jag att du redan är tillräckligt vrickad i skallen. Herr Miike, du har gjort ett par grymma rullar – absolut. Men den här var bara lite för mycket. Tyvärr.

(Ja, man kan väl ha flera dagens citat? Vem sa att det syftade på singular?)

Jag stod för det den här gången, men det var Junior som lämnade öppet mål:

Efter att junior hade bakfylleskitit och fyllt hela sitt plejs med giftgas i ett försök att återskapa Auswitch the Swedish version så följer detta:

Arvan: Juldrägg med asg säger:
jäävlar igår asså
Arvan: Juldrägg med asg säger:
hahaha maxkul!
Arvan: Juldrägg med asg säger:
va på picolomondo i haga du vet alkisbaren som barra socialfall och sånt pack går till

“… socialfall och sånt pack”. Klockrent, junior!

Oh, and by the way – förra inlägget var mitt 600:e inlägg.

Här är inlägget jag snackade om för länge sedan att jag skulle publicera – det jag införskaffade i Amsterdam. Behold, the gear of the core!

Item #1: Hårdkärna in the tröja.

Item #2: Qlimax memorabilia. Blixt är inte core på RejfCam ™, men orka hålla på att mecka med bilder.

Såg Heroes (säsong 2 episod 6) häromdagen, när man i slutet får se följande scen:

Det visade sig dock inte vara så exakt likt Q-dance loggan, men ändå! Det var nästan som så att hårdstil fick vara med i en toppsäljande TV-serie. Damn!

Nu såg jag att bilderna vi tog på Nova100’s ambassadörsträff äntligen har dykt upp på deras hemsida.

Är du student och tror att du skulle platsa i Nova100? Ta kontakt med mig så ska vi försöka styra upp det! Lägg kiken på http://www.nova100.se om du är nyfiken!

Jag börjar bli jävligt trött på det här. Förbannat jävla trött. Det är för det mesta bad news hela tiden. Och vissa människor gör det inte direkt lättare eller roligare.

På senaste tiden har jag blivit riktigt fucking furious, flera gånger. Det brukar aldrig hända. Och jag brukar inte svära såhär mycket. Men jag kan inte hjälpa det. Ilska. Frustration. Hat.

Det enda som jag känner riktig glädje över är musiken. Core är kärlek. Det finns ingen annan. Jo, jag har några få utvalda – riktiga vänner & familj – där ute som faktiskt bryr sig. Till skillnad från de som låtsas bry sig så är det väldigt uppskattat. Falska människor går mig på nerverna, och nu har jag fått nog.

Jag var oförstörbar. Stenhård. Jag känner mig inte så längre. Sluta såra mig – det börjar göra ont på riktigt.

(På tal om core: Snart, när jag får tid, kommer jag lägga upp lite bilder och filmer från fredagskvällen).

Jag vet att jag inte har skrivit på länge, även fast det hänt ganska mycket den senaste tiden. Exjobbet har fortskridit och tagit ett par steg framåt. Se http://tomfury.spaces.live.com för senaste uppdateringarna.

Jag har designat min kusins hemsida, som finns att hitta på www.manias-beauty.se (inte helt klar än, ska ändra lite saker. Bland annat det alldeles för stora teckensnittet, och så ska ju lite innehålla upp på sidan). Hon öppnade idag, och jag hoppar affärerna kommer gå riktigt bra för henne. Det förtjänar hon!

Idag firades både jag (min 23-årsdag en månad i efterskott) samt pappas 50-årsdag (en vecka i efterskott ungefär). Bilder kommer upp imorgon, för nu ska jag sova – är helt slut.

Över och ut!