Oct 20

Honeymoon (2014)

Category: Movie Reviews |

Leigh Janiak gör sin regissörsdebut med Honeymoon, och vilken debut det är sen. Det nygifta paret ska fira sin smekmånad ute i en stuga i skogen som tillhör tjejens föräldrar. En natt vaknar maken upp och upptäcker att frun har vandrat in i skogen, helt naken. Fler mystiska saker händer, och han börjar känna mer och mer att han inte känner igen sin nyblivna fru.

Man lyckas på ett oerhört effektivt sätt bygga upp en obehaglig stämning, en stämning som man säkerligen kan identifiera sig med om man har varit i ett förhållande som håller på att gå åt helvete. Bara det att det är mer som står på spel här än ett breakup. Det eskalerar mot slutet (såklart) och blir något avskyvärt gore-igt med scener som etsar sig fast på näthinnan. Men det är inte däri filmens styrka ligger. Styrkan ligger i dynamiken mellan protagonisterna, och den frustration som så bra gestaltas – frustrationen av att inte nå fram till sin partner, att upptäcka de hemligheter (bit för bit) som den man älskar har gömt (och glömt?) undan.

Till och med slutscenerna lyckas man med väldigt bra, och även om det inte är världens bästa skådespelare som är med och deltar här, så kapar man hem spelet ändå med det skickligt skrivna manuset som fångar mig från början och håller kvar mig till slutet.

Rekommenderas starkt.

Something to say? Press here |

Oct 15

Home Movie (2008)

Category: Movie Reviews |

Home Movie är Christopher Denham’s debutfilm som regissör. Och Denham gör det bra. Det är helt filmad i mockumentary-stil, där vi får följa “hemmafilmerna” hos en familj som bor ute på landet nånstans i nordöstra USA; mannen, frugan och två barn. Två barn som inte säger ett knyst men som successivt beter sig mer och mer underligt och våldsamt. Till slut så är även föräldrarnas liv i fara.

Jag tycker man lyckas fånga den här konstiga känslan som skulle infinna sig om man blev rädd för sitt/sina egna barn. Stämningen byggs på successivt, och den pajasaktiga pappan som till slut tappar allt hopp och mod är väldigt bra gestaltat. Mockumentaries har vi ju sett miljoner av, och även om den här har några år på nacken så tycker jag den levererar fortfarande, såhär ca ett decennie senare. I och med att man har varit exponerad för såna här filmer ganska länge så bjuds man kanske inte på några större överraskningar, men spänningen gör att man hålls kvar och håller intresset uppe. Att det ska gå åt helvete är givet från början.

Lägg en kik på Home Movie. Det är den värd. Och du – håll koll på dina barn.

Something to say? Press here |

Oct 15

Haze (2005)

Category: Movie Reviews |

Haze är en kort (49 minuter) japansk skräckfilm av Shin’ya Tsukamoto som inte alls föll mig i smaken. Plot:

“A man wakes up to find himself locked in a cramped concrete maze of corridors, in which he can barely move. He doesn’t remember why he is there or how he got there. He has a terrible stomach injury and is slowly bleeding to death.”
Tyvärr är det för mörkt (bokstavligt talat), för mycket inzoomat på händer, ansikten, ögon etc för att man ska hänga med utan att börja må illa. Jag brukar inte vara känslig för sådant – jag kan oftast till och med uppskatta det. Men här blev det mest irriterande och rörigt, det förstörd upplevelsen. Inte för att det är menat att man ska njuta av en karaktärs plågor, men just cinematografin var för trist.
Det blir lite typiskt japanskt överdramatiskt och blodigt (med effekter under all kritik) framåt slutet, då vi åtminstone får någon form av slut. Det lämnar lite för tolkning, och analys av filmen kan säkert göras på många ledder. Men tyvärr är det här inget som fastnar hos mig. Japan har klämt ur sig mycket bättre verk än det här.

 

Something to say? Press here |

Oct 15

Haunter (2013)

Category: Movie Reviews |

Vinzenco Natali vet hur man gör film. Förutom The Cube, Cypher och lite annat smått och gott som lätt klassas in bland filmer man aldrig kommer att glömma, så har vi nu även Haunter. Det är utan tvekan såhär som en bra spökhistoria ska berättas. Bit efter bit uppdagas sanningen, och vi får följa det mesta från perspektivet från vår tonårsprotagonist som på något märkligt sätt upplever samma dag, igen och igen. Likt Groundhog Day.

Spänningen blir uppbyggd helt fantastiskt, och att man väljer att inte ha så många jump scares utan förlita sig mer på att skapa en mystisk och spänd atmosfär är något jag älskar. En ytterligare 10-poängare är castingen av Stephen McHattie som antagonist. Det är klockrent. Av någon anledning känns det som att inspiration till just den grejen hämtades från Burnt Offerings. Och de lyckas, till 200%, att komma upp i samma klass – om inte mer.

Haunter gör allting rätt, och kommer sent att glömmas. Missa den inte. Spökhistorier blir inte så mycket bättre berättade än så här. Hatten av för Natali.

Something to say? Press here |

Oct 7

Gin gwai (2002)

Category: Movie Reviews |

År 2010 så såg jag The Eye, som var en amerikansk remake av den kinesiska (well, faktiskt Hong Kong) skräckfilmen Gin gwai. Jag trodde att originalet skulle vara mycket bättre, i alla fall med att förmedla en atmosfär som skulle sätta spår i mig.

Så fel jag hade. För en gångs skull så är en amerikansk remake (av en skräckis) bättre än ett asiatiskt original.

Tagline för filmen lovar “It will scare the wits out of you. A classic!” Men nej. Det gör den inte. Filmen är tafflig och kanske lyckas skapa några få stunder av rysningar i början när vår protagonist för första gången stöter på vår lieman. Jag vet inte om det är soundtracket som stör mig mest eller om det är spökscenerna mot slutet som är lite för mycket skriv-tittaren-på-näsan.

Hur som helst så levererar den inte fullt ut, och jag blir inte annat än besviken. Kanske sätter jag kraven för högt också. Japaner har en förmåga att leverera skräck av högsta klass. Men så är då inte fallet för deras asiatiska grannar längre västerut. Det kan vara kulturellt också, men jag skriver ju det här med mina ögon och med mina åsikter som utgångspunkt.

Tyvärr, se hellre versionen med Jessica Alba.

Something to say? Press here |

Oct 7

Ghostwatch (1992)

Category: Movie Reviews |

Michael Parkinson har aldrig gjort en bättre insats än den i Ghostwatch, som var decennie före Paranormal Activity med att visa “riktiga” spöken fångade på övervakningskameror. Man har gjort som en “riktig” show där man skulle följa en reporter som är inne i ett hus där en familj påstår sig vara drabbade av en poltergeist.

Samtidigt som man växlar mellan studion där folk får ringa in och berätta om sina paranormala upplevelser så har vi även en “professor” som analyserar vad hon ser hos den här familjen där reportern är på besök. Givetvis går saker åt helvete och folk börjar få panik och dö. Typ.

Tydligen var det här the shit när det kom och skapade en tittarstorm. Folk trodde att det var på riktigt och ringde faktiskt in. Det är också väldigt bra gjort. Den konservativa, återhållsamma brittiska stilen gör sig perfekt i en miljö där man annars har skrävlande, skrikande amerikansk attityd.

I like it. Hatten av för ett väl genomfört “specialprogram” som visar sig vara en av de bättre mockumentaries jag har sett. Kanske inte så läskig, men nog så välgjord. Mycket tack vare att Parkinson spelar sig själv och är ett fundament av trovärdighet mitt i all ploj.

Something to say? Press here |

Sep 23

It (2017)

Category: Movie Reviews |

Okej. Alla haters kan redan nu sluta läsa. För jag kommer inte övertyga er ändå.

Jag var väldigt skeptisk till en ny filmatisering av Det. Novellen är underbar. Den första bok av King som jag läste och som säkert är ett av de stora skälen till att jag är så förtjust i genren fortfarande idag. Jag var alldeles för ung när jag läste den, och hade stora problem att sova om nätterna. Jag ville läsa, men vågade inte läsa. Jag läste ändå och ångrade mig efteråt när jag låg där i sängen rädd för att Pennywise skulle visa sig.

Nåja. Filmen som kom sedan gjorde inte saken lättare. Jag var fortfarande i en ålder där Tim Curry lyckades skrämma skiten i mig i sin clown-outfit. Jag älskar den gamla originalfilmen. Det enda som var taffligt var slutet, där istället för sköldpaddan och det stora universumet så fick vi en megaspindel vars animatronik inte alls var speciellt bra gjord.

Så kom 2017 och “vår” Bill Skarsgård gestaltar Pennywise. Det här är bara första delen av hela storyn (vilket var fallet i originalet också), så vi får bara se The Losers Club när de var små och deras första möte med Det.

Men vilket jävla möte det är. Trots lite för mycket användande av jump scares och annan klyschig post-2010-skräckfilmseffekter så dras jag in i filmen och tycker att Pennywise är läskigare än någonsin. Bill gör ett jävla bra jobb med att vara läskig. Tim Curry hade sin grej, och visst – han var läskig. Men det bleknar i jämförelsen med Bills insats (kanske lite medhjälpt av dagens teknologi också).

Ljudbilden, skådespelarna (både barnen och Bill) samt det faktum att de hållt sig ganska trogna boken och fått med ytterligare saker som man inte tog med i originalet gör det hela till en ruskigt bra upplevelse. Det enda som tar ned den är att jag gjorde misstaget att se den på bio. Att folk – speciellt i raden framför en själv – inte har vett nog att stoppa undan mobiltelefonerna är fan i mig ett mysterium. Det är inte roligt att bli bländad i ansiktet av en vit LCD-skärm mitt under filmens gång. Några knack på axeln på damen framför mig och en stilla förfrågan om hon kunde sluta blända mig med telefonen och vi var på rätt köl igen. Men det hjälper inte att stilla irritationen som redan uppstått.

Suck. Jag blir påmind varför jag inte går på bio så ofta.

Tillbaka till filmen. Till och med King själv har sagt att han blev överraskad över hur bra den blev till slut, och jag kan bara hålla med honom. Jag vet inte om kapitel 2 är bekräftad att göras, håller på att göras eller om det hänger löst i luften. Men jag hoppas verkligen att det blir av. För det här var för jävla bra.

We all float down here…

Something to say? Press here |

Sep 23

Funny Games (1997)

Category: Movie Reviews |

Michael Haneke är en talangfull jävel. Jag har nog aldrig mått så dåligt som jag gjort när jag såg Funny Games . Inte i vuxen, avtrubbad ålder. (Notera att det finns en remake från 2007, av samma regissör, men med Naomi Watts och Tim Roth i huvudrollerna. Den har jag inte sett, men kommer nog göra det).

Story:

Two violent young men take a mother, father, and son hostage in their vacation cabin and force them to play sadistic “games” with one another for their own amusement.

Våra antagonister här, Paul och Peter, är så artiga och ser så fromma ut att man har svårt att koppla ihop våldet och tortyren de utför med deras välartade och annars klanderfria beteende. Det uppstår en dissonans. Att man väljer att vid ett fåtal tillfällen bryta fjärde väggen och – faktiskt – ställa dig som tittare mot väggen (samt att även nyttja fjärrkontrollen på ett… intressant sätt) är otroligt effektfullt. Att Funny Games är allt annat än Funny är bara början på det statement som Haneke gör med filmen. Budskapet om hur vi är avtrubbade av våld i filmer och har svårt att relatera till det som sker på skärmen (och som faktiskt också tyvärr sker i verkligheten, varje dag) är slående. Det är inte ofta en film lyckas framkalla riktigt obehag. Här lyckas man med otroligt små medel.

Hanekes inställning till film som endast underhållning, och speciellt att använda våld som ett ändamål för nöje är ganska känd. Funny Games är ett mästerverk som inte får missas. Att det är på tyska gör inte saken sämre. Det känns inte lika avlägset som om det hade varit på engelska, vilket 99% av alla andra skräckfilmer som jag konsumerar har som språk. Här konfronteras du med våldet och du tvingas känna något och tvingas ta ställning.

Jag älskar det. Full pott!

Something to say? Press here |

Sep 23

Dean Koontz – Himlen är nära (2003)

Category: Book Reviews |

Originaltitel:One Door Away From Heaven.

ISBN: 9171338896

I det här “mastodontverket” på dryga 600 sidor så får vi möta flera människors vars öden vävs samman. Bland annat en liten pojke på flykt (som ruvar på en hemlighet), en handikappad flicka med psykotisk mor och en bioetiker (eller rättare sagt mördare) till far, och en föredetta alkoholiserad kvinna i nära 30-årsåldern. I princip handlar det om den handikappade flickan Leilani ska kunna komma undan sin mordiska far, och lägg till lite utomjordingar och andra konspirationsteorier och du har boken mer eller mindre i ett nötskal.

Tyvärr blir jag aldrig riktigt hänförd. Koontz är skarp när det kommer till humorn, som han gör så bra i sina böcker om Odd Thomas. Men här, där han rör sig i ett landskap som King behärskar gudomligt, så går det inte komma undan det faktum att Koontz inte lyckas riktigt lika bra.  Det är lite för långa passager med allusioner, med känsloyttringar och tankegångar som är tänkt att involvera dig som läsare men som tyvärr pågår lite för långt och blir tröttsamma. Det är en befrielse när man väl får lite dialog att hänga upp sig på.

Berättelsen i sig är viktig. Koontz gör ett riktigt bra inlägg i debatten om bioetik och dess förkastlighet. Antagonisten Preston Maddoc framställs som en livsfarlig psykopat, och hans sinne är verkligen trasigt. Något som kan nog stämma med alla som tycker att bioetik har något existensberättigande alls. Så boken är viktig. Men den hamnar inte bland mina favoriter, tyvärr.

Something to say? Press here |

Sep 21

Frozen (2010)

Category: Movie Reviews |

Okej, idén till Frozen är inte alls bra. Tjej hänger med sin kille och killes kompis upp i bergen. De mutar sig in i liften för de är för snåla för att köpa liftkort. De hoppar på liften på kvällen när alla andra har åkt och de ska till att stänga av liften. De fastnar. Långt ner till marken. Vargar i närheten. Ska de svälta ihjäl, hoppa och bryta benen, eller leka American Ninja och klättra längs vajrar?

Visst, det finns spänning i vissa segment men i stort är det bara en lång väntan på vem som ska dö först. Allt douchebaggery som utmålas hos en av killarna gör inte att sympatin växer sig stark heller.

Problemet med Frozen ligger mycket i att den är meningslös. Varför skulle de bestämt åka vid det här dåliga läget? Kunde de inte bara fundera och överlägga lösningar istället för att kasta sig mot sin egen undergång? Varför lyssnar de inte bara på varandra och varför måste de vara skitstövlar och kasta skuld på varandra? Grundproblemet är att själva situationen är så löjlig att det inte går att ta på allvar. Där Jaws (eller kanske ännu hellre Open Water) i alla fall hade ett reellt hot (nåja…), så har vi här en situation som är som bäst endast makaber. Och vad var grejen med vargarna? Come on. Det var inte nödvändigt.

Om jag ska välja så ser jag nog hellre den populära, animerade barnfilmen Frozen istället (som jag inte tagit mig igenom ännu – jag är väl sist i världen).

Something to say? Press here |

Sep 18

From Beyond (1986)

Category: Movie Reviews |

H.P Lovecraft. Det är bra skit. Men den här filmatiseringen (Jeffrey “Re-Animator” Combs till trots) är tyvärr mer eller mindre en spottloska i ansiktet på den välkände arkaiska författaren. From Beyond är full av uruselt skådespeleri där Ken Foree nog tar priset. Möjligtvis var regisserandet och manuset undermåligt, men det gör nästan ont i kroppen att se honom försöka sådär lite för mycket.

Story:

“A group of scientists have developed the Resonator, a machine which allows whoever is within range to see beyond normal perceptible reality. But when the experiment succeeds, they are immediately attacked by terrible life forms.”
Tyvärr förstör skådespelandet och den undermåliga dialogen helhetsupplevelsen. Monsterdesignen varierar också från mäkta imponerande till styltigt stop-motion-dåligt eller overlay-kasst.
Det som Lovecrafts noveller i mångt och mycket bygger på är just att vi inte kan se det okända, men att vi kan föreställa oss något hemskt som lurar, en ondska som bara går att fantisera fram. Precis på samma sätt så borde From Beyond ha stannat som novell och inte adapterats till rörlig bild. Tyvärr. Trots BDSM- och stjärtscener.

 

Something to say? Press here |

Sep 18

Freeway Killer (2010)

Category: Movie Reviews |

Freeway Killer. Baserad på verkliga händelser (se här men framförallt artikeln om William Bonin). Jag har inte läst in mig så mycket på fallet, men tycker att gestaltningen de gör är riktigt bra. Hur pass bra den stämmer överens med verkligheten lämnar jag osagt.

Filmen är en dramatisering, så att se den som en dokumentär tror jag är att lägga lite för mycket realism i narrativet. Ta din genomsnittliga seriemördarpsykopat från valfri film från 2000-talet, men skala bort det övernaturliga och överdrivet dramatiska musiken och du har mer eller mindre Freeway Killer. Själva grejen att man vet hur det slutar gör det inte mindre intressant. Inblicken i en mördares psyke är aldrig ointressant. Att Bonin dessutom inte visade någon som helst ånger över det har gjort är än mer förbryllande.

Det mest hemska med filmen är kanske inte de kallsinniga och onödiga morden i sig. Utan istället den makt som den verbala men dysfunktionella mördaren lyckas influera över andra människor som befinner sig i utsatta situationer. Det var inte “svårt” för honom att hitta nya medbrottslingar. Hur kunde man låta sig själv dras in i något så hemskt som det som Bonin gjorde? Svaret på det kan man nog bara ge om man befinner sig i den situation dessa människor befann sig i då det skedde.

Hur som helst så är det en intressant film med en välspelad huvudroll, som med tanke på dess verklighetsanknytning lämnar mig berörd.

Something to say? Press here |

Sep 17

Fritt vilt II (2008)

Category: Movie Reviews |

“Jannicke wakes up in the hospital. All of her friends are dead. As she walks through the dark corridors, she thinks she is left alone. But the nightmare isn’t over yet.”

Nej. Bara nej. Varför gör man ens en uppföljare till originalet? Fritt Vilt var inte speciellt anmärkningsvärd när den kom. Den följde mall A för skräckfilm till punkt och pricka. Så gör även uppföljaren. Alla gör precis de fel som de ska göra för att en efter en ska få sätta livet till. Jag missade nog halva filmen för att jag hade mitt ansikte försjunket i handflatan mestadels av tiden. Inte för att det var läskigt att titta på. Utan för att jag var så frustrerad över karaktärernas beteenden.

Varför skjuter du inte den jävla mördaren när han ligger där på marken och du håller i pistolen? Varför ger du dig ut efter honom på hans egna trakter? Varför återupplivar ni en massmördare på sjukhuset? VARFÖR ÄR DET INGEN SOM LYSSNAR PÅ DEN ENDA ÖVERLEVAREN? Vår kära protagonist är annars  väldigt cool, och det är kul att se att en tjej får vara så pass badass som hon är i den här filmen.

Tyvärr räcker det inte när Fritt Vilt II (också känd som Cold Prey II) i övrigt är något som man helst av allt inte skulle ha gjort. Retroaktiv abort för film går ju tyvärr inte, men man kan ju undvika att se den. Förstå mig rätt: produktionsvärdet är det inget som helst fel på. Men behövde vi en återupplivad antagonist när det nu fick ett så vackert slut i första filmen? (Svaret är nej; precis som i frågan om vi verkligen behöver Friday the 13th version 85).

Something to say? Press here |

Sep 17

Father’s Day (2011)

Category: Movie Reviews |

“A murderer, a priest, and a delinquent try to bring down a father-killing madman.”

Alltså, det här är bra skit. Adam Brooks vet hur man gör en riktigt jävla schysst grindhouse-rulle. Jakten på Chris Fuckman a.k.a The Father Killer är bara hur skruvad och ball som helst. En prostituerad man, en enögd kanadensisk sirapsletare och en präst bildar tvingas gå ihop för att få stopp på mördandet.

Det är blodigt, det är roligt, det är fullt med bra oneliners och mängder med ironi och sarkasm. Filmen tar varken sig själv eller genren på allvar, och det är väldigt uppfriskande. Jag trodde att rullen skulle vara skit. Men vad det var var 99 minuter av jävligt bra skit. Missa inte det här guldkornet. Father’s Day är inte en intellektuell övning, men det är underhållning när den är som bäst.

 

Something to say? Press here |

Sep 2

Enter Nowhere (2011)

Category: Movie Reviews |

“Three strangers arrive one by one at a mysterious cabin in the middle of nowhere only to learn they’ve been brought together for a reason.”

Filmen börjar blekt med ett butiksrån och jag hinner tänka “jävlar, en ren Tarantino-ripoff” innan vi fadear ut till vitt och vi skickas in i en helt annan film, som har förvisso mediokert skådespeleri men å andra sidan en sjuhelvetes bra story att berätta.

Vi kastas fram och tillbaka i mysteriet och mer och mer av det dolda kommer fram för varje sekvens. Vi får stifta bekantskap med karaktärer som verkar ha med varandra att göra på fler sätt an vad man skulle kunna tro. Jag gillar verkligen när vi får små smulor att hugga tag i kontinuerligt. Det håller intresset uppe. Visst är filmen inte världens bästa när det kommer till specialeffekter eller att försöka gestalta tyska på ett naturligt sätt, men vafan – det gör inte så mycket i det stora hela.

Det enda som jag kanske riktigt stör mig på är marknadsföringen av filmen, där det enda viktiga de har att säga är att det är Clint Eastwoods son som spelar huvudrollen. Det är inget argument för att det är en bra film. Men han gör faktiskt en bra insats. Karaktärerna är bra skrivna dessutom, där de avvikar från stereotypen där vi tror att de ska falla in. Kanske lite väl melodramatiskt mot slutet, men äh – jag gillade det!

Something to say? Press here |

Sep 2

El espinazo del diablo (2001)

Category: Movie Reviews |

The Devil’s Backbone. Guillermo del Toro som försöker svara på frågan “vad ett spöke är”. Jag vet inte om vi blir så mycket klokare, men en vacker film är det och det väcker tankar.

“After Carlos – a 12-year-old whose father has died in the Spanish Civil War – arrives at an ominous boys’ orphanage, he discovers the school is haunted and has many dark secrets that he must uncover.”

del Toro är skicklig när det gäller att berätta klassiska spökhistorier som passar bra i gamla miljöer, gärna lantliga. Och så är det även här. Det är inte spöket/spökena i sig som är läskiga (filmen är inte särskilt ryslig när det gäller det paranormala), utan det mellanmänskliga som gestaltas på ett riktigt bra, ärligt och brutalt sätt är det som sätter sig hos dig som betraktare.

Engagemanget i karaktärerna är svalt från min sida från början, men ju mer filmen går desto mer engagerad blir jag, och i slutändan så har vi några bra karaktärsporträtt och även utvecklingar som i vissa fall kanske var förutsägbara, men likväl tillfredsställande att se.

En spökhistoria som kanske mest är en studie i (o)mänsklighet och brödraskap, som helt klart är värd att se.

Something to say? Press here |

Sep 2

End of the Line (2007)

Category: Movie Reviews |

Jag är kluven. Dels så är End of the Line en ganska mörk film med ett starkt slut, men den haltar i klichéer och ett inte helt övertygande skådespeleri. Vilket man kanske får vänta sig av en film i den här klassen. Trots många Cannes-liknande fjädrar i toppen på filmpostern. (Det brukar tyda på motsatsen, när de måste skryta med att de är “official selection” eller “winner” av någon obskyr festival/tävling som knappt går att läsa ut från texten).

Hur som helst. Tjej och några andra löst valda stereotyper åker tunnelbana sent på kvällen. Sektmedlemmar är också med på samma tåg. Pagers börjar pipa och Armageddon är här, sektmedlemmarna använder några grymt otympliga krucifix som egentligen är knivar för att “rädda själar”. Innan demonerna (som syns på postern) kommer och tar de överlevande till helvetet eller var nu fan man hamnar när en rödögdad demon viftar med fingrarna framför ens ansikte.

Det blir aldrig riktigt läskigt, förutom just grejen med religiös fundamentalism. Det blir bättre mot slutet, men filmen lider av att i mångt och mycket följa standardreceptet för skräckfilm. Det är tråkigt.

 

Something to say? Press here |

Aug 27

Dr. Jekyll and Mr. Hyde (1931)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTc1MjE3NTMxNV5BMl5BanBnXkFtZTgwMTQ0NzkxMjE@._V1_ Gamla skräckfilmer har inte samma förmåga att skrämma mig som dagens skräckfilmer. Det är inte så att de är nämnvärt sämre, det är bara att det förväntas så mycket mer av det visuella idag. Eller ja, inte bara det visuella, utan mycket mer vad gäller ljud, skådespeleri och övrig cinematografi som ska lyckas med att väcka känslor hos mig som betraktare.

Vad som förvånar mig här dock är hur nyskapande filmen var när den kom. Vi får förstapersonsperspektiv med visserligen lite synliga misstag i form av tekniker i bild, men illusionen är fantastisk! Byte av scener och övergångar är helt olikt något som hade setts tidigare, och inte för att jag har sett några andra filmatiseringar av denna kända berättelse om människans goda och onda sida, men just denna filmatisering av Dr Jekyll and Mr Hyde brukar hyllas som den bästa. Jag protesterar inte.

Helt klart sevärd film från det äldre arkivet.

Something to say? Press here |

Aug 25

Don’t Look Up (2009)

Category: Movie Reviews |

MV5BMjE1NTYwNTAyOV5BMl5BanBnXkFtZTcwNTA3NDY0Mw@@._V1_ “Evil spirits released from old celluloid causes a film crew to slowly go insane while in production on a new project.”

Don’t Look Up är en remake gjord av kinesiska regissören Fruit (!) Chan, och det japanska originalet hette Joyû-rei (1996) (som jag inte har sett än. Skriven av Hideo Nakata som är känd för Ringu-filmerna). Tyvärr är den här nyare varianten från 2009 inte alls mycket att ha, trots en mindre roll av Eli Roth i filmen. Någon gång ska jag lägga vantarna på originalet och jämföra, men det finns så mycket som är fel i Don’t Look Up.

Det är inte så att storyn är dålig. Tvärtom, den är bra. Men genomförandet är uruselt. Musiken är hämtad från något av de sämre programmen på Scifi channel, och skådespelarna har antingen en väldigt dålig regissör eller vet inte hur de ska gestalta sina roller. Det känns styltigt, ytligt, tillgjort, onaturligt. Till och med twisten i slutet håller inte ihop, och det som skulle vara chockerande eller skrämmande blir mest skrattretande löjligt. Och då har vi inte ens pratat om specialeffekterna.

Man missade målet med hästlängder i det här försöket att återuppliva ett (troligen riktigt bra) original. Tyvärr, men det blir ett bottenbetyg för Don’t Look Up.

Something to say? Press here |

Aug 25

Dog Soldiers (2002)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTUzNzAzMDgzOF5BMl5BanBnXkFtZTYwMzQ4NTk2._V1_“A routine military exercise turns into a nightmare in the Scotland wilderness.”. 

Dog Soldiers är nästan precis lika ball som Predator. Brittiska soldater ute i skotska ödemarken ställs face to face med ett pack av varulvar. Med lika mycket badass-macho-attityd som stereotypiska karaktärer och ett manus som bjuder på exakt samma överraskningar som man ska vänta sig av en sådan här film så är det 1h och 40 minuter av action, badassery och svordomar. Och också tyvärr lite för löjliga varulvar. Det är inte så kul när de pepprar dem fulla med bly och de verkar knappt berörda. Men blixtra med en kamerablixt i nyllet på dem och de får panik.

Nåja, trovärdighet är inte filmens starka sida. Det är attityd som filmen har, och där lyckas man riktigt bra. Dog Soldiers kommer aldrig att visas i de finare salongerna, men i man caves runt om i världen så kommer den platsa hur bra som helst.

Something to say? Press here |

Aug 21

The Dyatlov Pass Incident (2013)

Category: Movie Reviews |

MV5BMjMzOTMxMTA3N15BMl5BanBnXkFtZTgwNDg4MDAwMDE@._V1_SY1000_CR0,0,674,1000_AL_ Finske actionregissören Renny Harlin ger sig på skräckfilm / mockumentary.

“A group of 5 students go the location of the infamous “dyatlov pass incident“, to make a documentary but things take a turn for the worse to reveal the secrets as to what happened there.”

Ja, Dyatlov Pass Incident är en riktig historisk händelse och omgärdas av mystik, ungefär lika mycket som Bermudatriangeln. Läs mer om det på wikipedia på länken ovan. Tyvärr tycker jag inte riktigt att filmen håller måttet (filmen, som också är känd som Devils’ Pass).

Skådespelarna lämnar en del att önska, även om det inte luktar lågproduktion. Det kan också ha att göra med manuset. Dialog och script känns ibland riktigt krystat, och skriver oss som publik på näsan lite för mycket. Överförklarande, “klassiska” misstag, attraktioner som måste finnas för att skapa någon form av dynamik och liv i karaktärerna – ingenting känns speciellt äkta, utan finns bara där för att driva på ett narrativ på ett väldigt krystat sätt.

Man glömmer också ibland att det är en mockumentary. Utan att någon finns där för att hålla i kameran så sker inzoomningar. Filmen påstår ju faktiskt att det är found footage. Så varför inte hålla sig till det då?

På den positiva sidan så lyckas man ibland med att framkalla spänning och skräck. När filmen är som bäst så är den riktigt bra. Det är dock momenten beskrivna ovan som tar ner helhetsupplevelsen.

 

Something to say? Press here |

Aug 21

Detention (2011)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTk5NzMxMDA1Nl5BMl5BanBnXkFtZTcwODM3MDcxNQ@@._V1_SY1000_SX750_AL_ Detention, en komedi/slasher som imponerar stort. Den är skriven och regisserad av Joseph Kahn, som kanske mest är känd för att regissera musikvideos.

Det märks. Introt till Detention är helt fantastiskt. Hur de får med rollistan och hur den börjar i ett rasande vlog-tempo för att sedan åka in i sarkasmens förlovade land bland ångestfyllda tonåringar med blandade agendor är helt awesome.

“As a copycat killer named after movie villain Cinderhella stalks the student body at Grizzly Lake High School, a group of co-eds band together to survive while serving detention.”

Sedan älskar jag bara namnet Cinderhella. Hur bra är inte det? Filmen håller kvalitet från början till slut, och är en av de bättre humoristiska slashers som jag har sett. Mina förväntningar var noll (hur spännande låter synopsisen ovan egentligen?), men överraskade mer än vad en snöstorm i mitten av Sahara skulle göra.

Missa inte Detention. Det är bland det mest uppfriskande jag sett på länge.

 

Something to say? Press here |

Aug 21

Piper Kerman – Orange is the New Black (2014)

Category: Book Reviews |

24752116 Nej, jag har inte sett TV-serien och kommer troligtvis inte göra det. Vi får se. Carina har sett den, gillade serien, läste boken – men gillade inte den.

Vad tycker jag då, efter att ha bläddrat igenom dess 346 sidor?

Svaret är medelmåttig. Det är inte ett livsöde som jag speciellt kan sympatisera med, och även om hon för fram en bra dialog om rättsystemet och speciellt fängelsesystemet i USA, så faller det lite i skuggan av att hon ändå kom “lindrigt” undan jämfört med många av hennes medfångar. Det tar inte bort att det måste ha varit en traumatisk och jobbig upplevelse för Kerman, men efter att ha läst till exempel 438 Dagar så är det här lättmjölk.

Det är en ärlig bok (som jag uppfattar det), och ger en (hoppas jag) rättvis skildring av hur det är att vistas i ett kvinnofängelse i USA. Det är bra att boken existerar, att den skapar debatt och kan vara en opinionsbildare (som Kerman är numera också, i sitt engagemang).

Men berättelsen berör mig inte. Det har nog inte så mycket med Kermans författarskap att göra. Hon skriver bra. Upplägget i boken är bra. Men berättelsen är måhända inte stark nog för mig.

346 sidor som är mer värda att investera i än i en sedvanlig deckare, men inget som hamnar på min topplista.

ISBN: 9789113066455

Something to say? Press here |

Aug 17

Dead of Night (1974)

Category: Movie Reviews |

MV5BNmEwMDFmMjQtNzU3Yy00MmIwLWJkMzctNWEwNTM2MDQwZjA4XkEyXkFqcGdeQXVyMjUyNDk2ODc@._V1_SY1000_CR0,0,662,1000_AL_ Alltså… om man bara hade plockat bort den psykotiska mamman i filmen eller låtit någon som faktiskt kan skådespela haft rollen så hade det här varit en ganska schysst rulle. Jag tål henne inte. Det är så over-the-top och karaktären är bara irriterande irrationell.

“A young man killed in Vietnam inexplicably returns home as a zombie.”

Om vi sedan kollar på vår protagonist (antagonist?) istället, den döda sonen som återvänder från kriget, så är det en helt annan sak. Han är dock som bäst när han bara sitter still, är konstig och bara är “fel”. Det är när han börjar bli våldsam och göra saker som det inte längre går att hålla masken, det blir taffligt. Ibland får jag känslan av en dålig verison av Dougie i säsong 3 av Twin Peaks. Fast utan alla bra kvaliteter.

Jargongen i filmen är överraskande modern för att vara från 1974. Jag förvånas över vissa kommentarer som känns som om de hörde hemma på tidigt 2000-tal istället. Det imponerar.

Tyvärr blir det inte mycket mer än en skräckfilm som är bra med 70-talets mått mätt, men står inte alls emot tidens tand nu år 2017. Dead of Night är ett museiobjekt som bäst ses med rätt glasögon – eller inte alls. Är filmen en kommentar om PTSD och Vietnam-kriget? Jag tycker den tolkningen är krystad, men för all del – avgör själv.

Fun fact: Tom Savini’s första film som make-up artist.
Fun fact #2: Också känd som Deathdream.
Fun fact #3: Svensk titel: Skräckens stad eller Mannen är farlig (också vinnare av sämsta översatta titel ever…)

Something to say? Press here |

Aug 17

Jonas Gardell – Mormor gråter och andra texter (1993)

Category: Book Reviews |

10248090 En samling av texter, debattinlägg och annat från Jonas Gardell. Det är en liten samling på 222 sidor som han har tillägnat regalskeppet Wasa (syftet flyger mig dock helt över huvudet). Jag känner till Gardell väl, men aldrig läst någon som han har skrivit.

Vi möts av politiska inlägg, krönikor och även utdrag ur pjäser. Allt som oftast är det underfundigt och träffsäkert, men ibland flummar det iväg lite för långt ut i poesiträsket och jag tröttnar. Med tanke på att inslagen här är något daterade (3-årscykler på valen till riksdag fortfarande!) så är många av hans poänger i essäerna ännu aktuella. Han öppnar sig väldigt mycket vilket kräver ett stort mod. Och det beundrar jag honom för.

Det är prosa som jag uppskattar, och det är portionerat i lättsmälta bitar. Rekommenderas.

ISBN: 9119419716

Something to say? Press here |

Aug 17

Sofia Nordin – Spring så fort du kan (2014)

Category: Book Reviews |

20510511 I ett postapokalyptiskt Sverige så har vi två kvinnliga tonåringar som springer på vår protagonist – en fjortonårig kille som överlevt så gott han kan i skogen. Tjejerna tar in honom till sin gård, och de är bland de sista överlevande från en feber som har svept över landet (världen?). Det ska tydligen finnas en bok innan denna, och den har jag inte läst.

Hur som helst, triangeldrama uppstår och Nordin lyckas på ett ganska bra sätt ge uttryck för tonårskänslor och -tankar som våra huvudpersoner drabbas av. Det är en relativt kort berättelse (ca 210 sidor), men den fångar tag i mig och jag gillar den. Men om man ska ta sig tiden att läsa den bör man kanske investera mer i Nordins universum och läsa första boken och eventuellt uppföljare (om det finns någon). Det känns inte riktigt som att boken avslutas helt och hållet.

ISBN: 9789129690552

Something to say? Press here |

Aug 16

Dark Water (2005)

Category: Movie Reviews |

MV5BOTcyMDQ3MjEtNjZkOS00ZDQ0LWE1YWMtYTNkNmNiZjU0MzhhXkEyXkFqcGdeQXVyMTQxNzMzNDI@._V1_ Dark Water. Remake av det japanska originalet (Honogurai mizu no soko kara, 2002).

Mamma genomgår skilsmässa. Mamma flyttar in med dotter i en ny lägenhet. Lägenheten och byggnaden har en mörk hemlighet, som vill göra sig påmind genom paranormala fenomen.

Det japanska originalet var sjukt skrämmande. Remakes brukar sällan lyckas på samma sätt. Hur gick det då för våra amerikanska vänner? Ganska hyfsat. Jennifer Connelly gör en bra insats som mamman, och även den lilla roll som Tim Roth har görs bra. Det blir dock lite förutsägbart och inte alls lika mycket suspension som japanerna lyckas fånga i filmmediet.

Ska du välja så ta oroginalet alla dagar i veckan. Men får du inte tag på det så duger denna Dark Water utmärkt.

Something to say? Press here |

Aug 16

Dance of the Dead (2008)

Category: Movie Reviews |

MV5BMTQ4Nzk4MTkxM15BMl5BanBnXkFtZTcwODYxMDgzNw@@._V1_SY1000_CR0,0,674,1000_AL_ Dance of the Dead kan vara en av de roligaste skräckfilmer/zombiefilmer som jag har sett på länge. Till och med roligare än Shaun of the Dead.

“On the night of the big High-School Prom, the dead rise to eat the living, and the only people who can stop them are the losers who couldn’t get dates to the dance.”

(Losers = den lilla Sci-Fi-klubben på skolan). Det är blodigt, det är roligt, det är sjukt dåliga one-liners, tonårsångest och framförallt mänskligt.

Perfekt bakisunderhållning en regnig söndag. Tummen upp för Dance of the Dead!

- “But I don’t know how to shoot a machete…”

Something to say? Press here |

Aug 16

Communion (1989)

Category: Movie Reviews |

MV5BODdhZTM2MmUtNmJiYy00ZmE0LWFlNmEtZDcyODVmOWJkZDMxXkEyXkFqcGdeQXVyMTQ2MjQyNDc@._V1_ Communion. Baserad på “verkliga” händelse i Whitley Strieber’s liv, som han har skrivit om i en eller flera böcker. Det handlar om interaktionen med utomjordingar och hur det har påverkat hans liv (jag har inte läst böckerna).

Storyn är crap, och jag undrar om allt verkligen står rätt till i Striebers huvud. Kanske blev han faktiskt kidnappad av utomjordingar? Hur som helst, min enda stora behållning av filmen är insatsen av Christopher Walken som är helt fantastiskt psykadeliskt bra. Snurrigheten i protagonistens hjärna kommer fram som rinnande vatten, och det blir till slut lite svårt att skilja på vad som är tankemonster och vad som är verklighet.

Communion är speciell. Den är nästan lite charmig. Men bra är att ta i.

Something to say? Press here |

Aug 15

Kjell Enhager – Tänk låsningar och lösningar (2015)

Category: Book Reviews |

9789187769184_200x_tank-lasningar-och-losningar Kjell Enhager kan ni läsa lite om på wikipedia. Jag kände inte till honom innan jag råkade stöta på den här boken. Tydligen har han varit med om ganska mycket och hjälpt några väldigt namnkunniga inom svensk idrott med mental träning.

Mental träning är liksom hans grej, och mellan alla plattityder, anekdoter och stilistiskt snygga citat plockade från diverse människor med tvetydiga källhänvisningar (Enhager går på samma nit som många andra gör – kreditera citat till fel människor, för att man inte ids att fact-checka långt nog. Men men, jag klandrar honom inte. Jag skulle säkert göra samma sak) så får vi här en fullspäckad bok med massa övningar för att öka på ditt välbefinnande, din mentala hälsa, din prestation, och helt enkelt försöka vända dig från en eventuellt negativ människa till en positiv.

Det går bra att läsa pärm-till-pärm, men tanken med boken är nog mer att använda den som material i övningar i grupp. Några av metoderna eller principerna som Kjell presenterar verkar lovande och skulle nog fungera bra om man tog dem på allvar.

Jag känner väl kanske inte riktigt behovet bara. Så därför faller den ganska platt när jag läser den där jag är i livet just nu. Men det gör det inte till en dålig bok.

Ska du läsa den så bör du nog ge övningarna en chans. Och kanske hellre ha den som referens för framtiden, då du möter på din livskris och behöver ta dig ur den. Men ett tips är kanske då hellre söka professionell hjälp.

Kul läsning, och aningen inspirerande!

ISBN: 9789187769184

Antal sidor: 216

Something to say? Press here |

Next Page »